Criminal love PRS rollspelargärna och Emma07

Aaron lade halvt märke till att Angelica dök upp, men var väl inte helt och hållet med på grund av all smärta som verkade göra allt dimmigt. När Sophie dök upp höll han sig dock ännu på fötter, men han insåg rätt snabbt att det inte var vidare hållbart - han skulle inte klara av det mycket länge till. Han lutade sig emot väggen, för att ha något stöd och för att inte ramla omkull som det snurrade i huvudet. Han öppnade munnen för att säga något, men kom av sig lite samtidigt som han insåg hur otroligt kallt det var här - trots att han var svettig så darrade han i princip av köld.

Sophie svalde hårt.
- älskling du måste sätta dig ner, ambulansen är påväg, bara håll dig vid medvetandet, snälla viskade hon och höll hans händer medan hon hjälpte honom att sätta sig ner. Hon såg hur han darrade men samtidigt var svettig.
- vill du ha en filt älskling, du behöver bara nicka eller skaka på huvudet sa hon tyst.

Aaron var väldigt lättad över att få hjälp ner, nickade som svar och försökte envist försöka säga att han ville ha det med vilket bara slutade med att hqb började hulks lite igen. Smärtan var olidlig vid det här laget, gav kände att han försvann mer och mer eller åtminstone kände sig mer och mer avskärmad.

Hon sprang och hämtade en filt och la om honom och snabbt var ambulansen och sjukvårdare på plats som genast la honom på en bår och gav mediciner och började bära honom till ambulansen.
Sophie följde med in och satte sig ner i framsätet medan personalen satte på sirener och började köra i snabb hastighet.

Aaron blev egentligen ganska snabbt sämre hela vägen till sjukhuset, där han snabbt togs med in mot akutoperation - man misstänkte starkt att han haft en mindre inre blödning ett litet tag som nu orsakat att mjälten spruckit vilket gjorde läget väldigt akut. En sköterska letade snart upp Sophie för att prata med henne.

Sophie hade suttit och gråtit sen han åkte in på operation eftersom ingen hade berättat vad som hände. Hon reste sig direkt upp och såg på sköterskan när hon såg henne komma med helt rödgråtna ögon.
- vad händer? Kommer han överleva? Sa hon med ostadig röst.

(Haha har ingen aning om ifall det funkar så eller ifall det är logiskt att mjälten spruckit isf, men nåt i den stilen väl xD)

Sköterskan såg på henne, något sorgsen över att se henne så ledsen uppenbarligen.
"Jag ska vara ärlig, det vet vi inte förräns han är stabil. Han är rätt illa däran, och ni kom sannerligen in i rättan tid för att ha en chans. Vi tror att han haft en mindre inre blödning som blivit värre, och nu fått mjälten att spricka" förklarade hon lugnt.

Ja men vi säger att det är logiskt XD
---
Sophie sjönk ihop i stolen när hon hörde var sköterskan sa och tårarna rann nerför hennes kinder, det fanns alltså en risk att han inte överlevde natten.
- Hur stor är risken att han inte överlever? Får jag träffa honom? Frågade hon men hennes röst sprack i mitten och hon såg ner i marken och grät tyst, ville bara skrika och springa in till honom.

Haha bra xD

Sköterskan lade försiktigt en hand mot hennes axel, hon visste att hon inte kunde göra mycket för at hjälpa till men att se någon så ledsen för det var inte lätt och man ville göra det man kunde. Hur litet det än var.
"Det beror helt på hur det utvecklar sig under natten - det kan vända på sekunder, men ifall han klarar natten borde faran vara över. Säg 50/50 kanske. Vi vet inte än ifall blödningen kan vara helt stoppad, men vi har åtminstone gjort det vi kan tills vi vet mer. Kom med du - han är väldigt allmänpåverkad, men åtminstone vid lite medvetande" sade hon vänligt, såg emot henne.
"Vet du möjligtvis ifall han har några närstående vi ska ringa? Några föräldrar eller andra nära? Vi letar men det tar lite tid" sade hon, de hade upptäckt att det var någon slags sekretess eller nåt där på grund av hans pappa men hade inte fått tillgång till vem som var närmast närstående ännu.

Hon reste sig upp när sköterskan sa att hon kunde gå med, hon ville bara gå dit och berätta hur mycket hon älskade honom så han visste det ifall han skulle lämna henne. Hon bet sig i läppen när hon frågade om hans familj. Han var ju ändå myndig.
- han vill inte ha någon kontakt med sin biologiska familj så de som finns är jag och mina föräldrar och vi vet redan om allt så det finns ingen ni behöver ringa sa hon och satte upp håret i en slarvig knut.