>Rivalry< //[PRS]

Det verkade som om både Yaosu och Hayley undrade ungefär samma saker - hur och varför den andre kunde tycka om dem på det sättet. Tydligen var det inte bara slytherinaren som hade de funderingarna, och det gjorde honom smått förvånad faktiskt. För att han tyckte om henne var det ingen fråga om, det var bara en självklarhet i hans ögon..men att hon besvarade de känslorna? Nej, det var ofattbart.
”Du, jag är betydligt mer än småintresserad”, försäkrade sjuttonåringen och knorrade nöjt till när hon drog honom närmare intill sig. ”Och hur skulle jag inte kunna gilla dig? Du är ju så underbar, på precis alla sätt och vis..modig, ärlig..frågan är hur du kan gilla mig, för jag är ju mest en enda stor röra..jag menar, kolla på mig”, fortsatte han buttert och försökte puta med underläppen. Han verkade inte kunna sluta försöka göra olika ansiktsuttryck, trots att han mer än väl visste att de inte kunde uppfattas för stunden. Det var väl lite av en reflex, och tja, han hade ingenting emot den. Den tog liksom ut de andra reflexerna han hade, typ som den okontrollerbara svansen, och gjorde honom mer neutral. Äh, det var en dålig förklaring, men han förstod åtminstone själv vad det var han riktigt menade.
”Tycker du verkligen det?” Undrade Yaosu och kände hur kinderna under pälsen hettade till. ”Du är det bästa som hänt mig på länge också, ska du veta”, konstaterade han kort därefter och vilade nosen mot en av hennes mjuka kinder. Han kunde inte låta bli att undra vad de andra tjejerna skulle göra om de kom in och såg de två nyblivna turturduvorna. Kanske det bara skulle ge dem ännu en anledning till att mobba Hayley? Det var liksom inte särskilt normalt att ligga och konversera med en varg, särskilt inte när vargen i fråga låg tvärs över en och visade aningen underliga mängder med affektion. Visst brukade hunddjur överlag kunna lämna små kyssar på det där sättet, men inte i den utsträckningen eller på det viset. Hm, det var nog bra att han dragit för draperierna innan, då skulle han hinna gömma sig under täcket om de plötsligt dök upp.
”Om jag vill det? Har du ens lyssnat på vad jag har sagt? Yaosu flög plötsligt upp på benen och stirrade ner mot den jämnåriga flickan. ”Jag vet att man inte kan äga en annan människa men..hm, jag är inte en människa, eller hur? Inte för att det betyder att jag äger dig, utan snarare att du äger mig.” Ett leende spred sig över ansiktet på sjuttonåringen och han återgick till att lämna en blandning av kyssar och små nafs över kinderna på Hayley. Svansen viftade som en propeller igen och det var tydligt att han inte kunde hålla sin upphetsning under styr. Jösses, han försökte typ rulla över gryffindoraren, så glad var han över de ord hon nyss yttrat.
”Du inser att du aldrig kommer att bli av med mig nu när du sagt sådär? Undrade Yaosu och slog sig slutligen ner bredvid den andre istället, så att han kunde betrakta hennes vackra ansikte utan att smått krossa henne.

Räddaren i nöden var nog inte rätt ord, inte rätt ord alls faktiskt. I alla fall inte i den stunden, med Joshuas läppar pressade mot hans egna och den andres hand nergrävd bland de mörka lockarna. Sjuttonåringen besvarade varsamt kyssen, med en av händerna placerad under hakan på den yngre och den andra vid ljumsken på honom.
”Du kan alltid försöka, men dina tänder är alldeles för raka och fina för det”, svarade sjuttonåringen med ett litet skrockande och strök ännu en gång med läpparna över gryffindorarens. Därefter gled de ner över halsen på honom igen, och stannade vid en av de smala axlarna just som han pressade sig ännu närmare, med betydligt mer kraft. Okej, sådär. En förnöjd suck rymde honom och tänderna skrapade löst mot Joshuas silkeslena hud.
”Hm, lova att du aldrig kommer lämna mig”, mumlade Zihao, vars båda händer nu befann sig nere vid den yngres ljumske, på vardera sida. Faktumet att någon av de andra prefekterna kunde komma in vilken sekund som helst, om de hade otur, hade helt rymt den äldres förnuft. Han kände sig liksom oövervinnlig för stunden och hade helt sjunkit in i rörelserna och euforin de gav upphov till. Precis som förra gången kändes huvudet alldeles dimmigt, som om han inte riktigt kunde tänka ordentligt. Och det han gjorde därnäst vittnade för detta.
”Du är min, bara min”, viskade sjuttonåringen och lät tänderna glida in i den andres sköra hud, vid sidan av halsen, strax under ett av öronen på Joshua. Smaken av blod fyllde snart munnen på honom, men istället för att bli förskräckt och be om ursäkt, följde han tvillingbroderns exempel genom att dra tungan över såret. Han var verkligen helt borta i skallen.

