prs wolfy & rollspelare

"Jag hade gjort det alla dagar i veckan, jag kan inte känna smärta. Det enda de kan göra är att paralysera mig men jag kommer ändå inte känna något." sade han och smekte hennes kind. "Så att byta ut min frihet mot din är något jag gör."

"James, nej, absolut inte!" Bara tanken av att han skulle utsättas för något sådant gjorde henne alldeles uppjagad, hjärtat skulle nog nästan kunna hoppa upp i halsen om hon inte tog några djupa andetag. Det spelade ingen roll för henne om han inte kunde känna fysisk beröring, det som männen gjorde påverkade ju psyket också något enormt. Och hon ville inte att han skulle gå igenom något sådant.

"Men det är inget vi behöver prata om nu för det kommer inte hända." sade han och smekte hennes kind med ett litet leende på läpparna. Han kysste hennes nästipp och log.

"Hur kan du vara så säker på det?" Stella putade med underläppen. Hon hade ingen aning om vad lilla hon skulle kunna göra, men hon skulle aldrig låta de männen få tag på James.

"För jag kommer döda varenda en av dom." log han och smekte hennes kind, sa det som om det inte alls var något allvarligt vilket det inte var för James. Deras död var oundviklig och skulle ske, vare sig någon ville eller inte.

”Jag vill inte att du gör det,” sa hon tyst och mötte hans blick, vilade sin hand mot hans sträva kind, ”inte om du råkar illa ut på köpet.” Hon ville inte förlora James. Han var enormt viktig för henne.

"Jag kommer inte göra det." sade han och smekte hennes kind. Han log svagt och kysste mjukt hennes läppar, skulle aldrig tillåta att någon rörde hans vackra flickvän igen.

”Lovar du?” Det var egentligen en dum fråga för hon visste att det var något han inte skulle kunna lova henne. Även om han var försiktig kunde han råka illa ut, något hon var väldigt rädd över.

"Jag lovar att göra mitt bästa för att inte råka illa ut." sade han och kysste mjukt hennes läppar. Han höll om henne och suckade tyst, hade saknat hennes närvaro.

Stella nickade långsamt, det var det bästa hon skulle få och något hon behövde nöja sig med. Hon lutade sitt huvud mot hans arm och vilade ögonen för en kort stund.