Love or not - PRS botilia1 och Emma07

Matthew suckade tyst, allt det här var väldigt jobbigt men han hade inget annat val än att ta sig igenom det. Han måste ta sig igenom det.
"Gärna. Men jag tror inte att jag klarar av det idag", sade han tyst, varken med ryggen eller psykiskt. Han höll tyst om henne, en ganska bra stund innan han till sist lyckades lugna sig mer ordentligt och drog ett djupt andetag.
"Tack", sade han mjukt.

- ska jag lämna dig ifred eller ska jag vara kvar i rummet? Frågade hon och smekte hans kind med sin tumme. Hon rättade till sin klänning. Catherine tyckte sjukt synd om honom, hon hade inte förlorat sina föräldrar och kunde inte alls förstå hur det var. Men hon kunde såklart förstå att han var ledsen över att ha förlorat sin far. Hon drog en hand genom sitt hår och bara satt där, kände inte att hon behövde säga så mycket utan försökte trösta genom sin närvaro och att luta sig mot honom.

Matthew skakade genast på huvudet.
"Nej, jag vill gärna att du stannar", sade han, bara att hon var där betydde en hel del. Att veta att hon fanns där för honom vad som än hände. Han kände sig något bättre nu iallafall, eller åtminstone lyckats tränga undan dem lite för stunden.
"Vad var det som inte gick bra med promenaden? Din min när du kom in fick mig att misstänka att allt inte var guld och gröna skogar", sade han.

Hon ryckte lätt på axlarna och såg ner i marken med en lätt rodnad.
- det var några av de fattigare männen i stan. De erbjöd mig pengar för att jag skulle ha samlag med dem och slog mig på rumpan och när de märkte att jag var gravid rekommenderade de mig att ta bort barnet så att killar skulle tycka jag var attraktiv igen sa hon och hade en stark rodnad på sina kinder.

Matthew såg förvånat på henne, ögonen blixtrade snabbt till utav ilska emot männen.
"Vad? Vilka var de? Och lyssna inte på vad dem säger älskling", sade han direkt, självklart irriterad och förbannad på männen.

Hon kunde inte låta bli att lee, det var ändå lite gulligt att han blev så upprörd över det.
- jag vet inte riktigt vilka de va, det är ett gäng som alltid hänger ihop. Jag lyssnar verkligen inte på dem, jag skulle aldrig sjunka så lågt som att sälja min kropp. Dessutom vet jag att den jag älskar mest tycker jag är vacker som gravid och det är det viktigaste för mig sa hon och drog en hand genom sitt långa hår.
- Vi kan gå en runda när du mår bättre så kan jag peka ut vilka de va, men nu förstår du att jag var irriterad sa hon.

Matthew fnös lite lätt.
"Idioter var dem iallafall", sade han, föraktade dem för att de ens kunde säga så till en gravid kvinna och bara att tala så till henne från början var illa nog.
"Och ja, jag kommer alltid tycka du är vacker vad som än händer", instämde han, det var något han alltid skulle tycka.

Hon rodnade svagt av hans ord och lekte med sitt här.
- du har kanske mycket att göra men jag tänkte lägga mig på sängen och vila till skräddaren kommer och du är alltid välkommen att komma in och mysa lite sa hon med ett leende och reste sig upp med ett mjukt leende, började känna dig trött efter promenaden, hatade att hon redan började känna av graviditeten. Hon funderade på hur hon skulle känna när hon då var höggravid och hade mycket större mage.

Matthew log lite emot henne.
"Hur skulle jag kunna säga nej till det?", frågade han, de båda var väl lite i tillstånd just nu då de skulle må bra utav vila. Han på grund av sina skador och hon på grund av barnet, så på ett vis var det väl ganska lägligt. Men han hoppades verkligen att han skulle bli bättre och slippa bli trött av så pass små ansträngningar snart, de gick väl åt var sitt håll där - han orkade mer och för henne skulle det väl snarare gå åt andra hållet. Han reste sig upp efter henne, såg till att få med sig käppen ifall han skulle behöva den på vägen tillbaks emot sovrummet och följde sedan efter henne.

Catherine gick in i sovrummet och lät dörren stå öppen så han kunde komma in. Hon ställde sig framför deras helkroppsspegel och la händerna på magen och granskade sig i spegeln. Helt ärligt började hon redan bli osäker på sin kropp trots att hon inte gått upp särskilt mycket i vikt ännu. Hon hade märkt att hennes mage blivit större och att hon blivit svullen om benen och fötterna, hon hade även blivit lite större i ansiktet. Catherine kände sig helt enkelt inte lika vacker som hon gjort innan.