Eredhel PRS Emma07 & wolfy

Ungefär fyra dagar efter att de hade landat i Periold så hade Aralion letat upp dem. Det var rätt imponerande faktiskt att han kommit så snabbt, men å andra sidan behövde de ju all hjälp de kunde få. Trots att Candra och Ailred klarade sig ensamma så var ju tre par ögon bättre än två.
För tillfället att hon och gjorde upp en lägereld. De hade knappt ätit de senaste dagarna, all energi hade gått åt åt viktigare saker och magen kurrade nu missnöjt. Hon tittade upp då Aralion dök upp med två fiskar och en död hare. Det var väl bättre än ingenting. Hon gav Aralion ett litet leende då han satte sig ner bredvid henne.

Ailred hade egentligen tyckt att de senaste dagarna hade varit väldigt trevliga. Hur kunde dem inte vara det när han fick tillbringa dem tillsammans med Amethyst och Candra? Men samtidigt var han ju också självfallet nervös inför vad dem faktiskt var påväg för att göra. Att starta ett uppror såhär skulle kunna sluta hur som helst, och han försatte dem alla i fara med det. Men samtidigt var det på tiden. Amethyst hade också först varit rätt nöjd med att få vara ute på äventyr och hon verkade komma väldigt bra överens med Candra, men hon var inte alls lika nöjd med att Aralion också var där nu. Ailred däremot var glad över att ha vännens sällskap, även om han också gillade att vara själv med Candra. Men glädjen hade dämpats av hur Aralion och Candra var mot varandra, han gillade inte alls hur väldigt vänskapliga de var. Det fick honom att tvivla en del med, även om han försökte intala sig att han säkert bara inbillade sig. Han hade själv varit iväg och hämtat vatten, och kände hjärtat sjönk lite igen då han såg dem sitta där bredvid varandra. Han borde väl egentligen prata med Candra om det, men han hade inte haft chansen hittills.

Artigt lyssnade hon till Aralions historier. De var intressanta och han blandade i roliga detaljer därtill. Särskilt höga tankar hade hon fortfarande inte om killen som person, hennes magkänsla sa fortfarande att något var fel. Men hon hade valt att hålla sina tankar för sig själv, inte minst på grund av att hon saknade bevis. Då maten var grillad delade hon upp allt i portioner. Hon delade med avsikt upp mindre mat åt sig själv, ansåg att killarna behövde mer energi eftersom de var större. Så fort som maten var avslutad för hennes del gick hon för att se efter hur det var med Amethyst. Lite uppmärksamhet förtjänade draken också.

Ailred höll sig något tystare än vanligt, det var inte något han gjorde helt medvetet utan det var mest för att han snarare tänkte mer. Plus att dem två verkade trivas bra med att prata med varandra iallafall. Kanske var det dumt att tänka så, men Ailred fick ändå erkänna att han blev svartsjuk på hur dem båda höll på. Egentligen litade han på Candra, men hur dem höll på fick honom ändå att tvivla. När de väl ätit klart beslöt han sig iallafall för att också han kolla till Amethyst - dels så ville han faktiskt vara hos henne men han behövde nog också prata med Candra. Han ville inte tvivla eller något på henne, men ändå gjorde han det och han ville inte heller behöva gå utan att få några svar.

"Hej tjejen," hälsade hon på Amethyst då hon kommit fram till draken, sträckte ut handen för att smeka den långa nosen. Varelsen buffade mjukt till henne med nosen innan hon gav ifrån sig ett förtjust läte. Candra var lättad över att de två kom bra överens för det skulle minst sagt vara en problematisk situation annars. Inte minst för Ailred heller. Då hon hörde fotsteg närma sig vände hon lite på huvudet, log då det var Ailred som kom gående.
"Hallå, du har varit ovanligt tyst idag," konstaterade hon mjukt.

Ailred kom ut till de båda tjejerna, drog genast handen över Amethyst fjälliga kind. Dock besvarade han inte helt Candras leende, suckade lite istället.
"Ja, du och Aralion kommer ju så bra överens och gillar ju tydligen varann så", sade han nästan lite muttrande, han hade ju visserligen rätt så lätt för att bli lite sur eller stängd när det gällde sånt här men han kunde inte låta bli att ändå befara det värsta efter hur de båda hållit på.

"Va?" utbrast hon förvånat och studerade honom med stora ögon. Snart började det rycka i hennes mungipor, och hon sprack upp i ett stort leende. Därefter rynkade hon lite på näsan samtidigt som hon gav ifrån sig ett skratt.
"Är du avundsjuk?" frågade hon, nästan förtjust innan hon skakade på huvudet, "det är ingenting mellan mig och Aralion. Vi är bara vänliga mot varandra."

Ailred rynkade pannan, de var verkligen inte så här han hade väntat sig att hon skulle reagera på det, med ett skratt?
"Vadå, har du inte märkt hur han kollar efter dig?", kommenterade han, Ailred hade börjat märka de där blickarna och han gillade dem verkligen inte. Han gillade Candra otroligt mycket och tanken på att vännen skulle försöka ta henne ifrån honom fick honom såklart på dåligt humör.

"Nej, hur har han kollat efter mig?" frågade hon, fortfarande något road men hon började se allvarligare ut samtidigt. För att vara ärlig tyckte hon inte om att bli beskylld för något, och trots att det kanske inte var vad Ailred gjorde nu så hade hon en annan uppfattning om saken.
" Jag vet inte varför du är så upprörd, har han inte en flickvän?"

Ailred tyckte det var väldigt konstigt hur hon inte kunde ha märkt hur han hade kollat på henne. Dem där blickarna fick åtminstone Ailred att bli tämligen irriterad på hur nån annan tittade på henne så.
"Han kollar ju in dig rejält", sade han, vilket Ailred självklart inte gillade att han gjorde.
"Det har han, så jag vet inte varför han hänger efter dig så men han gör det tydligen iallafall", sade han.