Rollspelare & Wolfy prs

Jason granskade henne noggrant, var inte säker på hur hon skulle reagera. Han kunde inte låta bli att skratta till lite åt hur gullig hon var.
"Mm.." sade han bara och fortsatte äta. Han tog sin dator och kollade igenom lite grejer. Han drog handen över ansiktet och rynkade på pannan. "Är du bra på att tyda banköverföringar och grejer?" undrade han.

Hon tänkte inte ljuga: det han hade berättat fick henne att känna sig illa till mods. Men hon gjorde sitt bästa för att dölja saken.
"Banköverföringar?" upprepade hon frågande i hopp om att han skulle förtydliga lite bättre. Var det frågan om en massa numror och att hon behövde räkna ut någonting så skulle hon inte vara så mycket till hjälp, matematik hade hon aldrig varit bra på. Tvärtom var hon helt hopplös när det kom till räkning.

Jason nickade lite och rynkade på pannan.
"Damon sitter och överför stora summor till olika konton, jag vill veta vad för konton." sade han och drog handen genom håret då hans lugg la sig i pannan. Han svalde lätt och knappade lite på sin dator i försök att få upp något vettigt.

"Hur kan du ens ha koll på Damons banköverföringar?" frågade hon förvirrat. Men det fanns väl ingenting som Jason inte skulle kunna göra för att ligga ett eller två steg före. Hon reste sig ändå upp för att ta sin stol och sätta sig ner bredvid honom, såg mot datorskärmen i ett försök att få en bättre uppfattning om vad det var frågan om.

"Jag har en kille." sade Jason avfärdande, han ville inte dra in henne i allt riktigt än. "Du känner inte igen banknummer eller så?" mumlade han och kliade sig på kinden. Han kollade på henne och log smått, hon var riktigt vacker det kunde han inte ljuga om.

Leah såg på honom i ögonvrån för att försöka lista ut vad det var hon egentligen gav sig in i nu och om det var värt det. Hon andades långsamt ut innan hon tog en närmare titt på kontonumren. "Det där är hans eget konto." Hon pekade på skärmen. "Och det där är.. mitt?" Hennes blick hade fastnat på hennes kontonummer. Hur hade han kommit åt hennes och hur kom det sig att han trodde sig ha rätten att överföra hennes pengar. "Det där numret känner jag inte igen," avslutade hon sedan för att peka på ett annat, "kanske det är hans hemliga."

"Ditt? Tömmer han ditt konto? Var-" började han innan han svor till. "Han tar dina pengar för att få ihop mina pengar, jag tänker döda honom." mumlade han och drog handen över ansiktet. Han tog en skärmbild och skickade det i mejl till hans kontakt på banken. Han skrev ner hennes konto nummer och det främmande. Ta dubbelt det han tog och lägg det i första kontot, lås det från honom. ta reda på vem ägaren av andra kontot är. Håll koll och håll mig uppdaterad. Stod skrivet i mejlet innan han skickade det. Han stängde ner sidan och skakade lite på huvudet.
"Damon är den trögaste människan jag träffat." mumlade han och fuktade sina läppar.

Utan att tänka sig för sträckte hon ut handen för att lägga den på hans. Hon var besviken på Damon men hon var van vid hans påhitt. "Det gör ingenting, lugna ner dig." Det sa hon nog mer för att försäkra Jason än sig själv. Leah drog sedan åt sig sin hand igen för att sedan resa sig upp. Hon behövde någonting att dricka innan hon skulle försöka få lite sömn. Hur det nu skulle lyckas med tanke på att tusen tankar virvlade runt i huvudet.

Jason sneglade mot henne och log svagt. Han svalde hårt och kunde inte låta bli att känna sig skyldig över hur han betedde sig mot henne och för att han dragit in henne i allt. Han svalde hårt när hon reste sig upp och tittade bort ifrån henne. Han stängde ner datorn och la allt i disken innan han lutade sig mot diskhon. Han ville säga något men han visste inte vad eller hur han ens skulle börja. Han ville bara få henne på bättre humör.
"Har du skola eller så?" frågade han sedan då han inte ens visste hur gammal hon var eller något.

Efter att ha öppnat några skåp plockade hon ner ett glas som hon fyllde med vatten. "Jag gick klart high school på våren, har inte sökt till något college. Tänkte hålla ett mellanår." Det var inte hela sanningen. Damon hade mer eller mindre övertygat henne om att hon inte var tillräckligt intelligent för att kunna klara sig på college. Förutom att hon blivit mer osäker så var hon inte heller helt säker på vad hon skulle vilja plugga.