Mugglare upptäcker magi

tack så mycket det kommer mer ikväll

Vad vill ni att det ska hända???

Mer

Jaa, mer!^^

Jag vet inte riktigt, de kanske kan fortsätta prata med mugglarna och "bli kompisar" med dem =D (vet inte riktigt hur jag ska formulera mig men jag tror att du fattar ändå )

En harkling hördes bakom dem och Lacerta kom ihåg att de inte var ensamma. Prästen kom fram till dem och la sina händer på deras axlar.
”Jag vill gratulera er förlovning, jag förstår också om ni vill lämna oss nu. Våra frågor är väldigt obetydliga jämfört med er förlovning. Men tack för att ni tog er tid att komma.” sa prästen och tog ner händerna från deras axlar.
”Nej, det är klart vi stannar. Eller hur?” sa hon och vände sig mot Phoenix. Han log snett och ryckte på axlarna.
”Jag hade bara hoppats att du kanske ville fira vår förlovning eller kanske berätta för våra vänner men om du vill stanna är det okej för mig. Hörde du inte mitt tal till dig nyss? Jag ska inte lämna din sida.” sa han allvarligt och försökte hålla tillbaka ett leende. Plötsligt kom Lacerta på att hon måste göra något väldigt viktigt.
”Jag måste skicka en uggla till Lydia. Hon måste få veta!” utbrast Lacerta. Nu kunde Phoenix inte längre hålla tillbaka sitt leende. Han vände sig till prästen och skakade hans hand.
”Tack så mycket för att vi fick komma. Men vi måste ge oss av nu.” sa han. Prästen nickade förstående mot dem båda. Phoenix tog tag i hennes hand och transfererade dem bort från kyrkan. När världen slutade snurra såg Lacerta var de hade hamnat någonstans. Phoenix hade transfererat dem till Hogsmeade. Solen sken och Lacerta kunde skymta Hogwarts bakom hustaken. Hon vände sig mot Phoenix med en frågande blick, hon förstod inte varför de var i Hogsmeade av alla ställen. Han hade sagt att de skulle fira sin förlovning, inte att de skulle åka till Hogsmeade. Hon öppnade munnen för att fråga vad de gjorde här, men han tystade henne med att lägga ett finger mot hennes läppar och skaka lätt på huvudet.
”Fråga inte. Det är en överraskning.” sa han hemlighetsfullt och drog med henne mot Tre Kvastar. Lacerta höll sig tyst, men hon höll på att spricka av nyfikenhet. Phoenix öppnade dörren till Tre Kvastar och de gick in i den hemtrevliga salen. Det var inte så mycket folk därinne. Några äldre häxor satt i ett hörn och viskade med varandra, en butter trollkarl satt och muttrade för sig själv och en ung häxa stod i baren och torkade några glas.
”Lacerta?” sa en bekant röst bakom henne. Hon vände sig hastigt om och stirrade in i ögonen på sin bästa vän.
”Lydia!” utbrast hon häpet. ”Vad gör du här?” frågade hon gick fram och kramade sin bästa vän. Lydia kramade henne hårt tillbaka innan hon tog ett steg tillbaka, med ett leende på läpparna.
”Vad menar du? Du bad ju mig komma. Jag fick din uggla igår. Vad var det för viktigt som du ville berätta för mig” sa Lydia med glittrande ögon.
”Nej, jag har inte skickat någon uggla till dig.” svarade Lacerta förvånat. Men så förstod hon vem som skickat ugglan. Hon vände sig om mot Phoenix med en rasande blick. Phoenix mötte hennes blick med roade ögon, det gjorde henne bara ännu argare. Det fanns inget roligt alls i den här situationen.
”Du skickade brevet till Lydia, eller hur?” frågade Lacerta med en ilsken röst.
”Ja, det gjorde jag.” svarade han.
”Du var helt säker på att jag skulle svara ja. Din vidriga renblodiga lögnaktiga skitstövel som har alldeles för bra självförtroende för ditt eget bästa. Hur kunde du? Du tog mitt svar förgivet, jag hade kunnat svara nej.” skrek hon. Alla inne på Tre Kvastar vände sig om och betraktade Lacerta. Hon kunde föreställa sig vad de tänkte, Ännu en ung kvinna som har fått sina drömmar krossade.
”Kan man ens kalla de där förolämpningarna för förolämpningar?” frågade han och log det där sneda leendet som alltid fick hennes hjärta att smälta, men inte nu.
”Du ljög för mig.” sa hon anklagande med en kall röst. Någonting i Phoenix blick sa Lacerta att han äntligen förstod att hon faktiskt var arg. Hon var inte bara arg, hon var besviken, ledsen och kände sig sviken. Hon hade inte ens varit förlovad i en timme men det kändes redan som om hon ville kasta ut sin ring genom fönstret.

Så bra skrivet. ♥

Åååhh... ett till kapitel!!

jättebra! *bevakar* skriv meeeer

Tack

super

Jätte bra!! Du är super duktig på att skriva^^
Meer =D