Familjen splittras, familjen förenas
Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Familjen splittras, familjen förenas
Användare | Inlägg |
---|---|
Siggan 09
Elev |
Jättebra!! Tänker du fortsätta?
“We can’t have him assassinated... I suppose” Lady Violet - Downton Abbey 22 aug, 2017 16:47 |
Teater apa
Elev |
Skrivet av Siggan 09: Jättebra!! Tänker du fortsätta? Tack så mycket! Klart jag tänker fortsätta, håller på med nästa kapitel redan men jag har saker att göra för skolans räkning så då får tyvärr mina berättelser vänta, så det går lång tid mellan uppdateringarna 23 aug, 2017 08:54 |
Borttagen
|
Superbra!
23 aug, 2017 09:34 |
c8aina
Elev |
27 dec, 2017 14:11 |
Teater apa
Elev |
Jag vet att det har tagit långt tid sedan jag lade upp ett kapitel men livet har kommit emellan. Så för att ni inte skall behöva vänta längre så har jag delat upp detta kapitel i två delar, kan dock inte säga när nästa kommer. Hoppas ni gillar det !
Kapitel 38 Sommaren del 1 Harrys POV Harry satt på en stol bredvid sjukhussängen och bläddrare i en av böckerna som låg på bordet bredvid sängen. ”Jag fattar inte hur hon hinner läsa alla dessa på en vecka.” sade Hermione som satt på andra sidan sängen. ”Hon har inget bättre för sig när hon är här.” svarade Draco som just kom in igenom dörren till sjukhusrummet. ”Hej Draco.” Harry och Hermione log emot honom när han satte sig på stolen bredvid Harry. ”Hur är det med henne?” frågade han och nickade emot den rödhåriga flickan i sängen. ”Hon sov när vi kom hit för en timme sedan men enligt botare Susan mår hon bra, är arg över att hon inte blir utskriven.” svarade Hermione och tog upp en av böckerna. ”Och hon kommer fortsätta vara arg på mig till dess att jag låter henne komma upp ur sängen och träna upp benet på nytt.” tillade botade Susan som just kom in. Botare Susan var en kvinna i 30-års åldern med kastanjebrunt hår, som hon oftast hade uppsatt i en hästsvans, mörkblå ögon och ett ständigt litet leende över munnen. Enligt Lupin hade Susan varit den första botaren som tog emot Amelia efter hon hade kommit till Sankt Mungos sjukhus efter explosionen när hon var tre år. Amelia hade inte låtit någon annan undersöka henne sedan dess och hon tyckte väldigt mycket om Susan. ”Hej Draco, det var länge sedan jag såg dig här inne.” sade Susan och log mot den blonda pojken. ”Hej Susan, det har varit mycket den senaste tiden.” sade Draco. ”Du menar tillexempel det faktum att du är en Black och inte en Malfoy?” frågade Susan. De tre ungdomarna sirrade på henne. ”Amelia gillar att prata när hon är här. I alla fall med mig och jag har haft hand om henne och hennes hälsa sedan hon var tre år gammal så det finns väldigt få saker om henne och resten av familjen som jag inte vet.” sade Susan och skrev ner något på Amelias journal. ”Hon har förbaskat bra minne också.” sade en röst och Harry såg att hans syster hade vaknat. ”God förmiddag, Amelia.” sade Susan och log vänligt emot flickan i sängen. ”Den hade varit bättre om du hade skrivit ut mig.” mumlade Amelia och Susan skrattade. ”Du har i alla fall inte tappat humorn trots dina mediciner.” Susan skrev ner något mer i sina papper innan hon lämnade rummet. ”Jag avskyr henne ibland.” muttrade Amelia och satte sig upp i sängen. ”Det där är tredje boken. Du måste börja med den här annars hänger du inte med, Hermione.” sade Amelia och räckte fram en ny bok till flickan och log. ”Hur vet du det?” ”För att den boken som du håller i, den har mycket mer avancerade formler och utan grunderna kommer du aldrig helt förstå hur formlerna fungerar.” ”Tack.” sade Hermione och tog emot boken ifrån flickan. Harry log emot de båda och var tacksam över att de kom bra överens och de utmanade varandra intellektuellt. Harry hade inte pratat med Ron sedan skolan slutade för en och en halv vecka sedan. Efter att Snape hade tagit med Amelia upp till sjukhusflygen hade de kontaktat Lupin, som redan hade lämnat skolan, om incidenten. Han hade snabbt anlänt och tagit med sig Amelia till Sankt Mungos och kommit tillbaka för ett möte mellan rektorn och familjen Weasley. Harry visste inte så mycket om vad som hände under mötet bara det att Lupin hade gått därifrån rosenrasande och Ron hade inte fått någon form av straff. Harry och Hermione hade hållit sig ifrån hela familjen Weasley förutom Ginny då hon var