Vamäxen Nessie

Awweessoommee

^^ Det var inte Awesome. Det var JÄTTEAWESOME!!!!

Taaack! ♥ ♥ ♥ !
Nu ska jag börja skriva på Kapitel. 18? 19? Vet inte just nu! O.o Men ialla fall, så KANSKE får ett till kapitel ida! Om jag orkar skriva... Men jag tror inta jag får ihop nått ida. Jag är typ JÄTTE trött, men ska försöka! -.-

Awesome! c:

Vila du om du behöver, vi väntar! ♥

Meeeeeer nu snälla

Åh, vad bra =D
Vad roligt att Demi också är en vampyr/vamäxa... ;DDD

Snart kommer Kap. 17
Fast nån måste kommentara först!

Bra. Meeeeeeeeeeeeer nu snälla

Nu kommer kap. 17
Kapitel. 17 Demis historia.

”Ja, vi går upp! Nu!” höll Lily med men med en oroad blick mot sjukhusflygen. Hon sneglade osäkert på mig och tvärstannade sen.
”Allt är bra med Mandy, hon ska bara stanna över natten för säkerhets skull.” lugnade jag Roxy och Lily, men jag undvek noga att inte möta doms förvånade blickar. Jag kände mig väldigt ångerfylld och skuld känslan ville inte försvinna. Varför måste jag avslöja allt? Jag kunde ha tänkt mig före jag berättade allt! Tänkte jag och hoppades att ingen såg det jag kände.
Lily och Roxy såg lugna ut nu och började gå mot Gryffindortornet, Demi väntade tålmodigt för att jag skulle gå. Men jag vägrade, hon kunde lätt ha kunnat hoppa på mig bakifrån om jag gick före. Hon verkade tänka i samma banor för hon vägrade också.
Lily och Roxy hade märkt vårt tvekande och stannade för att vända om och se på oss.
”Kommer du Demi?” frågade Roxy försiktigt. Demi började genast gå och jag hånlog för mig själv. Jag följde lite långsammare efter dem, men håll mig lite på avstånd. När vi äntligen var framme vid den Tjocka Damen fick jag ta mig fram. Demi ville inte säga nått och spelade blyg, Lily var för chockad och detsamma med Roxy.
”De Vises Sten” sa jag högt och tydligt så att Demi skulle se att jag inte spelade blyg! Vi gick i tystnad upp till vår sovsal stängde noga dörren och sen kollade Demi på mig med en förvånad blick.
”Ja ja, dags för min historia...” och så berättade jag allt om att min mamma var vampyr och att min pappa var en trollkarl. Och hur jag då blev en Vamäxa. Sedan berättade jag om mina föräldrars död. Och att Alice hade hittat mig och sen hur jag hade fått brevet och berättat om allt för Alice.
Sen var jag klar. Alla visste om min historia. Nu var det Demis tur. Jag väntade på att hon skulle börja men det gjorde hon inte. Hon bara satt blick stilla och stirrade. På mig.
”Dem, nu får du ta och berätta.” sa jag till slut och suckade när hon inte rörde en fena. ”Jag vågade ju. Varför skulle inte du?” Hon öppnade munnen men stängde den på nytt. Hon skickade på oss i tur och ordning. Alla hade sina ögon på henne.
”Min mamma heter Lizzie och hon är en vampyr hon med. Men hon är en annan sorts vampyr. Hon jagar varken människor eller djur. Hon törstas bara efter ett visst djur. Enhörning. Hon vet inte vem eller vad som gjorde henne till en vampyr”
”Vänta lite! Hur blir man en vampyr?” avbröt Lily, hon såg inte det minsta förvånad ut. Och jag gissade att hon hade läst om det någon stans.
”Kan vi ta det senare? Jag vill höra!” sa Roxy med en menande blick på Demi så att hon skulle fortsätta.
”Hon visste inte vad eller vem som hade skapat henne. Hon gick länge runt efter svar, men det fanns inte många av hennes sort. Så hon hittade inte mycket. Det ända hon hittade var en annan vampyr, min pappa, han var av den vanliga sorten. Som din mamma Nessie. Och pappa hjälpte mamma att handskas med sin styrka och hunger. Men när min pappa höll på och tränade mamma en dag, så kom det en annan vampyr förbi. En tjej i vuxen år, Camilla. Hon blev svartsjuk på min mamma och när mamma var och jagade på egen hand dagen efter det, så mördade Camilla pappa. Mamma var förkrossad och bara ett år efter det adopterade hon mig och när jag var 9 år så förvandlade hon mig till en vampyr. Hon kände sig så ensam.” hon tystnade och tittade envist ner i marken. Som om hon skämdes över sin mamma.
Sedan satt hon tyst en stund och funderade antagligen på vad hon skulle berätta vad hon inte skulle. Hon fortsatte: ”Jag vet inte hur jag hade fått brevet men jag fick det. Jag är en likadan vampyr som min mamma. Hon visste nog om att det fans en sån här värld, men att jag kunde ha magiska krafter! Aldrig!” hon tittade bekymrat på våra ögon som inte såg det minsta rädda ut. ”Mamma lärde mig snabbt hur jag skulle jaga själv och hur man kontrollerade hungern.” sedan var hennes saga slut och jag tittade på alla i tur och ordning. Ingen hade så mycket rädsla i blicken så att det fanns risk för svimning och jag slappnade av.
”Jaa, då vet vi allt om alla! Eller? Ingen är väl en varulv här?” skämtade jag för att lätta stämningen. Jag började bli riktigt törstig nu och Demi såg det på mig. Hon visste känslan, insåg jag och log faktisk mot henne. Hon log tillbaka, och nu kanske vi kunde bli vänner trots allt.
”Behöver du jaga? Jag ska ialla fall fara och jaga nu!” sa hon vänligt och granskade mitt ansiktsutryck.
”Jaa, kanske det.” mumlade jag och sen gick hon och jag utan ett ord ut genom dörren och ner till Den Förbjudna Skogen!
------------------------------------------------------------
Jag kommer kanske inte skriva lika ofta i fortsättningen för att skolan har börjat och så.