Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Ederel hade ingen lust att bli blötare än vad han redan var, och blev därav ganska lättad då hon till sist öppnade dörren. Den sista tiden hade väl också varit lite annorlunda, de hade väl båda saker de inte riktigt berättade för varandra - Grace hade inte berättat om tiden hon varit försvunnen, men han hade heller inte frågat. Han visste precis vad nefilerna kunde göra efter att själv ha varit i deras fångenskap, så där hade de åtminstone något gemensamt. Han lämnade det istället till henne att berätta när hon var redo för det istället för att pressa henne om det. Själv hade han inte sagt ett ord om vistelsen i helvetet - men när han kommit därifrån kunde man märka vilken pärs det hade varit. Innan var han i princip helt orädd utav sig, men tiden där hade förändrat honom lite - gjort honom lite mer bakåtsträvande än innan bland annat, vilket kanske inte var en dålig sak med tanke på hur han kunde vara. Men också mer plågad, plågad av minnen som inte bara satt i hjärnan utan han kunde vakna och ha faktiskt ont efter mardrömmar om det han varit med om där. Men han hoppades att det hela kunde föra dem närmare, att de båda kunde veta och förstå vad den andra hade gått igenom utan att ens nämna nåt om det.
"Hej. Hur är det?", frågade han med ett leende och klev in, satte ner påsen på golvet sålänge och drog av sig den blöta jackan. Han såg på henne från topp till tå snabbt, log återigen.
"Du har verkligen en fantastisk förmåga att se snygg ut vad för kläder du än har på dig", sade han.

Grace stelnade till då hennes blick fastnade på en svartklädd person som stod längre borta på gatan. Trots att hon inte kunde se personens ansikte så visste hon att personen iakttog henne. Snabbt stängde hon dörren och kontrollerade att den var låst. I och för sig var hon tryggare i Ederels sällskap än ensam, men med tanke på det han hade fått gå igenom så kunde hon inte begära att han skulle hjälpa henne med allt. Hon kände tårarna bränna bakom ögonlocken igen, och hon fick använda en hel del viljestyrka för att inte brista ut i gråt. Hon svarade inte på hans fråga angående hur hon mådde, hon visste inte vad hon skulle säga. Istället himlade hon smått med ögonen åt hans kommentar om att hon såg bra ut oavsett vad hon hade på sig.
"Jag har sett bättre dagar." Men kläderna hon hade på sig var bekväma och sköna, det var allt som spelade roll för henne.

Ederel kunde inte undgå att märka hur hon verkade vara på helspänn, vilket gjorde lite ont i honom. Han ville att hon skulle kunna slappna av, åtminstone i hans sällskap och helst annars också. Och han önskade att han kunde göra något åt det, men det var inte mycket egentligen mer än att bara försöka finnas där för henne när hon behövde det och annars också. Men det var också han försökte dyka upp såhär spontant och överraska henne, för att få henne på gott humör och finnas där.
"Har du? Det tror jag inte, du verkar bli vackrare för varje dag som går", sade han med ett leende emot henne, drog av sig sina skor. Han såg på henne och suckade lite lätt innan han försiktigt kramade om henne, märkte ju det humör hon var på och hoppades att en kram skulle kunna göra lite nytta. Det kunde självfallet inte ändra så mycket, men han trodde iallafall att det kunde vara bra att bara få känna nåns armar kring sig och veta att man var trygg där. Och han skulle alltid skydda henne vad det än gällde, vad som än hände.
"Jag tog med en liten present till dig", sade han efter att ha släppt henne, tog upp papperspåsen igen och räckte över den till henne med ett litet leende. Kanske att hans present inte var alltför passande, men det var typiskt hans humor och det hade varit som ett litet skämt innan - han hade av misstag råkat göra sönder ett par av hennes underkläder en gång som dem haft det lite roligt ihop, och halvt på skämt lovat att köpa nya till henne. Så i påsen hade han lagt ner ett par underkläder han köpt som verkligen inte kunde påstås som helt oskyldiga, men också en kartong med choklad.

Hon skakade på huvudet åt hans komplimanger men kunde inte låta bli att le. Ederel var en härlig person, och hon i sin tur den lyckligaste tjejen som vandrade på jorden som hade honom som sin pojkvän. Fundersamt men nyfiket tog hon emot papperspåse för att ta en titt i den, kunde inte låta bli att himla med ögonen igen då hon såg vad den innehöll.
"Jaha, jag antar att jag måste prova om de här sitter bra med det samma." Grace fiskade upp underkläderna och gav honom en lång, menande blick innan hon lämnade vardagsrummet för att försvinna in till badrummet. Underkläderna var minst sagt.. utmanande och lämnade inte mycket åt fantasin. De var svarta och genomskinliga, visade mycket hud och det kändes som om de bara var prydnader i tyg. Speciellt behån gav inte mycket stöd utan den kramade bara om kurvorna runt brösten. Jösses.
Grace drog handen över ansiktet. De här underkläderna passade nog bättre en något äldre kvinna som faktiskt kunde se förförisk ut. Men Ederel skulle få sig den uppvisning han nog ville ha. Hon puffade till håret innan hon lämnade badrummet bakom sig, gick tillbaka till vardagsrummet och stannade upp några meter från Ederel. Hon studerade honom under sina mörka ögonfransar med ett litet, självbelåtet leende på läpparna. För varje steg som han skulle komma att ta mot henne tänkte hon ta ifrån honom, det bara för att göra honom frustrerad.

