PRS Lupple & wolfy

"Kanske." Holly ryckte oskyldigt på axlarna men kunde inte hålla tillbaka ett litet skratt. Det spelade ingen roll att hon var arton nu, lika exalterad kände hon sig fortfarande när det kom till julklappar som för tio år sedan. En del saker förändrades aldrig. Då han bad henne öppna ett fönster såg hon fundersamt på honom, undrade hur det egentligen var fatt. Hon hävde sig upp på benen för att göra honom till lags: öppnade ett fönster för att släppa in lite av den kyliga, friska vinterluften i rummet.

Han insåg att han borde köpa en julklapp till henne, vore inte det konstigt att inte göra det? Kanske vore det lika konstigt att göra det? Han svalde hårt och log brett när luften svepte in.
Det kändes så skönt.
"Jag hälsar på dina föräldrar när de kommer sedan sticker jag vidare- har lite ärenden." Sa han och flinade lätt mot henne.

"Åh." Hon hade inte insett att han verkade ha så bråttom att komma därifrån. Kanske stämningen mellan dem var betydligt stelare än hon trodde? Eller så var det helt enkelt så att han hade bättre saker för sig - han hade trots allt inte återvänt för hennes skull. Holly tvingade sig därför till att nicka förstående, vek därefter undan med blicken då hon inte riktigt visste var hon skulle fästa den.

"Men juldagen, redo att öppna presenter då?" Frågade han med ett leende. Märkte av hennes reaktion och försökte lätta upp stämningen.
Han hade beslutat att köpa en present åt henne och behövde säkerligen hela dagen till det, han visste vad åttaåriga Holly ville ha, inte artonåriga.

"Absolut!" Det var knappt så att hon kunde ge sig till tåls. Juldagen hade hon sett fram emot sedan första december. Trots att hon älskade att få öppna julklappar, så värmde det också hennes hjärta att få ge klappar åt sina nära och kära. Helt enkelt att få spendera tid tillsammans med dem. Hon visste inte hur det skulle bli i år men hon hoppades att hon åtminstone skulle få några minuter tillsammans med Nik om inte mer.

Han skattade lågt och nickade.
"Då säger vi så." Sa han och reste sig upp. Kramade om hennes hand och öppnade dörren.
"Vi hörs." Log han och tog sedan en papperslapp och kladdade ned sitt nummer.
" Här."Sa han och gav över det.
Det var samma han alltid hade haft men kändes bra att ge henne det i vilket fall.
Han vände sedan om och gick ned till hallen.

Trots att hon inte ville se honom gå därifrån än så hade hon inget annat val. Han ville inte stanna och hon kunde inte tvinga honom. Hon hade fått en stund med honom vilket var allt hon kunnat begära. Hon önskade dock att hon spenderat den korta stunden på ett bättre vis. Då han räckte henne en papperslapp lät hon blicken glida över de sneda siffrorna, kom fortfarande ihåg numret utan och innan. Trots att han själv skulle hitta ut så valde Holly ändå att följa honom till hallen.

Han drog på sig skorna och jackan och flinade brett.
"Så har du skickat din önskelista till tomten?" Frågade han leendes och lutade sig mot ytterdörren och studerade henne.
Ville ha någon hint om vad hon önskade sig.
Ville ju inte göra bort sig helt och hållet.
Han insåg att han glömt sin hoddie uppe hos henne och bet sig lite i läppen.
Äsch, den kunde väl ligga kvar?

"Jag hoppas den kom fram till honom i tid." Holly korsade avslappnat armarna över bröstkorgen, lutade sig mot väggen intill ytterdörren och vilade blicken på honom. Hon önskade sig ingenting speciellt faktiskt, det fanns inte något särskilt hon var i behov av. Inte något materialistiskt i alla fall.
"Vi får hoppas att jag varit tillräckligt snäll i år," tillade hon sedan med ett änglalikt leende.

Han skrattade lågt.
"Ja så länge du skickade i tid så." Sa han allvarligt och såg på henne med ett flin på läpparna.
Såg hennes leende och smälte lite.
" Det får vi sannerligen hoppas." Sa han och la sedan handen på dörrhandtaget för att göra sig redo att gå iväg.