Okej, det här kommer de två aldrig att komma överens om. Frågan är väl hur Hayley inte kunnat falla för honom tidigare. Nu finns det en rätt uppenbar förklaring till det, de har liksom inte lärt känna varandra och plus så har deras föräldrar fått dem att hata varandra.
”Jag vet att du nog inte kan förstå varför någon fallit för dig, eftersom att du har en sådan vriden självsyn Yaosu.. men du är fantastiskt. Förskräckligt modig, godhjärtad och en av de snällaste personerna jag stött på. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men du är den mest fantastiska personen jag mött.” Försöker sjuttonåringen förklara medan hon börjar massera det lurviga huvudet. Hon önskar verkligen att den jämnårige kan börja se sig själv från ett bättre ljus snart, hur som helst tänker hon överrösta honom med komplimanger. Kanske det kommer få honom att inte vara så elak mot sig själv hela tiden.. Och kanske, bara kanske, hon också kan sluta tracka ner på sig själv. Det här med att hon är det bästa som hänt honom på länge också får en rodnad att stryka sig över kinderna och ett leende att bubbla upp över läpparna. Det får henne att lämna en drös med kyssar över ansiktet på honom. Slytherineleven hade varit det bästa som hänt någonsin om hon inte träffat Joshua… de två är på samma nivå just nu och hon hade aldrig trott att någon skulle bry sig lika mycket om henne som hon bryr sig om dem. Aningen förvirrat blickar hon upp mot lurvbollen när han plötsligt ställer sig upp över henne.
”Nej, nej, nej.. jag vill absolut inte att du ska känna att jag äger dig, jag menar bara att jag är din, om du vill ha mig.. vilket det verkar som att du vill,” När den andre slår sig ner bredvid henne lägger hon sig ner på sidan, så att hon kan se på honom. Hayley slingrar ena armen om honom innan hon flyttar sig närmre.
”Men det är bra, jag vill inte bli av med dig, någonsin.”

Hm nej, det är väl klart. Joshua skulle aldrig kunna äta upp den andre, men det hade ju varit ett skämt, såklart. Hans tänder är långt ifrån lika vassa som Zihaos.. men av någon anledning finner han den äldres tänder väldigt attraktiva, det är väl för att han finner hela honom otroligt attraktiv. Först känns det lite obekvämt, ovanligt. Men precis som kvällen innan så tar det inte lång tid förrän han börjat njuta av det hela, och på något sätt blir det ännu bättre ju hårdare rörelserna blir. Även han pressar sig närmre den äldre för att öka kraften han också, men även takten.
”Mhm.. jag kommer aldrig att lämna dig, om du lovar att du aldrig kommer lämna mig också,” mumlar sextonåringen mellan andetagen. Att vara så nära slytherineleven är nog den bästa känslan någonsin. Hud mot hud, de mumlande orden och de lätena de bägge två utstöter då och då. Greppet om badkarets kant hårdnar medan huvudet glider tillbaka mot den andres. Däremot slås ögonlocken direkt upp när han plötsligt känner hur Zihao biter hål i huden på honom. Nu vill ju Joshua väldigt gärna åtgärda honom, han vill kunna ge honom det han vill, men att bita hål i Joshuas hud och sedan slicka upp blodet.. nej, han hade inte förväntat sig det. Det hade svidit till lite grann, men det är inte något märkvärdigt.. eller?
”Du.. Zihao,” börjar den yngre och låter försiktigt några fingrar stryka sig över hålen i huden där blodet kommer ifrån. Joshua hade definitivt inte förväntat sig att hans tänder varit så vassa, men uppenbarligen är de det. ”Det är inget märkvärdigt egentligen.. men.. kan du bita lite försiktigare?” Är han töntig? Han har ingen aning.

”Mhm, jag har en vriden självsyn..problemet är att jag själv inte tycker att den är speciellt vriden”, svarade sjuttonåringen skamset och kände hur öronen, för den tusende gången, gled tillbaka över huvudet på honom. ”Och den mest gosiga, eller hur?” Undrade han därefter skämtsamt, med ett litet frustande och sneglade på Hayley med stora ögon. Hon hade rätt, hans självsyn var så sned att det nästan var överdrivet, men vad kunde han göra åt saken? Han hade försökt vara snäll mot sig själv, försökt att inte lyssna på faderns ord och acceptera att han inte var så kass trots allt. Men det var svårt, så otroligt svårt när den där dumma rösten hela tiden kom och petade i skallen på honom. Den såg till att han aldrig riktigt kolla på sig själv med snälla ögon, även om han egentligen bra gärna ville kunna se på sig själv med just en vänlig inställning.
”Okej, okej, du får som du vill..och jag vill ha dig mer än någonting annat på hela det här dumma jordklotet ska du veta”, knorrade Yaosu och gäspade stort när hon sedan slingrade armen om honom. Han hade inte tänkt på det innan, men han var ganska utmattad efter allt som hänt. Dagen var fortfarande ung, dock hade ingen av dem fått sig någon vidare god sömn under nattens gång, plus att det varit en allmänt urusel morgon för de båda två. Inte undra på att åtminstone en av dem uppvisade tecken på trötthet.
De bruna ögonen strök sig över den jämnåriga flickans ansikte några gånger, innan de slutligen fäste sig i de kristallblå ögonen. Han hade aldrig trott att sådan skönhet existerade, inte förrän de lärt känna varandra ordentligt. För skönhet hade ju inte bara att göra med utseendet, inte alls faktiskt. Det var en bladning av både kropp och sinne som gjorde någon till en gudinna av Hayleys status. Fan, nu ville han kyssa henne, dock var det inte möjligt just där och då. Några små pussar över kinderna fick duga, typ som när hon nyss lämnat en hel drös över ansiktet på honom.
”Bra, för jag har inga planer på att gå någonstans..tror nog till och med att jag skulle klänga fast vid din sida även om jag tappade minnet som jag gjorde den där natten för några veckor sen”, erkände han och rodnade igen, någonting som han var glad inte syntes. Pälsen hade sina positiva sidor, så det så. För det första kunde man inte se när han rodnade och för det andra var den sådär ruskigt varm och gosig att det knappt gick att beskriva. Inte det minsta sträv eller någonting, bara fluffig och tät.
Öronen ställde sig plötsligt upp, från absolut ingenstans. Steg kunde höras utanför dörren, påväg upp för trappan. Kanske det bara var ett falskt alarm, men slytherinaren grävde ändå ner sig under Hayleys täcke, så att bara svansen stack ut. Smidigt.

