[PRS] Step brothers

Edward blänger på upp mot den äldre killen och drar till sig struten, så att Derek inte ska få tag på mer.
"Hands off, köp en egen," får han ut och stoppar in en liten bit rosa vadd.
"Ni kanske vill gå själva? Jag tror sällan att ni har lust att göra samma saker som oss, inte sant?" frågar Edwards pappa och ser på sin son som ger mannen bakom disken en tjugolapp.
"Så ni bara drog med oss hit för att sedan dumpa oss?" frågar Edward och backar undan så att de bakom dem i kön ska kunna gå fram. Egentligen skulle inte Edward ha något emot att gå själv med Derek, inte alls. Men det är inte som att han skulle säga det.

Derek ger Edward en mörk blick, men stoppar händerna i sina byxfickor med ett enkelt huffande.
"Då hade de väl bara åkt själva?" säger den något längre av de två sjuttonåringarna. I ögonvrån ser han hur modern ger honom en varnande blick och hon ska precis säga något om att han ska sluta vara ett sånt smartass, det kan Derek slå vad om, men Mr Baker skrattar hjärtligt och rufsar om Dereks hår.

Edward stoppar in ännu en bit sockervadd i munnen och rycker på axlarna.
"Det kan man ju tycka," säger han och pekar mot sin pappa. "Men de vill obviously bli av med oss."
"Ni två killar få ha så kul!" säger hans pappa innan de två ungdomarna hinner yttra ett till ord. Han tar sin arm runt ms Chaverone och lämnar dem där själva. Edward står tyst en stund innan han vänder sig om mot Derek.
"Ser du, jag känner min pappa" flinar han. "Vad vill du hitta på?"

Derek skrattar till och skakar på huvudet.
"Ni har ju en toppenrelation, du och din pappa", säger han med ett flin, klappar Eddie på ryggen och sträcker sig efter ännu en bit sockervadd.
Den färgar honom runt munnen, det är han säker på, men mer eller mindre kan han inte bry sig.
"Jag vet inte", säger han som svar på Edwards fråga. "vad vill du göra?"

Ett leende sprider sig över Edwards ansikte när han får syn på den rosa färgen på sin styvbrors kind.
"Du äter som en ettåring," påpekar han och drar upp ärmen på sin tjocktröja för att försöka få bort sockervadden från kinden. Hans tumme stryks försiktigt mot Dereks överläpp, men han ignorerar det. Edward drar bort en liten rosa Bit sockervadd och håller upp den framför Dereks mun. "Säg aah," när Derek öppnar sin mun så puttar han in den söta godisen i hans mun, innan han stoppar in en ny bit i sin egna mun.
"Jag vill vinna något," säger han sedan.

"Ettåring mitt arsle", fnyser Derek under andan, men kan inte låta bli att skratta när Eddie säger åt honom att gapa. Sjuttonåringen tuggar - eller ja, det som finns att tugga -sockervadden och sen flinar han brett mot Edward.
"Ska du vinna något?" säger han och spärrar upp ögonen.

Edward nickar entusiastiskt och tar Dereks handled för att dra med honon till ett stånd.
"Det är ett måste," säger han och nickar mot gosedjuren som står uppradade, och sedan mot de iallafall en meter stora chokladförpackningarna. "Gosedjur eller choklad?" mumlar han med en kluven känsla i magen utan att riktigt tänka på greppet runt Dereks arm.

Det hettar till i Derek och blodet rusar till kinderna. Han harklar sig, lyfter sin fria arm för att dra bak håret som lägger sig i ansiktet.
Han säger inget till Eddie, om handen runt hans arm, alltså. Det är väl bäst att låta det va så länge det varar?
"Jag vet inte", svarar han när rösten återfunnits. "Båda?"

"Gud, det är nog det smartaste du sagt hela ditt liv," säger Edward, en aning generad över att han själv inte tänkt på det. Den lila håriga killen drar med Derek fram till gosedjur ståndet först, medan han biter sig i läppen. Utmaningen är att man ska skjuta ner så många burkar som möjligt med ett enkelt gevär som skjuter iväg bollar istället för kulor. Saken är den att Edward aldrig riktigt varit duktig på att träffa, hans lokalsinne och träfförmåga är låga båda två.
"Det är tjugo kronor för en omgång," berättar damen mittemot dem med ett gulligt leende. "Man får tre chanser, priset blir mindre för varje gång." Men en snabb nickning räcker Edward fram tjugo kronor till henne, och får sedan geväret i sina händer. Utan att riktigt veta hur man håller den, skjuter han iväg första bollen.

"Men herreguuud", säger Derek med ett utdraget "u". "Kan du inte hålla i en sån?" Han skrattar lätt, skakar på huvudet. Utan att riktigt tänka efter lägger han armarna om Eddie, bakifrån, sätter sina händer på Edwards och flyttar runt dem.
"Och jag tror att du ska göra så", säger han, inte alls säker på om Eddie hör.
"Hoppas du vinner den där nallen nudå", muttrar Derek. "Annars är det inte värt det."