Vattenstaden Vidomina & Med

Hon bytte om ooch såg på henne och såg sedan på Mary.
"Ska vi gå ner? Om han har något att säga så borde han inte gå genom er." Hon lade huvudet på sned.
"Tänk om han..."

"Vaddå? Vad menar du, Ruby? Vad skulle Caspian göra? Caspian är snäll och vår vän. Vi litar på honom. Kan inte du det också?" Hon såg bekymrad ut och placerade en hand på hennes arm. "Ska vi gå ner?"

"Jag vet men jag är inte van vid allt nytt." Hon såg upp på henne och nickade.
"Okej." Hon såg på sig själv och log.
"De är så fina. Tack!" Hon gick ner och stannade upp när hon såg Caspian.

Caspian hade klivit in i hallen och tagit av sig sina skor för att gå in mot köket då han stannade upp när han hörde stegen i trappan efter Mary och Ruby.
"Mary. Hej. Och hej, Ruby." Han log litet. Han såg trött ut. "Caspian..! Hur du ser ut. Har Sherman kört med dig? Kom in i köket så bjuder jag dig på något att äta så du får tillbaka din energi." Mary vinkade till Ruby. "Kom, gör oss sällskap i köket du med, du kan hjälpa mig med maten om du vill, Ruby." Mary log mot henne och gick sedan bort till köket.

Hon såg på Caspian och lade huvudet på sned. Den unga mannen framför henne var rätt söt nu när hon såg efter och den större rädslan för honom hade släppt. När Mary talade ryckte hon till.
"Självklart Mary." hon gick efter henne och såg sig om.
"har du något jag kan sätta upp håret med?"

Mary skrattade varmt och de alla klev in i köket. Jules slog sig ner vid bordet och visade till Caspian att slå sig ner. "Kommer du från jobbet nu?"
Caspian nickade och kvävde en gäspning bakom sin hand. Han sneglade åt Mary och Rubys håll. "Du är för vänlig, Mary. Du hade inte behövt."
"Struntprat, vi behöver alla äta snart ändå.", sa han och letade rätt på något att laga maten i. "Här, Ruby. Du kan använda den här hårsnodden." Hon räckte över en till henne.

Hon satte upp håret och hon såg på Mary.
"Så vad ska vi laga? Jag har ingen aning om vad ni brukar ha. Jag brukar ha tomater, fläsk och andra goda saker." Hon såg sedan ner.

"Jag kanske ska skala något?"

Mary stannade upp och såg på henne en aning fundersam, men sprack sedan upp i ett leende. "Men det är ju perfekt, jag tror vi har någon slags motsvarighet till det här. Kolla här ska du få se, du kan få skära upp.." Hon öppnade ett skåp och letade med blicken efter maten och räckte över olika grönsaker till henne. "..de här. De är jättegoda, särskilt när en tillagar de. Jag kan koka det andra.", förklarade hon och ställde sig tillrätta vid spisen. "Jules, kan du duka?" Jules reste sig utan ett ord och gjorde som han blivit förfrågad.

Hon tog emot grönsakerna och sköljde dem innan hon skar upp dem och hon såg på Mary.
"De luktar konsigt men jag har dock aldrig sett dessa förut." Hon skrattade.
"Så de är säkert väldigt goda." Hon klade huvudet på sned och kved.
"Får inte göra så. Det gör lite ont i nacken då." Hon skrattade mjukt och såg mot Mary.
"Något mer jag ska göra?"

"Jag förstår. Men jag tror du ska gilla de. Med rätt kryddning och tillagning så blir de supergoda." Hon log vänligt. "Ja, sätt ner det här i kastrullen. Om du vill kan du blanda ihop kryddblandningen sedan, där i skåpet ovanför, där hittar du kryddorna." Hon log och hällde på vattnet i en av kastrullerna.