PRS Medi och botilia1

Hon nickade och log mjukt.
- Ja det gjorde vi. Det är inte lätt att minnas när man är nykär. Det blir så svårt. Hon skrattade och vände sig om och såg på Marcus och log.

Hans föräldrar nickade.
- Vi förväntar oss en inbjudan till bröllopet snarast sa hans mamma. Hans yngre syster såg retsamt på de båda, förstod att de inte var kära.
- då borde vi få se en kyss av kärleksparet så hon

- SJälvklart ska ni få komma. Det kommer inte vara några problem.
Hon log och såg sedan på systern.
- En kyss? Men sådant är så privat.
Hon kände Marcus bakom sig och vände sig om och lade huvudet på sned. Hon var så varm jämförelse med honom, hjärtat slog och hon såg in i hans ögon.

- nej, sånt är inte privat så hans syster med ett skratt och såg på dem. Marcus visste inte vad han skulle säga eller göra.
- Vi behöver inte sa han lågt.

Hon log bara mjukt och ställde sig på tå eftersom hon var något kortare och lutade sig mot honom och gabv honom en lätt kyss på underläppen. Hon log och vände sig om.
- Nöjd?

Hans syster himlade lätt med ögonen och nickade sakta. Hans föräldrar såg på dem.
- Vi ska nog gå till våra rum och vila sa hans mamma och log mjukt och hans familj började gå.

Hon såg efter dem och hon såg mot Marcus och ställde sig ner och såg ner, lite skamset. Hon såg livrädd ut och bet sig i läppen.

Han svalde hårt och såg ner på henne, sen sa han något han nästan aldrig så.
- tack för hjälpen, min familj behövde inte veta att jag inte har någon partner sa han.

- Skulle det vara så farligt? Det är bara att säga det.
Hon lade armarna om sig och såg bort.
- Ingen orsak mästare.

- ja det är bara att säga det för att de ska tvinga ut mig i solen eller påla mig, ni kanske tror att det är ett val att leva såhär, att leva på människor men det är inget jag själv valt så han irriterat.