prs wolfy & rollspelare

"R?" hummade han och rynkade på pannan, hade ingen aning om vem hon skulle kunna prata om. Han suckade lågt och tog sin mobil, tänkte ta reda på allt. Han frågade Nina och la undan sin mobil.

”Ja, Ryan kanske? Något åt det hållet.” För att vara ärlig så var namn inte det första hon tänkt på att lägga på minnet, utan hennes mål hade alltid varit att försöka klura ut något sätt att komma därifrån eller få hjälp.

James nickade lite och smekte hennes midja, tänkte döda varenda en av dem. Han kysste henne mjukt och smekte hennes rygg.
"Jag lovar, jag ska göra allt för att du inte ska gå igenom något sånt för min skull igen." lovade han.

Stella såg på honom och nickade långsamt, ville inte prata något mer om kidnappningen eller vilka som låg bakom den för stunden. Det borde hon kanske göra men det gjorde henne extremt ängslig och hon hade svårt att slappna av. Men hon hade inte riktigt hunnit bearbeta allting heller med tanke på att de raderat hennes minne från den perioden.

James smekte hennes rygg och tittade upp på taket, tänkte på vad han skulle göra med dem. Han kände inte hur hans grepp om Stella blev lite hårdare, skulle nog göra allt för att hålla henne säker.

”James?” sa hon och vände upp blicken till honom igen, grimaserade lite över hans hårda grepp om henne trots att hon förstod att det inte var med avsikt. ”Vad tänker du på?” frågade hon, ville att han skulle dela med sig av sina funderingar.

James tittade ner på henne och spärrade upp ögonen, släppte henne direkt.
"Förlåt!" Sade han snabbt och smekte hennes kinder. Han skakade sedan på huvudet, ville inte besvära henne med sina tankar så han kysste hennes panna lite snabbt.

Fundersamt såg hon på honom, önskade att han skulle vilja prata med henne istället för att känna att han behövde hålla det för sig själv. Men hon kunde ju inte tvinga honom att öppna sig heller, med en tyst suck lutade hon sitt huvud mot hans bröstkorg.

James ville inte tynga ner henne ännu mer så han vaggade henne lite i sin famn och pussade hennes huvud. Han suckade lågt och tittade upp på taket igen.
"Du är det bästa som hänt i mitt liv."

Hans ord värmde henne från topp till tå, glad över att han kände så för henne eftersom hennes känslor var väldigt starka för honom.
”Menar du det?” frågade hon ändå, inte direkt för att hon tvivlade på hans ord utan mer för att verkligen försäkra sig själv.