Eredhel PRS Emma07 & wolfy

"Hallå där," hälsade hon mjukt på Amethyst och sträckte fram handen för att röra vid drakens nos. Hon var glad över att draken accepterade henne, det skulle ju milt sagt vara besvärligt om Amethyst ogillade henne. För Candra tvivlade inte på att Ailred med högsta sannolikhet skulle välja hans älskade ögonsten över henne. Det var förståeligt. Hon skulle inte klandra honom om de någonsin kom till den punkten där han av någon anledning behövde välja.

Amethyst buffade lätt på Candra, kanske var hon glad att få träffa nån tjej då och då. Ailred var iallafall väldigt glad att de båda gillade varandra, det hade blivit lite problematiskt annars. Han gillade Candra mer och mer för varje dag som gick, men samtidigt så var Amethyst som hans andra hälft. Han visste knappt ens själv vem han skulle välja utav dem två. På något vis kändes det nästan fysiskt omöjligt att skiljas ifrån Amethyst, men samtidigt var han upp över öronen förtjust i Candra. Tur var väl att han inte heller behövde välja. Aralion däremot var hon uppenbarligen inte förtjust i, vilket han som tur var märkte själv också - han stod kvar utan att gå närmare, vilket också var smartast. Det hade inte direkt varit särskilt smart att gå närmare med tanke på att Amethyst på gränsen till morrade emot honom. Han såg med stora ögon mellan henne och Ailred.
"Så det är sant att du är drakryttaren", viskade han nästan för sig själv.
"Vart har ni tänkt ta vägen?", frågade han sen igen, varpå Ailred såg snabbt på Candra. Dem hade ju inte direkt bestämt nåt mer än Periold, och det var rätt stort.
"Vi ger oss vidare till Periold. Möt oss där istället, du hittar oss säkert", sade han, om de nu avslöjade sig skulle det nog inte bli alltför svårt att hitta dem. Och att han skulle rida med dem var inte ens att tänka på när Amethyst inte gillade honom. Ailred skulle förvisso nog kunna få med henne på att hon inte behövde regera så starkt, men han ville inte heller tvinga henne till att ha någon på ryggen som hon inte gillade. Aralion nickade tyst, fortfarande storögd efter att ha sett Amethyst, och hade snart försvunnit mellan träden igen.

Candra såg efter Aralion som sprang iväg. Hon hoppades verkligen att hon hade fel om honom, men en gnagande känsla inom henne menade att han inte hade rent mjöl i påsen. Den svaga vinden smekte hennes kinder, och lekte med hennes röda hår som fladdrade i luften. Hon gick fram till den lilla porlande bäcken för att skölja sitt ansikte med vattnet, samt dricka lite. Samtidigt studerade hon sin spegelbild och la märke till hur vinden hade, med hennes hårslingor, bildat en krona runt hennes huvud. Nästan som om den försökte berätta henne något. Lika fort som det hade börjat blåsa slutade det upp igen. Förbryllat drog hon händerna genom de mjuka lockarna, skakade smått på huvudet och återvände till Ailred och Amethyst.
"Ska vi ge oss av då?"

Ailred hade haft uppmärksamheten på Amethyst, som alltid kollat över henne tätt ordentligt när han kom dit. Han visste med sig att han nog inte borde oroa sig så, med tanke på att hon trots allt var en drake och rätt svår att skada, men det gjorde han ändå. Han log genast emot Candra och nickade lite.
"Några idéer på vart i Period vi ska ta oss först?", frågade han, själv hade han egentligen inte mycket till idéer men det skulle säkerligen lösa sig. De hamnade väl där dem hamnade helt enkelt.

"Varför frågar du mig? Jag har aldrig satt min fot utanför Eredhel." Candra hade bara sett ungefär hur stort Periold var på en karta, men hon hade ingen aning om vart någonstans de borde ge sig av där de skulle kunna lyckas gömma en drake också. Det var inte nödvändigtvis något de behövde lista ut nu heller utan de kunde fundera mer när de väl kom fram till Periold.

Ailred log lite snett, han hade inte tänkt på den saken riktigt.
"Tänkte du kanske skulle ha nån idé för det", sade han ärligt, han visste inte riktigt själv. Visst hade han rätt bra koll på Periold, men han visste inte vilket ställe som var bäst för det. Dem fick se helt enkelt. Han klättrade vant upp på Amethyst rygg, sträckte ner handen för att hjälpa Candra upp.

Nej, någon idé hade hon inte. Om det var en bra eller dålig sak enligt Ailred gick väl att diskuteras. Hon tog sig upp på Amethysts rygg, lät Ailred hjälpa henne upp trots att hon nästan vid det här laget var så pass van vid att de gav sig av på flygturer att hon utan problem klarade av det själv. Men hon hade åtminstone orsak att röra vid honom vilket inte var något att klaga på.

Så snart hon kommit på plats lyfte Amethyst, och Ailred kunde inte låta bli att titta bak lite på Candra. Men vem skulle kunna stå emot att titta på en sån snygging? Hon var trots allt enligt Ailred mycket vacker att se på. Och inte bara det heller. Med tiden hade han bara kommit att få allt starkare känslor för henne, och han visste inte ens om han skulle kunna tycka nåt illa om henne. Han var nog alldeles för förtjust i henne för det.
"Du har sagt att du aldrig varit utanför Eredhel, men har du rest nåt större inom Eredhel då?", frågade han nyfiket, lite bara för att få igång ett samtal med henne.

"Inte direkt, men jag kände aldrig ett stort behov av att göra det när jag var yngre. Inte min familj heller. Vi hade inte massor med pengar som låg över heller." Candra sträckte upp händerna i luften och lutade huvudet bakåt, inte alls oroad över att tappa balansen och falla. Om det skulle hända så litade hon på att Amethyst i tid skulle hinna ikapp henne.
"Själv då? Hur mycket av en upptäckare är du?"

Ailred såg bak mot henne och nickade intresserat, dock var det lite obekvämt att sitta och vrida huvudet bakåt så flyttade istället på sig så att han satt med ansiktet emot henne istället - det var långt trevligare att kunna se henne i ansiktet istället. Ramla var han inte rädd för, det skulle inte vara första gången. Han hade ärligt talat varit rätt dålig på att hålla sig kvar på Amethyst i början, men lärt sig riktigt bra till sist, och hade haft tur med att Amethyst var bra på att fånga honom.
"Så, mycket trevligare att kunna se sötnosen i ansiktet ju", sade han lite retsamt, med ett nästan lite busigt leende mot henne. Han ryckte lätt på axlarna.
"Jag har varit runt en del, jag gillar att se mig om. Men jag tror det var en del också för att jag längtade hem till Periold", sade han uppriktigt, det var lite sån han var. Han gillade att resa runt och se nya ställen, men han hade ärligt talat en del hemlängtan dit trots alla år han varit därifrån.