Precis som under gårdagens kväll, kunde Zihao känna att Joshua tyckte att det var smått obekvämt i början. Men efter att försiktigt ha hjälpt till lite med fingrarna, verkade det som om all den där spänningen lossnade. Det gick betydligt snabbare idag och han kunde utan problem gå djupare. Förmodligen hjälpte det varma vattnet till viss del, det brukade ju göra att man slappnade av på ett visst sätt.
”Jag lovar att aldrig lämna dig”, andades den äldre efter en lång stunds tystnad. Okej, det hade inte varit någon tystnad att tala om, utan bara en massa ljud som inte direkt formats till ord. Däremot flög de där andra orden rakt förbi honom. Han hade fortfarande inte märkt vad det var han egentligen sysslade med, vilket var smått oroväckande när det kom till kritan. Tänderna övergick till att gnaga i den yngres fingrar när denne kände över såret. Bara lite konstigt, host host. Tungan gled över dem några gånger innan han äntligen lämnade dem ifred och började lämna mjuka, behagliga kyssar över sextonåringens käke.
”Bita? Jag har inte bitit dig..” Svarade den äldre och slöt ögonlocken, med ett förnöjt stön. Kort därpå hände precis samma sak igen, när tänderna istället grävde ner sig i Joshuas axel. ”Hm, du smakar så gott, vet du det?” Mumlade sjuttonåringen och drog in gryffindorarens ljuvliga doft. Den var så mycket bättre än bubblorna runtomkring dem.

”Kanske jag kan lyckas få dig att se hur fantastisk du är någon gång.. ersätta din pappas äckliga ord med mina, mer sanna ord.” Mumlar Hayley fundersamt. Tänk om hon kunde få det att hända.. det skulle nog ta ett bra tag för att få det att lyckas. Yaosu har behövt höra alla ruttna ord som Mr Huaze slängt mot honom i sjutton år. Hon har ingen aning om vad det är för ord, men hon tvekar inte en sekund på att ide är avskyvärda. Kanske det tar sjutton år för henne att hjälpa den andre att se på sig själv med snällare ögon. Nu har hon ingen aning om hur länge de kommer vara med varandra, hon kan inte se in i framtiden, men hon hoppas på att hon lyckas, oavsett om deras förhållande håller så länge eller inte. ”Och ja, du är helt klart den mest gosiga också,” Gryffindoreleven sluter ögonlocken ett slag med en stor gäspning. Den jämnårige hade gäspat och tja, det är smittsamt, plus så är hon väldigt trött. Medan Elmo ligger och vrider på sig vid hennes ena sida, suktande efter lite uppmärksamhet, så är hennes fokus fastfrusen på Yaosu för närvarande. Kissemissen går inte miste om affektion inte, de brukar mysa i flera timmar i sträck, tills han tröttnar. Just nu vill hon bara hålla om Yaosu, så att han inte behöver fundera över det där som Cassandra gjort mot honom. Händerna stryker sig automatiskt över den varma pälsen innan hon släpper ur sig ännu en liten gäspning.
”Då kommer du stanna här om jag somnar en liten stund?” Undrar hon och drar lurvbollen ännu närmre sig och låter huvudet falla mot kudden. Hayley skulle bra gärna ligga och prata med honom en längre stund, men just nu så behöver hon lite sömn, vilket även Yaosu verkar behöva. Det tar inte en så lång stund innan Hayley faller in i drömmarnas land.

