Slaget om Hogwarts min version [SV]

Tack :')

det löser sig säkert :')

Jättebra kapitel :-)

Tack!

Jättebra kapitel!!! Gillar verkligen hur du skriver

NEJ!INTE TACK!!!!!
Vi ska tacka!Tack,för din underbara ff!!

Wow, jättebra. Önskar att jag också kunde skriva så bra

Fortsättning....


Det var tyst. Alla sov. Han ringlade fram till tjejen med rött hår's säng. Hon sov. Trodde han iallafall. Han var inte så säker. Hon vände sig om med öppna ögon och tittade mot fönstret. Hennes ögon vidgades av skräck när hon såg honom. Innan han hade hunnit göra någon hade hon tagit fram sin trollstav. Han väste tyst. Hon satte sig upp fortfarande med trollstaven höjd siktande mot honom. Han hade inget val hans mästare hade skickat honom med ett uppdrag som han var tvungen att uppfylla. Huggtänderna fylldes med det livsfarliga giftet. Han ringlade sig närmare med huvudet högt. Hon skrek. Människorna i dem andra sängarna vaknade och skrek lika högt. Det var nu eller aldrig. Ett snabbt bett, blod forsande och han ringlade sig bort hans mästare kallade. En flicka kom springande och skrek efter honom. ''Lamslå!'' Han ringlade sig smidigt undan.
Ginny!
Harry:
''Någon kalla på professor McGonnagoll.'' skrek Ashley. Det blev ett massa rusande men professor McGonnagoll var snart där.
''Vad är det som har hänt?'' frågade hon allvarligt. Det var tyst medans man väntade på svar.
''Gi...Ginny Weasley har blivit biten av en orm hon ligger här uppe skynda!'' Professor McGonnagoll skyndade sig upp.
''Hon är för svag för att flytta på kan någon snabb hämta Madam Pomfrey.'' sa hon när hon undersökte Ginny. Harry tittade oroligt på medans hon kollade pulsen.
''Klarar hon sig?'' sa han nervöst.
''Om hon vård snabbt'' svarade hon och stoppade blodflödet med en viftning av trollstaven. Madam Pomfey kom inrusande med Ashley tätt i hälarna.
''Miss Weasley igen? Jag sköter det.'' sa hon snabbt och plockade fram en liten flaska. Hon hällde en droppe på bettet som genast läkte.
''Fenix tårar!'' sa Harry chockat. Madam Pomfrey nickade och fortsatte sköta om Ginny. Han hörde steg bakom sig och vände sig om. Ron kom flåsande upp.
''Igen? Varför alltid Ginny?'' flåsade han. Harry klappade honom på ryggen.
''Hon är okej.'' sa han. Just då slog Ginny upp ögonen.
''Ormen...!'' ropade hon.
''Det är okej Ginny.'' sa Harry lugnande. Hon sjönk mot kuddarna.
''Varför jag? Varför alltid jag?'' viskade hon och blundade.
''För att du är speciell.'' viskade han så att Ron inte hörde.
''För dig ja.'' viskade hon tillbaka.
''Ja. Men det är alltid något.'' sa han. Ron tittade upp.
''Vad är alltid något?'' frågade han.
''Att Ginny inte dör.'' sa han. Ron nickade.

Jao blev inte så nöjd men det duger.

Jättebra!!!!!

Tack! Blev själv inte så nöjd men jaja!