Ederel lät undslippa ett lätt skratt, det här var en del av Grace som han fullkomligt älskade. Att hon tålde sånt och genast retsamt hakade på, hon slutade aldrig förvåna honom med den saken.
"Det var vad jag väntade mig", svarade han retsamt och följde henne roat med blicken då hon gick dit, och när hon kom ut igen for ögonbrynen genast i höjden. Jäklar vad snygg hon var i det där, som han nog inte ens skulle kalla mycket till plagg. För en stund visste han faktiskt inte riktigt vad han skulle säga, och då borde han ändå ha varit förberedd på det då han köpt den.
"Jag måste säga att den ser sjukt mycket snyggare ut på dig än jag hade räknat med", sade han till sist med ett leende, som han skulle försöka påstå var roat men i verkligheten nog var mer fåraktigt. Med det där leendet hon hade skulle han våga påstå att hon hade något i kikaren, men han provade ändå att börja gå fram emot henne.
"Men det klart, du skulle också se jäkligt sexig ut i det mesta", sade han retsamt.

"Bara det mesta?" upprepade hon och höjde något på ögonbrynen, nästan som om det var en förolämpning som hon tog illa vid sig av. Det gjorde hon inte direkt men innerst inne blev hon kanske lite osäker. Ederel hade under sina långa och många levnadsår haft många kvinnor, hon begrep inte sig det minsta på vad han såg i henne. Inte för att hon klagade men det var bara något hon inte förstod. Hon hade ingenting speciellt alls. Hon backade då han började gå mot henne, förde ner sina händer till höfterna för att låta dem vila där istället. Inte minst för att hon kände sig något mer självsäkrare i underkläderna då.

Ederel skrattade till ännu en gång, som vanligt hade hon en mycket bra poäng där. Trots allt hade han aldrig blivit bevisad motsatsen till vad hon sagt.
"Jag ger mig, jag har ännu inte sett dig i något du inte är sexig i", svarade han och höjde lätt händerna som för att understryka sina ord med ett brett flin på läpparna. Också hur hon backade undan fick det att rycka i mungiporna på honom. Såklart hon skulle jäklas med honom på det viset - hon visste väl att det skulle driva honom helt tokig. Han hade aldrig varit särskilt bra på det där 'se men inte röra'. Kanske det var bra träning, men definitivt inte bra för hans nerver. Han stannade till, såg vaksamt och roat på henne.
"Och vad ska jag göra för att få komma i närheten av den här skönheten?", frågade han roat.

Att retas med Ederel på det här viset var underhållande. Dessutom glömde hon för en stund bort alla tråkiga tankar vilket hon kände sig oerhört lättad över. Det var en välkommen paus.
"Det är för mig att veta, och dig att lista ut," påpekade hon med en lätt axelryckning. Hon visste inte hur länge hon skulle klara av att hålla honom på ett avstånd. Ännu mer osäkrare var hon på hur länge han skulle orka spela med innan all uns av tålamod var som bortblåst. Vid det här laget visste hon ju redan att hans tålamod och nerver inte var de bästa, speciellt inte då han ville ha eller väntade på någonting. Grace fortsatte backa från honom, långsamt men säkert.

Det skulle väl vara just säkert att hon inte skulle göra det lätt för honom, det borde han ha räknat med. Men han var ändå glad - hon verkade vara på bättre humör nu än när han kom, och bara det var värt hur mycket som helst för honom. Att få se henne glad och avslappnad. Hon skulle driva honom helt tokig med det här, men han fick väl bara försöka göra sitt bästa för att hålla sig i schack.
"Du är allt helt omöjlig ibland, du", sade han med en dramatisk suck, men ändå med ett lite roat leende på läpparna. Trots allt älskade han att de kunde jäklas med varandra på det här viset.
"Men om du nu också ska vara så avklädd är det inte mer än rätt att jag också är det, inte sant?", tillade han retsamt, han kunde ju åtminstone försöka reta henne lite också - sen om det funkade eller inte var väl en helt annan sak. Han drog smidigt av sig sin tröja, kunde ju alltid hoppas att det skulle påverka henne något och göra henne mer nåbar, samtidigt som han långsamt men med långa steg klev efter henne. Han vågade dock inte annat än att låta henne se sin tidigare överkropp och bröstkorg, tiden han tillbringat i helvetet hade gjort den betydligt mer ärrad. Och även om han på ett vis inte alls ville gömma sig på det viset för henne, så ville han inte visa den nu och riskera att få henne på sämre humör igen.

Hon gav ifrån sig ett lågt fnitter då han konstaterade att hon kunde vara hopplös ibland. Åh ja, vad kunde hon inte vara för hans skull? Att trycka på olika knappar bara för att se hur han skulle reagera var något av hennes specialitet. Speciellt i situationer som denna. Grace lät blicken glida över hans nu nakna överkropp. Herre Messias, han var helt otrolig. Bara hans bröstkorg fick henne att tänka tankar som var så långt ifrån barnvänliga man bara kunde komma. Vad hon ville göra med honom och vad hon ville att han skulle göra med henne... Grace tvingade upp sin blick till hans ansikte igen för att se på honom en stund, vände därefter ryggen till honom för att fortsätta ut mot vardagsrummet. Hon gungade lite extra på höfterna då hon gick - kunde ju sätta upp en ordentlig show nu när han gjort sig besväret att köpa dessa underkläder åt henne också. Hon stannade upp vid första trappsteget för att kasta en blick på honom över axeln innan hon tog några steg till.