Ginny Weasleys kärleksliv[SV]

så himmla braa! merr ♥

bra bra mer mer!!

Du skriver så himla bra! Meer

MER!!!

Meer super bra!♥

mer!

Så, hörni! Kul att ni gillar det, för jag gillar att ni gillar det och då gillar jag att skriva Haha, nej men så är det!
Kapitel tio, Seamus perspektiv

Vad såg Ginny i Malfoy? Var det att han var så omöjlig som gjorde att alla tjejer föll för honom? Var och varannan tjej var ju kär i den blonde Slytherinaren. Säkert Lavender också. Jag frågade mig själv återigen ''Vad såg dom i honom?'' Det var nog en fråga som jag aldrig skulle få ett klart svar på.

Lavender Brown. Åh, hon var så fin. Hennes lockiga, mjuka hår som jag önskade att jag fick kamma med mina bara fingrar.
Hennes djupt vackra ögon som jag ville ägna resten utav mitt liv att titta i och försöka hitta ännu fler perfekta saker i dom.
Lavender Brown. Som aldrig skulle bli min. Så var det bara. Hade hon inte visat intresse tidigare så var det kört. Åh, vackra Lavender. Mina tankar avbröts utav en hög megafonröst. Det var Dumbledore.
''Gå till stora salen omedelbart! Hälsningar eran rektor Albus Dumbledore'' Jag reste mig försiktigt upp och gick igenom i stort sett hela byggnaden för att komma till stora salen. Mina ben var i stort sett förlamade efter att ha varit stilla i flera timmar. Stora salen var redan fullproppad när jag kom, men jag fick en plats mellan Fred Weasley och Neville.
''Vad händer..?'' Viskade jag till Fred.
''Ingen aning, mugglarna kanske har upptäckt oss'' Flinade han och gjorde en gest.
Dumbledore klev fram och började prata.
''En elev har försvunnit från skolan...'' Började han. Alla drog efter på andan. ''Senast han sågs var för två timmar sen i biblioteket. Pojken vi pratar om är en femteklassare, Gryffindorare. Ronald Weasley'' Han tittade ut över den livrädda folkmassan. Alla var spända och rädda. ''Nej, vi vet inte vem, vad eller vilka som har tagit honom, men vi jobbar på det. Har ni frågor så kom till mig eller McGonagall! Tack för att jag fick låna er några minuter!'' Avslutade han. Alla kippade efter luft ännu en gång och gick mot sina uppehållsrum. Lavender var chockad utav händelsen, eller ja, det var vi alla, men Lavender var hysterisk. Jag var rädd. För att jag eller någon i mitt släkte också skulle bli bortförda.
Vars var Ron?
Hur mådde han?
Var han ens vid liv?!

Jättebra o spännandé

Bra!

spännande ! meer !♥