Dumbeldores hemliga dotter

ja, jag vet. Jag kan inte stava. Men jag skriver i word men rättstavningsprogrammet fungerar inte.

Skriv som du vill du, jag kom bara med ett exempel!

En liten fråga: När kommer nästa kapitel?

Och du kan visst stava!
Det gäller bara att träna på dem orden man tycker är svåra så kommer du vara super-duktig snart!
Och det där med att rättstavnings-programmet inte funkar så får du nog ta och fråga någon av dina föräldrar, dem kan nog hjälpa dig!

Jag bryr mig inte om de små stavfelen, den är lika bra ändå!

jätte bra du skriver!

ja det tycker jag med, men jag kopierade bara det hon skrev och tog bort enter

Ok!
Då förstår jag!

bevakar om det fortsätter

Ja, det fortsätter!

Fortsätt! Du är jättebra C:

KAPITEL 12

- Godnatt, Hermione!
Hermione log.
- Godnatt!
De var i vid-behov-rummet och Hermione skulle just gå. Hon hade blivit chokad när Mira hade berättat om att hon skulle bli en animagus. Men Mira fick göra det om hon ville, tyckte Hermione.
Mira hade tillochmed sagt att Hermione kunde bli en animagus om hon ville. Men hon hade tackat nej till erbjudandet. Hon ville inte helt enkelt.
Hon började gå mot dörren. Hon kom fram och öppnade den. Där ute var allting tyst ocg stilla. INte ett ljud hördes.
Hermione hoppades att hon inte skulle bli upptekt av nogon av lärarna. Klockan var så mycket att hon kunde få straffkomendering om hon blev upptekt.
Hon gick så tyst hon kunde.
- Om jag bara hade tagit osynlighetsmanteln från Mira! viskade hon.
Hon ångrade sig nu att hon hade lämnat kvar den hos henne. Hon hade tykt att det var ett bra straff för Mira. Att hon fick lämna tillbaka den själv till Harry. Men nu värkade det hela som en urusel plan.
- Dumma mig!
Hon hade sagt det så högt att flera av tavlorna intill vaknade och började tjata på henne.Dumma flick unge! Annat var det på min tid!
- Din förfärliga lilla snorunge! Vad har du här att göra?
- Kan du inte vara tyst, va?
Hermione fick panik.
Vad skulle hon göra?
- Sshhhh! Tyst! viskade hon så lågt hon kunde.
Ett av porträrtten gav upp ett tjut.
- Så du vill att vi ska var tysta?! Jojo minsan! Där ser man på!
Portrettet skrek så högt det kunde.
- HÄÄÄÄR ÄÄÄÄR HOOOON!!! HÄÄÄR ÄÄÄÄR HOOOOON!!!
Hermione börjde nästan gråta.
- Men snälla ni! Snälla gör inte så där!
Men det var försent. Snape kom dit rusande från ett hörn.
- Vad i.....sa han. Men när han fick syn på Hermione sa han: Jaha, jaha! Ser man på, är det inte möjligt vis Miss Granger, vi har här?

Mira vaknade med ett ryck.
Hon trodde att hon hade hört ett skrik.
- Det var nog bara inbillning, sade hon sig själv.
Direkt efetr att Hermione hade gått hade hon lagt sig i en hängmatta som hängde från taket och somnat. Hon hade drömt om en fwooper som susade runt på himmlen.
Mira jäspade. Hon la sig ner och försökte somn om.
Det gick.

- Aj!
Någon droig i henne.
- Aj! Slurta!
Någon drog fortfarande i henne.
- Men hallå?! Sluta!!!
Dragandet fortsatte.
- Hördu vad jag säger?! Sluta!!!!!
Det fortsatte.
Hon försökte vrida sig loss men dett gick inte.
- Snällla!!!
Hon kämpade i mot den som drog i henne.
-SLUTA!
- Nej, hördes en hes röst någontan i mörkret.
- Varför inte?
Efter ett tag kom svaret: Nej.
- Men VARFÖR? Du kan ju iallafall vis avem du är!
- Nej!
Hon suckade.
- Det är ändå bara en drömm. Jag vill vakna nu.
- Nej.
- Jo, jag vaknar NU!
Men hon vaknade inte.


-
Hoppas det är bra!