Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Leonidas backade bakåt samtidigt som han avvärjde ett slag från pojken. Han parerade ännu en stöt och lyfte sedan "svärdet" högt upp i luften och blottställde sig avsiktligt, för att sedan, när August som väntat gjorde ett nytt anfall, väjde undan med lätta steg.
När avståndet mellan Philip och Celopatra försvann kunde han inte längre hålla sig ifrån henne. Varsamt placerade han sin hand om flickans nacke, drog hennes huvud mot sig och mötte hennes läppar i kyss.
Synen gjorde att Leonidas glömde bort August för ett ögonblick, vilket i sin tur slutade med en hård smäll i magen. Det plötsligt slaget gjorde att Leonidas tappade balansen, vacklade bakåt och föll ner på rygg. Han stönade till av smärtan men fick sedan fram ett stort leende på läpparna... Nedslagen av en liten pojke...

Leendet från prydde pojkens ansikte försvann för varje slag som Leonidas kom undan från. Han såg sin lucka när prinsen verkade titta på annat och sken upp när han låg på rygg.
"Jag vann!" skrattade han glatt och räckte ut tungan åt prinsen. Han vände sig för att skryta för Cleo och Philip men grimaserade äcklat istället då Cleo försiktigt hade besvarat hans kyss.
Hon drog sig undan efter några sekunder och vände blicken till sin bror. Hon gratulerade honom till vinsten och skrattade lite.
"Gå och hjälp honom upp nu." log Cleo och rufsade till hans hår. Hon följde honom sedan med blicken och kunde inte hålla sig för skratt när han sträckte fram sin lilla barnhand mot Leonidas, för att hjälpa honom upp.

Leonidas kunde inte låta bli att skratta till och lät pojken hjälpa honom till sittande.
"Fortsätt såhär så kommer du att bli en stor krigare inom kort", sade han roat och rufsade till August hår. "När du kommer hem kan du berätta för dina bröder att du har besegrat en pris. Men.." Han lutade sig närmare pojken och blinkade till. "... avstå gärna från att nämna mitt namn". Med pinnen som stöd reste sig Leonidas igen och tittade sedan åter mot kungaparet. Det var med viss lättnad som han såg att kyssen var över och att deras uppmärksamhet nu låg på honom och August.
"Är du okej Leo?", frågade Philip med en retsam ton och kunde därefter se sin vän lyfta sin hand.
"Aldrig mått bättre."

August nickade och vred malligt på sig, han tänkte minsann skryta så mycket om att han besegrat en prins att hela Grekland skulle få veta det. Han gick sedan till Cleo och lutade sig mot hennes ben.
Hon höll hela tiden blicken på Leonidas och log smått, hon la sin hand på sin brors rygg och granskade honom noggrant. Det var svårt att dölja vad hon kände när han såg så otroligt bra ut. Hon tittade bort och fuktade sina läppar.
"Vi kanske borde ha varnat Er, August här är en utmärkt kämpe. Akilles själv skulle inte kunna ta honom." sade hon retsamt och nöp sin bror på kinden. Hans skratt fyllde stranden ännu en gång och han knuffade löst till Cleo med ett stort leende på läpparna.

Leonidas slängde ifrån sig pinnen och gick tillbaka till dem andra. På vägen mötte han Cleos blick och för en bråkdels sekund fanns en spänning mellan dem.
"Det kan jag tro. Men liksom Akilles har alla en svag punkt. Det gäller bara att hitta den", sade han samtidigt som hans ögon snabbt for över drottningen och sedan tillbaka till sin vän för att inte verka alltför misstänksam. "Det var alldeles för länge sedan vi tränade tillsammans Philip. Eller har du slutat med det nu när du har ditt eget rike?"
Konungen fnös till. "Naturligtvis inte. Och av vad jag sett idag kommer det bli en lätt match", svarade han och fick fram ett snett leende.

Cleo bet sig löst på läppen och sneglade snabbt på Leonidas, hon avskydde hur hennes hjärta verkade stanna upp av hans blick. Hon tittade ner på August som skakade på huvudet.
"Nej! Jag har inte svaga punkter." sade han och la stöddigt armarna i kors. Cleo brast ut i skratt och kollade på sin bror med stora ögon. Hon skakade lite på huvudet och log stort mot prinsen.
"Hela Grekland kommer få höra om det här." log hon innan hon vände blicken mot sin make med ett litet leende. "Tror du att du hade vunnit mot den store August?" skämtade hon och kollade på sin make en stund innan hon tittade ner på August som verkade blyg igen över att möta Philip.

Det var en barnslig tanke. Men av någon anledning kände Leonidas viss stolthet när han såg hur August verkade blyg igen inför Philip. Som om han vunnit någon slags tävling då pojken verkade föredra honom framför hans vän. Leonidas försökte skaka bort tanken. Hade hans egen bror blivit hans konkurrent?
Philip gav pojken ett leende. "Det finns bara ett sätt att ta reda på det. Men nu bör vi bege oss tillbaka", sade han kort och tittade bort mot horisonten där mörka moln börjat lägga sig som ett täcke över himlen.

August drog lite i Cleos klänning för att få hennes uppmärksamhet. Hon satte sig på huk och höjde ena ögonbrynet. Han viskade något i hennes öra och Cleo nickade lite innan hon ställde sig upp igen.
"August undrar ifall han få rida hem igen med Er." sade Cleo och kollade leendes på Leonidas. Ord kunde inte riktigt förklara hennes glädje, att se dem två komma överens så bra var som en gåva från ovan. Hon tittade ner på August som log blygt mot Leonidas.
"Snälla?" lade han oskyldigt till och skruvade lite på sig.

"Givetvis, Store August", svarade Leonidas. Han bemötte sin älskarinnas leende och och signalerade sedan till pojken att följa honom bort till sin hingst. Philip tittade efter dem och sedan åter mot din drottning.
"Din bror verkar tycka om Leonidas. Tråkigt att han så småningom reser hemåt", sade han. Till skillnad från sin vän kände inte Philip någon konkurrens mellan dem. Det fanns ingen anledning.. Med sin hand, som fortfarande vilade mot hustruns midja, eskorterade han henne tillbaka till platsen där deras hästar stod och väntade.

Cleo säg efter dem och bet sig löst på läppen. Hon önskade att det var Leonidas som hon hade gift sig med. Hon vände blicken till sin make och log sedan stort. Att August skulle tycka om honom var verkligen oväntat.
”Jag kommer verkligen sakna honom.” Suckade Cleo innan hon rynkade lite på pannan. ”Vem reser snart hem? Prinsen eller August?” Skrattade hon sedan, förstod inte riktigt vem han hade syftat på och egentligen visste hon inte riktigt vem hon själv menade. Hon stannade framför sin springare och strök lätt djuret över manen.