PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

”Det är ju sant”, sa My. Fanny höll helt klart med, det var sant, men skulle de behöva åka hela vägen till Iowa nu, det var ju en liten bit ändå.
”Antar att vi får dra till Iowa då, tack för hjälpen Nadja”, sa Fanny med ett litet leende.

Ana kände sig lite stressad. Hur skulle hon få dem att vilja ta med henne på uppdraget? I det avseendet hade hon verkligen slut på idéer. Hon drog nervöst fingrarna genom sitt mörka hår och flackade runt med blicken. Sanningen var att Ana plötsligt kände sig rädd för att resa på egen hand. Hennes pappa var Gud över de resande, så hon borde inte vara rädd men... Hon kunde inte sluta tänka på Kurt. Det fanns så många personer där ute som ville skada henne, och inte bara läskiga män på bensinmackar, utan även monster och Gudar. Så länge hon kunde minnas hade hon varit ensam, utan vänner, utan att känna tillhörighet. Men hon hade känna sig trygg. Nu var hon inte lika säker på det längre. Hon ville inte vara ensam. Dessutom skulle det vara praktiskt att ha hjälp på vägen till månstenen, och sen när de hade hittat den kunde hon stjäla den och dra.
"Är ni hungriga?" utbrast hon till sist

My
My sken köp när Nadja frågade om de var hungriga. Om hon var. Hon hade inte ätit sen... mackan på caféet tidigare på natten/morgonen. Nu har klockan ju liksom ändå över lunchtid.
”Ja, faktiskt”, svarade hon. My tyckte faktiskt om Nadja. Dock var det ett märkligt sammanträffade att de träffat både henne och Fanny, men ingen hade varit Hermes dottern som oraklets snackat om.

Ana log. "Okej, jag bjuder på lunch," sade hon. "Om ni vill äta med mig, alltså," fortsatte hon och skrattade nervöst. Hon hade tillräckligt mycket pengar från sitt ficktjuvande på centralen att hon definitvt hade råd med lunch till fyra personer.
_____
Lana
Det blev knappast någon glamorös lunch, men Lana brydde sig inte. Det närmsta matstället hade varit en snabbmatskedja, och Lana åt sina pommes och sin vegoburgare på mindre än fem minuter. När hon ätit upp så drack hon nästan en halvliter vatten. Nadja verkade inte direkt ha någon aptit, hon satt bara och stirrade med frånvarande blick. Lana var osäker på vad hon tyckte om Nadja, hon verkade ju hjälpsam, men hon verkade också lite avstängd. Som att hon inte var helt ärlig med någonting.
"Så.." började Lana när hon hade druckit upp sitt vatten. "Hur sjutton ska vi ta oss till Idaho?"

”Tåg kanske?”, funderade My samtidigt som hon doppade lite pommes i en papperskopp med ketchup. Hon hade nästintill kastat i sig maten, hon och Lana hade uu bara ätit mackor sedan de lämnade lägret. Hon kom ihåg att de skrivit till Keiron att de skulle kontakt honom så fort de kunde, och la därför på minnet att försöka göra det.
My hade förövrigt aldrig varit i Idaho, hur såg de ens ut där? Det ligger ju så långt bort ifrån New York man kan komma, typ.

Ana fick en idé. En idé som hon hoppades skulle göra så att tjejerna ville ta med henne på uppdraget.
"Jag har varit i Idaho ett par gånger," sade hon så nonchalant hon kunde, trots att det var en fullkomlig lögn. "Min,uh.. en familjekompis bodde där ett tag."

”Jaha, där ser man,” sa My.
”Hur är det där då? Och hur tar man sig enklast dit?,” frågade hon sedan. Egentligen tyckte My faktiskt att det var lite märkligt hur hjälpsam Nadja var och att hon till och med bjöd dem på lunch, det hade hon nog inte gjort med ett par främlingar hon träffat på en tågstation.

"Jo, jag brukade faktiskt flyga dit. Men flygplan kanske inte är vårt bästa alternativ, med tanke på monster och sånt. Det går tåg, men man måste byta ett par gånger. Eller..." Ana tänkte efter några sekunder. "Kan någon av er köra? För vi skulle kunna hyra en bil" sade hon
Tjejen som hette Lana nickade eftertänksamt.
"Jo, jag har körkort," mumlade hon "Men det lär ju vara fler timmars körtid.. minst trettio i alla fall... och vi har ju knappast råd med en bil," sade hon och rynkade på ögonbrynen.
Ana suckade.
"Vi skulle kunna stjäla en bil," sade hon och insåg sedan sitt misstag. Det var väldigt Hermes och inte särskilt Athena av henne att börja snacka om att stjäla bilar. Hon bad till alla gudar att ingen av tjejerna skulle reagera på kommentaren.

Fanny
”Stjäla en bil?,” frågade Fanny.
”Så gör man väl inte,” fortsatte hon sedan. Tanken på att stjäla var för hennes del väldigt motbjudande. Liksom sakerna ägdes av någon, tänk om någon skulle komma och ta hennes saker liksom? Och Nadja var ett Athena barn som gärna stal bilar, lite märkligt. Hon stal alltså bilar men hade råd att bjuda 3 främlingar på lunch? Hon blev bara märkligare och märkligare.

Lana funderade på det ett tag.
"Jag tror inte vi behöver stjäla en bil," sade hon tillsist. "Det finns ju flera bilkyrkogårdar. Avställda bilar, som ingen vill ha längre," funderade hon. Visst, det var lite märkligt att Nadja hade föreslått att de skulle stjäla en bil, men Lana hade varit med om konstigare saker.