Nu har Joshua ingen aning om vad som är normalt och inte normalt när det kommer till sex. Allt han vet kommer från det lilla han får höra från Hayleys ligg, och olika filmer som har någon form av romans i sig, men det är det. Han har liksom inga egna erfarenheter att gå på. Men han har inte sett i en film någon som biter hål i partnerns hud, och han har inte heller hört sin bästa vän vara med om det. Så, med den lilla kunskapen han har om det ämnet, så känns det inte helt normalt. Samtidigt vill han gärna stå till tjänst för det som Zihao vill.. men att huden brister och blodet rinner, något som den andre sedan slickar upp, är han inte fullständigt komfortabel med. Att ha hårt sex har han inget emot, inte än så länge iallafall, men ja.. det känns som att gränsen går där, han vill liksom inte börja blöda över halsen, som om Zihao vore en vampyr. En stund så glömmer han däremot det, han vill liksom inte förstöra det för den andre.. ah, det här behovet att behaga alla, det kommer visst in även här. Plus så känns det bra när den ett år äldre inte biter hål i hans hud, som nu. Istället verkar han börja gnaga i hans fingrar, för att sedan låta tungan glida över dem. Joshua skulle ljuga om han sa att han inte är förvånad och inte känner sig aningen obekväm vid det, men det är liksom betydligt bättre än att han biter honom igen, så han klagar inte. Och sextonåringen klagar verkligen inte när den ett år äldre börjar lämna kyssar över hans käke. Joshua vrider en aning på huvudet så att han kan placera en kyss på de där beroendeframkallande läpparna. Kropparna fortsätter att slå hårt mot varandra, medan små stön sipprar ut mellan läpparna på honom. Tyvärr slås ögonen upp igen när han känner samma sak hända igen. Joshua grimaserar när han några små strimmor blod glider över axeln.
”Jo.. det gjorde du, och du gjorde det igen,” viskar Joshua mellan andetagen och låter än en gång sin egna hand glida upp mot sin axel, där han finner lite blod.

Någon gång i framtiden kanske han faktiskt skulle kunna se sig själv på samma sätt som Hayley såg honom. Nåväl, i alla fall till viss del. Han visste redan att han aldrig skulle kunna nå riktigt samma nivå som henne, dock betydde det inte att han inte tänkte försöka. Inte för att han kände något jättestort behov av att vara snällare mot sig själv eller så, utan för att han helt enkelt inte ville trötta ut den jämnåriga flickan med sitt självhat. För förr eller senare skulle hon tröttna på det, det var han nästan säker på.
”Kanske någon gång i framtiden..skulle inte ha någonting emot det”, svarade Yaosu tyst och kände hur svansen började med sitt viftande när hon höll med om det där sista. Som sagt, den här formen var bra på vissa sätt, även om det verkade som om hon inte såg någon direkt större skillnad på honom varesig han hade två eller fyra ben. Och det var fint i sig, fick honom att känna sig mer normal på det stora hela.
”Klart att jag stannar, skulle aldrig få för mig att gå..speciellt inte nu när jag förmodligen också kommer somna”, försäkrade sjuttonåringen och rullade ihop sig intill den andre. När han själv gäspat verkade det som om han satt igång någon form av kedjereaktion, och därefter dröjde det inte många minuter innan Hayley låg och sussade bredvid honom. På samma vis dröjde det inte någon vidare längre vid innan han själv också glidit in i en djup, välbehövd sömn. Lyckligtvis hann han somna innan resten av tjejerna gryffindoraren delade sovsal med anlände, annars hade han nog aldrig funnit tillräckligt med ro.

Okej, Zihao började nästan känna hur någonting inte riktigt stod rätt till, och det var först då han insåg vad det var han hållit på med. Hur dum får man egentligen vara? Sjuttonåringen släppte ut ett otydbart stön och lät pannan falla mot den yngres axel. Han hade bokstavligen stått och tuggat på personen han gillade, som om han vore en måltid - vilket han naturligtvis inte var. Visst, han hade sagt att han ville äta upp Joshua, men det hade naturligtvis varit ett skämt. Nu hade han förvisso en del problem, dock var han inte en kannibal, eller någon som ens gillade blod. Det var alldeles för rött och det luktade äckligt.
”Fan..förlåt”, mumlade den äldre och började istället lämna små, mjuka kyssar över såren, efter att han varsamt torkat bort blodet med fingrarna. Tänderna gnagde nervöst i underläppen en stund och armarna slingrades försiktigt armarna runt sextonåringen. Åh, nu hade han förstört allting, precis som han alltid brukade lyckas göra. Snacka om världens sämsta talang att besitta.
”Jag tror att jag blev lite för upphetsad, vill du att jag ska sluta?” Undrade han och efter en stunds tystnad och drog långsamt ner på takten kropparna rörde sig mot varandra. ”Fast..det känns inte riktigt som du vill det”, fortsatte han snart därefter och flinade till.

