Life - Lupple & Medi PRS

"Nej jag kan göra det. Ta hand om din man." Hon log mjukt.
"Jag är inte så skör än." Hon såg mot Aldriz och log ömt.

"Mycket bra. Kvinnor är dem starka. Du bär tre barn liksom, hur många barn bär Gabriel?" Log hon varmt och drog Aldriz närmare sig och han slappnade av lite. "Jag ber om ursäkt Miss Olivia." Viskade han försiktigt.

Hon tog emot brickan och log mjukt.
"Tydligen många. Han har hela byn på sig." Hon såg på Aldriz.
"Det är ingen fara. Du är förlåten från mig men det du gjorde var rätt obehagöigt. Så gör inte om det är du vänlig. Då ska du se att du blir omtyckt. Jag vet att det finns paj i kylen. Sno lite så blir du glad."

Aldriz hade menat scenen hon gick in på, men uppenbarligen menade Olivia något annat. Han såg lite förvirrat mot Mel. Förstod inte riktigt allt hon sa. Mel log. "Jag lär honom hur man beter sig rätt. Inte hans fel att han blivit uppfostrad på det mest sjuka sätt." Sa hon ärligt.

"Nej verkligen inte. Men återigen sno lite paj båda två. Det kommer göra era humör bättre och Aldriz.." hon såg på honom.
"Sov inte på vinden. Det är kallt där. Sov gärna i ett tomt rum ikväll."

Aldriz såg på henne, intresserat. Hon var vänlig. "Jag är van att sova i kyla. Vinden är det finaste rum jag varit i." Sa han stilla. "Men jag skulle kalla det utsiktsplatsen." Log han varmt. Mel log mjukt mot honom. "Kommer du ihåg när vi pratade om att den som äger huset bestämmer reglerna? Hon bestämmer att du ska sova i ett rum." Sa hon vänligt och Aldriz nickade sakta. "Åh just det. "Viskade han mot Mel.

"Jag är tacksam mot det du säger. Mel har dock rätt. Ibland behöver vi gå upp på vinden. Vissa saker finns där som man behöver. Om du är där stör vi dig. Det känns inte rätt. men tar ni ett rum så kommer vi inte störa dig. Låter de..." Hon avslutade och hon suckade. Hiset hade gjort om sig igen.
"Huset har gjort det igen. Låt oss se efter."

"Jag kan bli osynlig." Sa han enkelt men stannade upp och såg sig omkring med ett stort leende. "Du borde tacka huset. " Viskade han mot henne. Helt fascinerad.

"Fast det är inte det jag menade." Sa hon och ställde ifrån sig brickan.
"Låt oss se efter."

Aldriz stirrade omkring sig med snabba rörelser och Mel greppade tag om hans kinder. "Jag vet vad du tänker Aldriz. Huset är inte ditt att undersöka." Mumlade hon, nästan strängt.