lika arg på sin bror som de var. Plus hon var en god vän till Amelia och var orolig över sin vän som låg på sjukhuset. ”Var är professor Lupin?” frågade Hermione. ”Remus blev hemskickad på Susans order. Han behövde duscha och sova. Susan hotade med att han inte fick komma tillbaka förrän han hade sovit eller vilat i minst tjugofyra timmar.” log Amelia och tog upp en av böckerna, bläddrare snabbt igenom den och lade ner den igen för att ta upp en ny. ”Har du hört något nytt ifrån rättegången?” frågade Draco lågt. Harry tittade på Amelia. De alla ville veta hur det gick för Sirius och hans rättegång. Amelia var den som visste mest då hon hade kontakter inom Wizengamot – trollkarlsvärldens rättsväsen. ”Det senaste jag hörde var att de gick igenom alla dokumentation och vittnesmål ifrån den perioden samt att de förhörde både råttan och Sirius.” svarade hon och tog upp en ny bok. ”Har de tagit ditt vittnesmål? Frågade Draco. ”Nope, och de kommer snart inse att mitt vittnesmål inte finns någonstans.” sade hon och slängde ifrån sig boken på sängen och suckade. ”Vad letar du efter?” frågade Hermione som tittade upp ifrån sin egna bok. ”Jag vet inte, jag har funderat på en trolldryck som jag har läst om men jag kommer inte ihåg namnet på den just nu eller vad den gör.” suckade hon och kliade sig på vänsterlåret. ”Varför vill du hitta den?” ”För att det irriterar mig att jag inte kommer ihåg vad den heter eller vad den gör.” svarade hon och stirrade på högen med böcker som om den skulle berätta vilken bok det var som hon letade efter. ”Jag är ledsen, vänner. Men besökstiden är tyvärr slut.” sade en sköterska som stod i dörren och log vänligt. ”Kan vi komma tillbaka i eftermiddag?” frågade Draco. ”Naturligtvis. Om Amelia känner att hon orkar det.” ”Ni släpper ju inte ut mig så jag måste ju få lite underhållning under dagarna.” sade Amelia. ”Vi kommer tillbaka i eftermiddag.” lovade alla tre när de lämnade rummet. --- De kom ut till entrén där en äldre kvinna stod och väntade på dem. ”Hej, farmor.” sade Draco när de kom närmare kvinnan. Hon log svagt och strök undan en hårslinga som hade letat sig ut ur den hårknut hon hade i nacken. ”Hej, Draco. Hur är det med henne?” frågade Walburga och såg med ens orolig ut. ”Hon sov nästan hela besöket. Vaknade först för kanske tjugo minuter sedan.” svarade Hermione försiktigt. ”Så bra, hon behöver sova.” sade kvinnan och lade en arm runt Dracos axlar. ”Kom, så går vi hem och ser till att ni får lite lunch.” tillade hon och ledde med sig alla tre ut genom dörren. Draco POV Det tog en halvtimme för dem att komma hem. Draco började förstå vad Amelia menade när hon sade att man helst inte skall ta sig på något annat sätt än tills fots eller cykel i centrala London. Eller London i allmänhet. När de äntligen kom fram till den lilla parken på Grimaldi plan kände Draco hur hemma den här platsen hade blivit den senaste veckan. Han och Harry hade mött upp hans mamma, Walburga och Lupin när de kom med tåget ifrån skolan. Hermiones föräldrar hade stått en liten bit ifrån gruppen och sken upp när de såg sin dotter som skyndade fram till dem och kramade om dem hårt. Harry och Draco hade gått fram till sin egen välkomstkommitté och Narcissa hade kramat om Draco hårt och kysst hans hår medan hon viskade och bad om förlåtelse för att hon inte berättade sanningen om hans rätta faderskap tidigare. Draco hade bara kramat om henne till svar. Lupin hade kramat om Harry och berättat hur Amelia mådde eftersom att det var den första frågan som kommit ut ur Harrys mun hade varit om just henne. De fick snart reda på att Amelia mådde bra men behövde stanna minst två veckor på sjukhuset innan hon fick åka hem. Bara för att vara på den säkra sidan. ”Vad vill ni ha till lunch?” frågade Krake ifrån sin plast vid en av köksbänkarna i köket. Hur hade de kommit så långt utan att han hade märkt något? ”Lite kycklingsallad blir bra, tack.” sade Walburga och satte sig vid bordet. Draco satte sig bredvid henne. Harry och Hermione satte sig mitt emot henne. ”Vi kan gå tillbaka i eftermiddag, eller hur?” frågade Harry. ”Naturligtvis, efter att hon har fått vila och sjukgymnasten har fått en rejäl utskällning av henne igen då sjukgymnasten alltid försöker pressa henne mer än vad Amelia klarar av för dagen.” skrattade Walburga. ”Du känner henne väl.” sade