”Vad fan är det som ligger bredvid henne? Är det ännu en snubbe?” Undrar en av flickorna som kommer in i sovsalen och granskar de tre varelserna i sängen. Att Elmo och Hayley ligger där och sussar är ju inget underligt, det har de sett ett flertal gånger innan, men nu är det något större som gömmer sig där under täcket. Och ja, vid första glans hade hon uppfattat det som en snubbe. Kanske det är för att hon vill inbilla sig sådana saker, så att de har något rykte att börja med. Hayley har ju faktiskt aldrig tagit med en kille in i sovsalen, så det skulle vara något nytt. Det skulle nog få skolan att se ännu mer snett på henne. Men det är inte någon tonårskille där, utan en stor lurvig sak.. som ser lite ut som en stor hund. Hm jo, hund är det mest rimliga hon kan komma på, för inte kan den andra flickan ha smugglat in en stor, vild varg i skolan? Nej, det måste vara en hund. Hur hon nu fått tag på den har hon ingen aning om, men det är hon inte heller intresserad i.
”Sch, du kommer väcka henne.. idiot,” muttrar Jess, som är lite av den som styr och ställer i den lilla klicken med flickor. Vilket i princip betyder att hon är den drygaste, som ofta även kör med sina så kallade vänner, som nog egentligen föraktar henne. ”Hämta en rakhyvel, så ska vi se till så att Cassandra får som hon vill. Leah, har du någon sax?” Den tredje flickan, Leah nickar och börjar rota omkring i sina lådor. Tillslut hittar hon en sax i den tredje lådan innan hon tassar fram till sängen där de tre sussar sött.
”Gud, hon kommer få damp. Rätt åt horan,” mumlar hon och griper försiktigt tag om de två flätorna som vilar över hennes rygg, diskret så att Hayley inte ska känna något. Därefter höjer hon saxen och klipper av det tjocka håret, ända upp till strax över axlarna på henne. Jess banar fram tills hon står bredvid sin vän vid sängen. Hon viftar lite med rakhyveln framför ögonen på Leah med ett glatt flin på läpparna.
”Ingen kommer vilja vara med henne nu..” Viskar hon med en tyst fnissning, så att hon inte ska väcka den sussande gryffindoreleven. Jess lutar sig lite över sovsalskamraten och låter rakhyveln komma i kontakt med Hayleys hud, och med några drag får hon bort ögonbrynen på henne.. mycket bättre.

Det är svårt att se på den ett år äldre när Joshua står med ryggen mot honom, men han antar att den andres ansiktsuttryck är fullt med ånger nu. Det är iallafall den uppfattningen han fått med tanke på ursäkten och hur han vilar pannan mot en av de nätta axlarna. De mjuka kyssarna som slytherineleven placerar över såren får ett leende att sprida sig över de röda läpparna.
”Det är okej.. jag antar att jag bara är ovan vid det,” mumlar sextonåringen och tar ett djupt andetag. Helt ärligt så har han inte riktigt något emot det, inte om det är något som Zihao gillar att göra. Som sagt, han har ett behov av att behaga allt och alla, men han vill så gärna att den äldre ska vara nöjd, ha det bra. De stora, bruna hundvalpsögonen glider mot armarna som slingrats runt hans kropp. Han lämnar några små kyssar på den andres överarm. När han sedan långsamt drar ner på takten känner han sig aningen besviken, så uppenbarligen vill han fortsätta. Kanske han inte borde ha sagt någonting om bitmärkena? Jo, det är bra att han gjorde det.. om de nu ska ha ett förhållande så tänker han allt inte hålla den detaljen borta från Zihao.
”Du har rätt.. jag vill verkligen inte att vi ska sluta,” erkänner sextonåringen i en liten viskning och vrider ännu en gång aningen på huvudet så att han kan pressa sina läppar mot den andres. ”Vill du att vi ska sluta?”

Trots att Yaosu sussade sött, kunde han avlägset urskilja de andra flickornas röster. Han kunde inte förstå vad de talade om eller vart i rummet de befann sig, utan det var mest bara en massa avlägsna mumlanden. Istället för att vakna till och slå upp ögonlocken, makade han sig närmare Hayley och kurade ihop sig ännu tätare intill henne. Därefter dröjde det däremot inte någon längre tid innan han började känna ett starkt obehag, så pass att han vaknade till och slog upp ögonlocken med ett ryck.
Först var blicken dimmig och det enda han kunde urskilja var rösterna omkring dem, men rätt så snart vande de sig vid det dunkla ljuset och föll på den lilla gruppen med flickor som stod och glodde på dem. De hade dragit bort draperierna och lyft på täcket, där slytherinaren försökt gömma sig. Tydligen hade det inte varit något bra gömställe, då de uppenbarligen lagt märke till att någonting annat än Hayley befann sig därunder. Vad hade han ens förväntat sig? Det var inte direkt så att han var lika liten och smidig som Elmo, jösses.
Under några sekunder satt sjuttonåringen och glodde på de tre tjejerna, innan blicken långsamt gled ner mot Hayley istället. Vänta lite nu..vad i helvete hade de gjort? De svarta ögonen spärrades genast upp när de föll mot de avklippta, blonda lockarna och avrakade ögonbrynen. Sedan brast det för Yaosu, någonting som var väldigt oturligt för de tre äcklen som stod och stirrade mot honom med stora ögon. Och i samma veva började skriken, när sjuttonåringen fattade tag om samma arm som nyss hållit i rakhyveln, som hon tappat på golvet när vilddjuret sprungit upp och gått till attack. Men han tyckte inte synd om dem, inte ett endaste litet dugg. Tänderna hade sjunkit djupt ner i armen på henne, runt armbågen så att benen bröts. Nu var Yaosu väl medveten om att våld inte löste någonting, men han kunde verkligen inte hålla sig själv i styr. De hade gått för långt, på tok för långt. Att säga saker och puttas var en sak, men att klippa av någons hår och raka av dennes ögonbryn? Han såg helt enkelt rött och det var först när Jess skrik började göra ont i öronen på honom, som han släppte taget om armen och drog sig tilllbaka.

