Racing roll wolfy & Emma07

Matthew log brett mot henne, ryckte till då hans telefon började ringa. Han tog upp och rynkade pannan lite då han såg numret, inget han kände igen.
"Jag ska bara svara på det här", sade han snällt, svarade och klev iväg en liten bit för att prata - ifall det var något om pappan pratade han inte gärna med den andra tjejen där. Rätt snart var samtalet över igen och Matthew kom tillbaks, tydligt var han verkligen strålande glad över vad han hade fått höra.

"Jag går in till stallet då." Hon ledde iväg hästen mot stallet. Väl inne i boxen tog hon av utrustningen, övergick därefter till ryktningen. Som pricken på i:et satte hon på täcket innan hon klappade om stoet en stund, sa därefter hejdå innan hon gick iväg med sadeln till sadelkammaren. Då hon var klar lämnade hon stallet för att leta upp Matthew som såg väldigt glad ut.

Matthew hade verkligen inte förväntat sig det här samtalet, då han egentligen inte ens letat sponsorer - eller man var alltid öppen för det men han hade inte riktigt sökt. Men att bli erbjuden att köra för ferrari av alla? Det var ju värsta drömmen nästan. Han log stort emot Sienna.
"Gissa vad", sade han glatt.

"Vad?" Sienna skulle omöjligt kunna gissa vem som hade ringt honom som gjort honom så glad. Men det var roligt att se honom med ett så soligt leende på läpparna, det gjorde henne alldeles varm inombords. Hon tog hans hand i sin innan hon långsamt började gå mot parkeringen.

Matthew log stort, han kunde knappt fatta det själv. Det betydde ju också att han skulle börja tävla i formel 1 - alltså till och med tävla mer utomlands också.
"Det var Ferrari som ringde. Gissa vem som är deras nya förare i formel 1", sade han glatt, det var tydligt hur glad han var över det här.

Sienna stannade upp för att se på honom, ett leende spred sig långsamt på hennes läppar. Hon kunde inte vara annat än glad för hans skull: det verkligen strålade om honom och man kunde omöjligt missa hur mycket det här samtalet hade betytt för honom.
"Grattis!" utbrast hon och la armarna om honom i en kram.

Matthew skrattade glatt, det här var ju vad han alltid hade drömt om. Och dessutom Ferrari! En bättre bil kunde han ju inte ha. Han lade genast armarna om Sienna i en kram, tänkte snabbt innan han rentav lyfte upp henne och snurrade runt henne ett varv.

Hon skrattade till då marken försvann under hennes fötter och han snurrade runt med henne ett varv. Hon kände sig som en liten flicka som inte hade ett enda bekymmer i hela världen. Om livet ändå vore så enkelt. Men just nu såg vardagen inte så illa ut.

Matthew skrattade till igen, hennes skratt smittade av sig. Han satte ner henne igen, släppte taget om henne med ett stort leende och tog hennes hand. Han kunde inte vara gladare - inte efter det samtalet och dessutom få dela stunden med henne, hans favoritperson i världen just nu.
"Vill du åka till banan nu, eller ska vi åka hem till mig emellan? Vi behöver egentligen inte vara där än på ett tag", frågade han, tyckte hon kunde få välja.

"Vi kan åka till banan nu." Sienna skulle egentligen inte ha något emot att åka hem till honom heller, men hon litade inte riktigt på varken sina känslor eller kropp just nu så det kanske var bäst om de befann sig på en plats där de inte var ensamma. För henne kändes det åtminstone säkrast så eftersom hon inte visste vad hon skulle kunna hitta på annars.