Septimus Heap (Privat roll)

Menja är inte medveten av vad de gör med hennes kropp. Syster lägger om hennes rygg som har fått sig en ordentlig smäll och något var brutet. Alther mässar över henne. Allt detta sker utan hennes medvetande, hon befinner sig i mörkret avsvimmad som hon är. Alther upphör snart och hoppas att det skall hjälpa.

Alter iakttar intensivt Menjas handflata och den verkar bara bli mörkare ju mer han försöker avlägsna den.
Han slutar genast att mässa och koncentrerar sig istället på Menjas rygg. Han helar några brosk och en liten spricka i ryggraden men hon måste ligga still i 2 dagar för att det ska fungera.

Menja känner ryggen helas och hon hör Alther mummla något om att ligga stilla i minst två dagar. Syster rättar till hennes mörbultade kropp och drar över täcket. "Försök att vila nu." säger hon och släcker ljuset då Alther går bekymmrat upp för att hämta Elenya.

Elenya som hade hämtat sig så pass att hon kunde stå upp och i en viss mån gå mötte Alter halvvägs ner i trappan.
Han hjälpte henne ner igen men hon vägrade att gå och lägga sig och till slut sövde dem ner henne med en spruta.

Alther går av och an i den mörkbelagda sjukhusflygeln. Hon är orolig och det är något han inte förstår. Svart magi rör sig i faggorna och båda flickorna svävade i fara.

Elenya rör sig oroligt i sin drog framkallade sömn, hennes omedvetna frammanar kroppslösa ansikten som svävar runt runt och till slut så vaknar hon upp igen men somnar strax därpå.

Alther har inte lämnat rummet och när väl solen börjar stiga sitter han ännu på sin stol och stirrar rakt fram.
Menja börjar röra på sig och syster går fram till henne. "Så du tänker vakna till medvetande?" säger hon och försöker att avlägsna den oror hon känner.

Elenya sover vidare, en välbehövlig sömn minst sagt.

"Mmm" mumlar Menja och syster hjälper henne att vända sig om, hon grimaserar av smärta då hela ryggen och även handen värker.

Elenya börjar skruva på sig för att sedan-passande nog-vakna "Menja" var det första hon sade så fort hon vaknade.