”Tror inte att man någonsin blir van vid att bli biten på det där sättet”, påpekade Zihao skamset och gjorde en grimas för sig själv. Han hade då aldrig blivit det och han tvivlade starkt på att Joshua skulle lyckas bli det heller. Det kunde ju knappast vara skönt, så varför ens gå med på det? Nej, sjuttonåringen var fast besluten om att aldrig göra om det, åtminstone försöka att inte göra det. Men av någon dum anledning var det förfärligt lockande att bita i sextonåringen, och han hade ingen aning varför. Kanske det hade något att göra med att han ville vara ännu närmare den yngre? Till och med närmare än de var just där och då? Fast det var ju inte ens möjligt.
”Känns det som om jag vill sluta? Inte en chans, däremot vill jag kunna se på dig”, svarade den äldre och lirkade sig försiktigt loss, så att han kunde snurra Joshua ett halvt varv och pressa läpparna mot den andres respektive fylliga. ”Det finns en avsats i den djupare delen där man kan sitta, däremot är jag ganska säker på att det kommer kännas betydligt värre i början”, fortsatte han mellan kyssarna och började dra med gryffindoraren tillbaka mot den djupare delen. ”Å andra sidan har jag lovat att jag ska bära dig, så det borde inte vara någon större fara..tror du kommer tycka att det är värt det i slutändan.” Zihao satte sig på den lilla avsatsen med samma, busiga flin strykandes över ansiktet. Vattnet nådde honom ungefär till midjan - med andra ord skulle det nog gå alldeles utmärkt att fortsätta i den ställningen. För Joshuas läppar var betydligt mer lockande än att bitas.

Hayley fick sussa sött i ungefär en kvart innan hon vaknar till. Innan hade hon kunnat avlägset höra de andra flickornas röster, och av någon anledning står de väldigt nära hennes säng. Däremot väcks hon inte till helt och hållet förrän hon hör Jess skrika, högt och tydligt. Det får hela kroppen att rycka till, och snart ser hon en skräckslagen Jess och de andra panikartade flickorna. Det tar en stund för henne att inse vad det är som pågår. Det blöder kraftigt från armbågen och tårarna rinner ner över kinderna på henne. Helt ärligt så känns det bra att se henne gråta, hur vidrigt det än må vara. För även om hon själv aldrig gjort något åt allt det den jämnåriga flickan gjort och sagt så har hon velat få igen. På något sätt, men det skulle hon aldrig ha vågat göra. Däremot känns det inte bra alls att Yaosu gjort det.. för tänk om de får reda på att det är han? Då kommer de kunna avstänga honom och hans pappa kommer vara ännu värre mot honom. Nu är det inte så troligt att de kommer få reda på att det är just Yaosu Huaze som gjort det, han är trots allt i sin fyrbenta, lurviga form.
”Du kan se din jävla hund som död Clarke.” Tjuter Jess och vänder på klacken, att gå till madam Pomfrey är ju en rätt bra idé. Men det slår Hayley att de nog inte kommer skvallra alls, att det bara är tomma hot. För om hon berättar vad lurvbollen gjort behöver de berätta varför det hänt.. hm, det känns någorlunda säkert för närvarande. Hon stirrar efter de tre flickorna, innan blicken glider mot slytherineleven.
”Varför gjorde du så?” Undrar Hayley förvirrat, då hon än så länge inte märkt vad som hänt. Snart känner hon dock saknaden av de tjocka lockarna, och låter ena handen glida upp mot det som är kvar. De kristallblå ögonen blir dubbelt så stora när de får syn på de långa flätorna som ligger bredvid henne i sängen. Åh.. lockarna som tidigare nått ner till höftbenen på henne har blivit avklippta, upp till strax över axlarna på henne. Därefter glider handen upp mot hennes ansikte, där hon försöker känna på sina ögonbryn, som nu är helt ickeexisterande. Nu är det här ingenting i jämförelse med vad en del av eleverna gör dagligen mot henne i korridoren, men det gör fortfarande ont. Ändå blir ögonen alldeles glansiga. ”Fan! Vad har de emot mig egentligen?” Alldeles generad drar hon täcket över ansiktet. Nej, hon vill faktiskt inte bli sedd så.

