prs wolfy & rollspelare

James suckade lyckligt när han kände hur hon somnat. Han slöt ögonen och tillät sig själv att somna också. Han smekte hennes kind innan han la sig tillrätta och slöt ögonen.

Hon drömde inga behagliga drömmar utan det var medt mardrömmar om det som hade hänt, antagligen skulle det dröja sin lilla tid innan hon kom över allting och kunde gå vidare. Huvudsaken var väl i alla fall att hon fick sömn.

James sov varken djupt eller länge utan vaknade efter några timmar. Han gäspade stort och smekte försiktigt hennes arm, var otroligt lycklig över att ha fått tillbaka hennes minnen men visste inte ifall det kanske var värre för henne.

Trots de otrevliga drömmarna hade hon ingen lust att vakna än på en stund, levde hellre i drömmarnas värld än i verkligheten så länge hon kunde. Trots att de flesta minnen hon fått tillbaka inte var roliga att tänka på så kändes det bättre än att vara helt ovetande om allt.

James tittade lite is in mobil och sa tills e han skickat ut att han inte längre behövde hjälp. Han slängde ifrån sig sin mobil och gäspade stort.

Motvilligt slog hon efter en stund upp ögonen och stirrade upp i taket innan hon vände blicken till James, som lyckligtvis fortfarande låg kvar i sängen istället för att ha försvunnit iväg någonstans. Hon makade sig närmare honom för att luta sitt huvud mot hans bröstkorg.

James tittade ner på henne och höjde på ena ögonbrynet, önskade att allt var okej mellan dem.
"Stella... Jag ber om ursäkt." sade han allvarligt och kysste mjukt hennes panna.

”För vadå?” Stella visste inte riktigt vad hon skulle tycka om eller förvänta sig av hans allvarliga tonfall. Än mindre förstod hon varför han bad om ursäkt. Vad hade han att vara ledsen för?

"Det är mitt fel att du gick igenom allt." sade han och kollade på henne. Hon kunde inte göra något för att ändra hans tankesätt, om han inte envisats med att få henne så skulle hon varit tryggt ovetande om hans existens och sluppit all tid i fångenskap hos nefilerna.

”Är det inte alls.” Hon spärrade upp ögonen en aning åt orden som lämnat hans mun, ville inte att han skulle leva i den tron. ”Du kidnappade mig inte, du hade inget med saken att göra. Det var inte ditt fel att det hände.”