Hermione. ”Sen hon var två månader har jag älskat henne som om hon vore min egna.” svarade Walburga mjukt. ”Det finns väldigt lite om henne som jag inte vet.” tillade hon mjukt och tog emot tallriken som Krake satte ner framför henne. --- Draco satt i biblioteket en vecka senare tillsammans med Harry och gjorde sina sommarläxor. Hermione hade åkt hem under helgen för att vara med sina föräldrar en tid innan hon kom tillbaka till London och spenderade resten av lovet tillsammans med dem. ”Jag hittar ingenting i den här boken! Varför ger han ut så krångliga, idiotiska uppgifter under sommaren?” gnällde Harry och slog ihop boken med en smäll. ”Harry! Jag hoppas inte att det var en bok du smällde igen för då skickar jag Krake efter dig!” hördes en röst ifrån vardagsrummet en våning ner. ”Rakans, jag glömde att hon var bra hörsel.” viskade Harry och såg skamsen ut. ”Jag hörde det också!” kom rösten igen. ”Jag nästan önskar att hon var kvar på sjukhuset.” viskade Draco innan han gav ifrån sig ett skrämt skrik när han kände det kalla vatten som föll ner över honom. ”KRAKE!” ropade Harry förskräckt och flyttade sig ifrån bordet. ”Miss Amelia tyckte inte om era kommentarer om att hon skulle vara på sjukhuset.” sade husalfen och log stolt. ”Det var inte så jag menade...” började Draco men blev avbruten. ”Det hoppas jag!” hördes rösten på nytt men nu lät den mer belåten än arg. ”Du borde byta kläder.” sade Harry och började skratta åt Draco som log tillbaks. --- Amelia POV ”Hur mår du?” frågade Remus och log emot henne. ”Jag mår bra, trött men bra.” svarade Amelia och log emot honom. Hon hade varit hemma ifrån sjukhuset i en vecka nu och var överlycklig att vara hemma igen. Det som gjorde henne ännu lyckligare var att hon hade sin bror hemma, där han skulle ha varit ifrån början. ”Försök att ta det lugnt. I alla fall den här veckan och träna benet.” sade Remus. ”Får jag ha över folk så att jag inte dör av tristes?” frågade hon och log svagt. ”Naturligtvis, bara du inte gör för mycket.” sade Remus och tog upp sin väska och lämnade huset. Hon log brett och skrev klart sitt brev hon hade framför sig. Det var till Ginny som tydligen inte hade låtit Emmy vara ifred för att hon ville veta hur Amelia hade det. ”God morgon. Har Remus gått?” frågade Walburga och strök henne över huvudet. ”Du missade honom precis. Sover killarna?” svarade Amelia. ”Låt dom sova, de var uppe halva natten för att skriva klart sin trolldryckskonst uppsats för Severus.” ”Jag sade åt Severus att han var för hård emot dem. De skall börja fjärde året men uppgiften är svår för sjätte års eleverna. Visserligen är typ hela skolan svag i just hans ämne men ändå. De förstår inte att han måste vara så hård emot dem eftersom att trolldryckskonst är det svåraste ämnet som de studerar på skolan.” ”Älskling, du föreläser för de redan frälsta.” avbröt Walburga mjukt och ställde ner sin tekopp på bordet, krake hade någon gång under hennes föreläsning ställt fram två tekoppar på bordet. ”Jag tycker det är roligt att höra henne föreläsa. Man lyssnar ju åtminstone på henne.” sade Draco och satte sig bredvid sin farmor. Amelia kände hur någon satte sig bredvid henne och sneglade åt höger. Harry satt på stolen bredvid henne och såg ut som om att han inte hade sovit på minst två dagar. ”Var det verkligen så jobbigt att skriva en liten ynka uppsats?” frågade hon sockersött. ”Bara för att du är bra på ett ämne som ingen på skolan gillar..” ”Jag känner ett par stycken som gillar trolldryckskonst.” ”…betyder inte att vi har det lätt för att göra ’en liten ynka uppsats’.” svarade Harry. ”Men trolldryckskonst är ett av de ämnena som vi kommer att få användning för resten av livet!” ”God morgon Emmy.” ”God morgon.” Amelia log emot sin kusin och hennes pappa när de kom in i köket. Walburga ställde sig upp och tog med sig sin kopp. ”Jag är i biblioteket, om ni skulle behöva mig.” Hon lämnade rummet. ”Var är Remus?” frågade Severus. ”Han gick för en timme sedan.” ”Vad skall ni göra idag?” ”Jag tänkte göra minsta möjliga. Har lovat Remus och jag måste träna benet.” ”Så vi tar en filmdag. Det regnar ändå ute idag.” ”Okej.” 5 jul, 2018 23:18 |
LunaLovegood123
Elev |
Superbra♥
5 jul, 2018 23:44 |
Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Familjen splittras, familjen förenas
Du får inte svara på den här tråden.