Septimus Heap (Privat roll)

"Du kan få hyra någon av mig om du vill." skrattar Menja. "Ibland vill jag allt vara ensambarn, men jag älskar dem ändå." ler hon glatt.

Elenya skrattar glatt "ja, såklart du gör, men Menja?" säger hon tvekande

"Ja, vad är det Elenya?" sa Menja undrande och såg på flickan vid sig i sängen.

"Det var något jag inte berättade för Alter, jo jag kände igen mannen som lutade sig över mig det var..." hon vek sig dubbel av en plötslig smärta i mellan gärdet som försvann lika fort som den kom.

"Var, vem?" sa Menja förskräckt och ställde sig upp och såg oroligt på Elenya. "Hur är det? Vad hände?"

Elenya rätade på sig igen och sade "jag vet inte, det var som att jag inte kan berätta att det var" hon tystnade ännu en gång av ännu en uppflammande smärta i magen. Hon kved till och smärtan försvann och hon rätade svärande på sig "Aj" sade hon med eftertryck

Menja såg förundrat och oroligt på henne. "Svart magi." mumlade hon och la försiktigt handen på Elenyas panna. "Du bör vila." mumlade hon och tryckte henne varsamt ner bland kuddarna.
"Visa dig." mumlade hon med handen mot Elenyas panna och försökte se vem eller vad det var som var på Elenya, hon undrade om Alther skulle göra något istället. Då hon hörde en skarp smäll, och slungades bakåt rakt in i väggen. Hon kände en skarp smärta i korsryggen, och skrek till innan det svartnade för hennes ögon och hon föll handlöst ner på marken. Och på handflatan syntes ett svart märke, efter att hon vidrört Elenya.

Elenya lät sig bli tillbaka pressad mot kuddarna och hon studerade Menja när hon lade en hand mot hennes panna och sade "visa dig" och sedan var det som att något inom henne rörde sig och hon såg en skugga röra sig från henne för att möta Menjas handflata. Det där något slungade Menja tvärs genom rummet och Elenya hörde ett otäckt knakande varefter Menjas ögon rullade uppåt och hennes rygg böjdes i en konstig vinkel "Menja" försökte Elenya ropa men det där något som Elenya misstänkte var honom tryckte ner Elenyas huvud bland kuddarna medan han verkade ha en diskussion med sig själv:
"Hon vet för myckeeet"
"Men hon kan bli använd bar"
"Hon kommer att kämpa emot"
"Det kan hon göra hur mycket hon vill, hon undkommer inte ossss" väste rösten
"Okej men han kommer inte att bli glad för det här"
"Det struntar jag i, även om hon är en besvikelse så är hon vår syssster"
"Avgjort" Elenyas kropp blev slapp för att sedan spännas, hon skippade efter luft och sedan släppte trycket och hon var ensam med Menja som hon genast stapplade fram till omedveten om hur mycket oväsende de hade fört"
"Menja!" Elenya föll på knä bredvid henne skakade henne försiktigt varefter hon ropade åt den nyvaknade sjuksköterskan att hjälpa till.

Menja stönade något ohörbart då Elenya skakade på henne. Hela kroppen värkte och det gjorde förfärligt ont i korsryggen. Skjutsköterskan kom fram till dem, skuffade varsamt undan Elenya och lyfte upp Menja. Hon skrek till när sköterskan bar henne ty hon hade rört vid hennes rygg. Hon läggs på mage och försvinner åter in i mörkret då sköterskan studerar den skadade ryggen. Men hon skriker till när hon ser det svarta avtrycket på flickens hand, svart magi.

Elenya hoppar upp och ner som ett otåligt litet barn "Vad är det? Varför skrek du? Mår hon br... Mörk magi" sade hon när hon fick syn på märket.
"Jag hämtar Alter" sade hon och sprang till dörren, öppnade den och sprang till trappan där hon vimmelkantig stod och svajade medan trappan förde henne upp till Alter. När hon knackade på så öppnade Alter och gav till ett förskräckt utrop då Elenya tumlade mot honom "kära barn vad gör du här, du borde ligga i din säng. Elenya skakade på huvudet och sa sedan osammanhängande "ont...magen...Menja...väggen den...ont...knakade och... medvetslös...svart...magi...hjälp" avslutade hon och då benen vek sig under henne tog Alter emot henne och lade henne på soffan medan han själv sprang nerför trapporna i stället för att låta sig föras ner och öppnade dörren in till sjukhussalen där Menja låg och sedan började han mässa.