tippest & yehet prs

...Varför han tog av sig skjortan? Hm, kanske lyckades Roman stänga av Elijahs intelligens med den imaginära knappen på näsan.
”För att skoluniformen inte är min favoritpyjamas”, svarar han och besvarar Elijahs svaga lilla leende med ett minst lika svagt och litet.

Dumt blinkar Elijah upp mot honom med läpparna format till ett litet o.
"Åh, förlåt." Han skrattar tyst åt sig själv och sin egna korkadhet innan han kravlar sig tätt intill Roman. "Jag misstolkade det." Korkade, berusade Elijah putar med läpparna på och skakar på huvudet åt sig själv. Jösses vad stelt han gjort det, nu när den längre bara besvarar hans besvara lilla leende med ett lika litet leende. Dumma Elijah. "Alkoholen gör inget under för min hjärna direkt."

”Clearly”, mumlar Roman med samma lilla leende fäst över läpparna. Ja, Elijah, han fattar faktiskt att det var ett misstolkande från din sida. Vilket inte är så konstigt heller. Ett fullt rimligt misstolkande. Liksom, åh snälla sov inte jag är inte trött, och sedan tar han av sig skjortan för att ligga eftersom han har sååååå mycket energi kvar i kroppen för att göra det. Vilket han har, men lusten ligger dessvärre nere på noll.
”Du är väl alltid sådär...”, börjar han och lägger sin panna mot Elijahs. ”..dum.” Och så låter han även deras läppar mötas och med det infaller deras tredje kyss någonsin. Wow, hur allting kan förändras under bara en dag.

Huvudet faller på sniskan, och Elijah himlar lätt med ögonen åt den andres ord. Rodnaden brinner fortfarande på huden, men vid det här laget har han faktiskt vant sig.
"Tycker du inte fått en rättvis tolkning av mig än.." mumlar sextonåringen viskandes och sluter ögonlocken när läpparna än en gång kommer i kontakt med varandra. Oj oj oj.. Det är konstigt hur det förändrats så mycket, i morse hade den längre haft strypgrepp honom, svurit åt honom med fadern som huvud tanke. Och nu har de sin tredje kyss. Ingen kyss från sanning eller konka, eller en fjäderlätt fylle kyss. Nu är det fortfarande en fyllekyss, men inte lika lätt. Den lilla handen glider upp mot Romans kind, och besvarar kyssen.

Strypgreppet från morgonen ligger verkligen inte bland Romans tankar. Elijahs läppar däremot, ligger där. Tankarna är centrerade kring prefektens läppar. Som att de mjuka läpparna är viktigare än allting annat någonsin. Viktigare än allt syre, all quidditch, allting... Vilket är så otroligt klyschigt. Men det inser inte Roman. Åh, såklart inte. Alkoholen verkar blockera allt förnuftigt han skulle kunna tänka på och drar fram allt det där känslofyllda, klyschiga.

Elijah slår upp ögonlocken och drar sig undan en liten stund för att få en klar syn på de ljusa ögonen.. så vackra. Så olika hans egna. Dock drar han in Roman i än en kyss, längre och djupare. Och precis som alltid när han är berusad börjar tröttheten att ta över. Varje liten del av hans kropp. Först klängig, och sedan avskyvärt trött.
"Får jag sova nu?" Frågar Elijah mumlandes och tittar med stora ögon på den längre, bedjande.

Elijahs läppar smakar alkohol. Men ändå gott. Och de är otroligt välkomna. Ja, hur skulle prefektens läppar inte vara välkomna hos Romans? Quidditchkaptenen är allt för berusad, och prefekten attraktiv, för att Rom skulle vilja dra sig undan. Ärligt talat vill han aldrig att Elijahs läppar ska lämna honom, men självklart är det inte möjligt. När prefekten till slut drar sig undan är han dessutom trött. Får jag sova nu? Nej, vill Rom säga. Men det får han ju inte. Nej. Klart att Elijah får sova.
”Om du nu är såååå trött, ja”, svarar Rom viskandes och smeker lätt prefektens kind.

Även om nu Romans läppar känns så hemskt beroendeframkallande, och så bra mot sextonåringens egna, så börjar tröttheten ta över. De mörka, stora ögonen granskar ansiktet framför sig, deras relation har gått igenom oändliga, drastiska ändringar på väldigt kort tid. Först bråkade de, den två decimeter längre hade haft strypgrepp på honom.. Sen hade Roman räddat honom får Jacksons händer, och nu ligger de där i sängen, tättihop med läpparna bara några få millimeter ifrån honom själv. Handen mot den fräkniga kinden känns perfekt, beröringen är öm, försiktigt, välkomnande. Elijah har saknat det, saknat närheten. Efter alla rykten har det inte varit någon som velat vara med honom, eller endast velat vara med honom för att få honom i sängen. Elijah sluter ögonlocken. Han är alldeles för alkoholpåverkad för att kunna tänka klart. Först blir han pigg, hyper och lite för lullig. Sen trött, och sist men inte minst emotionell. Alla jävla pelare att fylla, vilket leder till att han definitivt kommer vara ett vrak under morgondagen.
"Mm, det är jag." viskar Elijah tillbaka och tar försiktigt den större handen i sin, lämnar en liten puss på den innan han möter de klarblåa ögonen igen. "Men du är för tilltalande.. dumma dig."