Nej, förhoppningsvis behöver Joshua inte bli van vid att bli biten. Lyckligtvis verkar det som att den äldre ångrar sig, och kommer försöka att inte göra det igen. Han har som sagt inte blivit alldeles skrämd av bitmärkena, vilket kanske är aningen underligt, men precis som de konstaterat innan så är väl sextonåringen underlig på vissa sätt. När den andre sedan snurrar runt honom ett halvt varv så tvekar han inte på att slingra armarna runt nacken mot honom och fortsätta kyssen. Den blir mer och mer djup och intensiv medan han låter sig bli dragen till den djupare delen, och sedan till den lilla avsatsen.
”Bara vi fortsätter så är jag nöjd,” mumlar han mellan kyssarna medan han glider upp över Zihao, så att han för engångsskull blir aningen längre än honom. Det känns lite konstigt, men det känns också fruktansvärt bra att sitta där i knät på honom. ”Om du ska bära omkring på mig finns det en chans att jag inte kommer kunna hålla händerna i styr.” Skämtar gryffindoreleven med ett litet flin på läpparna. Däremot vill han väldigt gärna bli buren, och efter det de gör för närvarande så kommer han troligtvis behöva det. Joshua lutar pannan mot den äldres respektive, innan han än en gång pressar sig mot Zihao så att deras kroppar än en gång kopplas samman. Han pressar återigen läpparna mot den andres, och precis som han sagt, det känns betydligt värre i början, men han påminner sig själv om att det helt klart kommer vara värt det.

Först hade Yaosu inte riktigt sett hela allvaret i det han gjort, men såhär på efterhand insåg han hur nära ögat det varit att han slitit av Jess arm och kanske värre än så. Chocken fick kroppen att krampa till och ungefär samtidigt som Hayley började inse vad det var som riktigt hänt - och framförallt varför - hade sjuttonåringens bara knän slagit i golvet medan händerna täckte för ansiktet. Fan, fan, fan. Det där hade varit alldeles för nära, tänk om han inte hunnit stoppa sig själv? Vad hade hänt då? Hade han blivit ivägskickad till Azkaban? Eller hade de kanske bara avrättat honom på stört istället?
De mörka ögonen var stora som tefat, alldeles fyllda till bredden av både chock och tårar. Snart började de små dropparna slingra sig nerför kinderna, när han sneglade ner mot de blodiga händerna. Och det var inte bara händerna som var alldeles röda, utan hela området runt munnen och hakan var minst lika illa. Smaken var hemsk, absolut, totalt vidrig. Usch, han ville spy så fort han ens tänkte på det.
Efter en ganska bra stund, lyckades slytherinaren komma upp på benen och vända sig mot Hayley, som tydligen känt ett behov av att gömma sig bakom täcket. Han förstod varför, det måste kännas minst lika hemskt för hennes del som för hans egen. Av olika anledningar såklart, men ändå. Dock behövde hon inte känna att hon behövde dölja sig för honom, för hur klyschigt det än var, tyckte han fortfarande att hon var lika vacker som innan. Visst såg det ovanligt ut, men det var ju faktiskt en helt annan sak.
”Förlåt”, kved Yaosu med en liten snyftning och gled ner ovanpå sängen, för att sedan svepa armarna om den jämnåriga flickan och gömma ansiktet i en av de slanka axlarna. ”Åh, jag borde ha vaknat innan de hunnit göra något och..och jag borde inte ha..” Snyftade han därefter, med axlarna skakandes och ögonlocken hårt hopknipna. ”Ja-jag kunde nästan inte sluta, Hayley..behövde inte ens ta i för att krossa hennes armbåge och i den stunden hade jag god lust att göra precis samma sak till hennes nacke..” Sjuttonåringen tystnade och svalde, någonting han genast ångrade då blodet genast återfick sin metalliska smak. ”Blev bara så arg när jag insåg vad de gjort mot dig”, avslutade han i en nästan otydbar viskning, fortfarande med armarna hårt slingrade om Hayley och ansiktet begravt hos henne. Han kunde inte röra sig ur fläcken, det var inte ens möjligt.

Nu hade Zihao fått det konstaterat för sig till hundra procent - Joshua var en väldigt, väldigt udda fillur. Trots att han nyss bitit den andre, hårt, ville han fortsätta med ligget. Antingen var han verkligen störtförälskad och accepterande till det yttersta, eller så var han helt enkelt komplett galen. Det fanns inget mellanting, det var antingen eller.
”Då fortsätter vi”, konstaterade den äldre med ett leende på läpparna, som snart blev alldeles för upptagna mer de djupnande kyssarna. Snart hade den yngre glidit upp i knät på honom, i grensle. Sjuttonåringens kinder hettade till när deras kroppar återigen sammankopplades och kyssarna intensifierades ytterligare. Åh, han såg allt mer än framemot att bära omkring på en Joshua som inte kunde hålla händerna i styr, det hade han verkligen ingenting emot. Tvärtom faktiskt.
Till en början kändes det ganska grunt, så att säga och han kunde, på samma sätt som innan, känna att den andre tyckte det hela var lite obekvämt. Men desto längre de höll på, desto djupare blev det, betydligt mer än det varit under gårdagens kväll. Slytherinarens läppar valsade på med den yngres och en av händerna gled upp under låret på honom, vilket bara fick dem att lyckas lirka sig ännu mer framåt.
”Det känns bra, eller hur?” Undrade han mumlandes mellan kyssarna och andetagen. Innan gryffindoraren hann svara, öppnades plötsligt ingången till badrummet och två prefekter, med handdukarna i händerna, redo att ta sig ett dopp i bassängen, stirrade mot dem med gapande munnar. Det värsta var dock inte det, nej nej. Faktumet att de stod och glodde på dem i flera sekunder, det var det som gjorde det hela så extremt hemskt.
”Fuck off”, utbrast Zihao efter att flera sekunder passerat och slängde upp långfingret. Först då vände de äntligen på klacken och försvann. H-e-l-v-e-t-e. ”Vi glömde att låsa ingången..” Nähä? Det menar du inte?

När den jämnårige sedan lägger sig ner i sängen bredvid henne, under täcket, drar Hayley täcket tätare om ansiktet. Dock kommer hon på andra tankar. Hon kan inte riktigt ligga och gråta över att hennes ögonbryn försvunnit när det den andre just nu går igenom är betydligt värre. Det är såklart ingen tävling, men hon behöver, och vill, finnas där för honom. Långsamt kikar hon upp från under täcket och granskar hans ansikte. Han ser förkrossad ut, vilket är fullt förståeligt.
”Men du slutade Yaosu, snälla döm inte dig själv för något som kunde ha hänt, men inte hände.. fokusera på att du klarade av att sluta. Förstår att du måste vara vettskrämd.. kanske det är något som madam Pomfrey behöver veta? Inte att det var du som bet henne, utan för att få hjälp med kontrollen, om det är något du oroar dig för.” Försöker sjuttonåringen att resonera.. hon har ingen aning om hon säger rätt saker, hon har aldrig varit med om något liknande. Hon tycker däremot inte att den andre gjort något stort fel, nu är det förstås inte bra att att Jess blivit så djupt biten i armen.. men med tanke på vad de hållit på med så finns det en förklaring till det. Händerna glider upp mot hans kinder och hon lutar sin panna mot hans respektive. Hon hoppas innerligt att han inte bryr sig om att ögonbrynen försvunnit från hennes ansikte, eller att hennes hår blivit betydligt kortare.. men hon påminner sig själv om att Yaosu är långt ifrån så ytlig, så hon inser själv att hon inte riktigt behöver fundera över det här just nu. Hayley drar honom intill sig och lämnar en kyss på hans panna.
”Du.. jag hade gjort detsamma om rollerna varit omvända, jag förstår till hundra procent varför du gjorde så.” Ja, det är sant. Om Hayley sett någon behandla honom så dåligt så hade hon allt hoppat upp och bitit dem. Nu har hon ju sett Cassandra tvinga sig på honom, och hon önskar verkligen att hon vetat att han inte velat det. Om hon vetat det hade hon dragit den andra sjuttonåriga flickan bort från honom och bitit, slagit eller krafsat. Spelar ingen riktig roll, bara hon får bort henne så att hon inte kan terrorisera Yaosu igen.

Det känns underbart, Joshua kan nästan se fyrverkerier framför sig. Värmen stryker sig över hela kroppen, precis som svetten som kommer fram pågrund av hur djupare och snabbare rörelserna blir. Sextonåringens händer smeker sig över den andres överkropp. Gud, rörelserna blir hårdare och djupare än vad de varit under gårdagen. De har helt enkelt suktat efter varandra alldeles för länge. Ena handen som strykt sig över Zihaos bröstkorg fäster sig vid hans axel, och den andre i de svarta lockarna. Handen vid axeln gör honom lite stadigare medan deras kroppar slås emot varandra. När den ett år äldres hand glider in under låret på honom blir kinderna ännu mer rosiga. Hans betydligt större händer över huden på honom känns fantastiskt och det får honom att pressa sig ännu närmre och rörelserna hårdnar.
”Mhm.. det känns bättre än bra,” svarar han mellan kyssarna och de små stönen, som han försöker hålla så tysta som möjligt, vilket är väldigt svårt faktiskt. Gryffindoreleven märker inte att något står fel till förrän den äldres läppar inte längre vilar mot hans egna. Han slår upp ögonlocken, och han märker inte att det är några andra i rummet förrän Zihao öppnar munnen och svär mot några. Joshua sitter ju trots allt med ryggen mot öppningen, så det hade han inte förväntat sig. Sextonåringen saktar genast ner på takten innan han vrider på huvudet. Det han får syn på därefter får hjärtat att sjunka något förskräckligt och under ett tag kan han inte ens inse vad det är som händer. Två prefekter står där vid ingången. Två prefekter som Joshua ska hålla koll på och hjälpa. Den där respekten som han fått av dem kan han på riktigt se sjunka i ögonen på dem. Helvete. När de sedan försvinner ut ur badrummet stirrar hon mot det tomma området, innan han vänder blicken mot den äldre.
”Nej, nej, nej. Det här kan inte hända,” säger han panikartat och gömmer ansiktet mot Zihaos ena axel.