Vamäxen Nessie

Kommer inte mer förrän imorron...

^^ Det gör inget! Den som väntar på något gott...

Preciiiiis!

Ååååååh bra!!! *drar efter andan*

Jättebra!!

Jag ska ändra lite på Beskrivnig och sen när jag är klar sätter jag upp nästa kapitel! Och jag är snart klar så typ nästa gång nån kommenterar...!

okiiii

Tack för alla underbara kommentarer som ni skriver! ♥ Ni ska veta att jag fler gånger har försök skriva en Novell men dom blev alltid så dåliga! Och nu när nån läser den och säger att den är bra! Så vet man att nån verkligen läser den! För förut har jag inte visat mina berättelser för NÅN! Och det här hjälper mig också till att vilja skriva! För jag tycker det är skit roligt NU!

Kapitel. 17 Demi

Jag var ner i sjukhusflygen på fem minuter och jag skuffade upp dörren och sprang in. Jag lade försiktigt ner Mandy i första lediga säng och sedan började jag kolla mig omkring.
Runt mig fanns ett tiotal sängar och runt ett av sängarna var det fördraget så att man inte kunde se. Men det brydde jag mig inte om nu.
”Madam Pomfrey, madam Pomfrey?” ropade jag i mänskligt rop, så att det inte skulle höras för högt. Jag hörde själv oron i rösten och jag hoppades att Pomfrey också hade hört den. Jag hörde springande steg bakom mig och jag vände mig om, men ingen var där. Jag hade hört det på långt håll såklart, hur kunde jag vara så orolig att jag inte kan skilja mig från lång bort och nära? Men jag han inte fundera på det nu mer. För nu kom hon in genom dörren och sprang fram till mig.
”Vad? Ska inte du vara uppe i uppehållsrummet nu, eller?” väste hon och såg ogillande på mig. Hon ville tydligen inte ha mig här. Men det kvittar nu.
”Min kompis har svimmat” sa jag oroligt och pekade på Mandy. ”Jag vet inte varför, men det kanske var för att jag just berättade en chockerande grej” nästan mumlade jag och kikade lite på madam Pomfrey.
”Det kan jag nog ordna” sa hon lätt och hon log mot mig, men snällt nu. ”Du kan berätta för hennes kompisar att hon kommer bli bra men att hon ska stanna över natten här” sedan nickade jag lite kort och jag förstod att jag skulle gå nu jag började gå mot dörren och när jag just skulle pasera biblioteket när jag hörde ett svischande ljud och jag förstod att det var en vampyr som sprang. Jag tvärstannade och kollade mig förvånat omkring, ingen var där. Sedan hördes ett morrande. Det måste vara en vampyr, bara vampyr kan låta sådär, tänkte jag och kollade mig omkring med skräckslagna ögon. Sedan såg jag... det kan inte vara sant...
Det var Demi som stod där. Med det morrande ljudet från sin strupe. Jag bakade ett steg av ren vana och sen så väntade jag tålamodigt på att hon skulle lugna ner sig. Efter en stund så såg hon så gott som lugn ut och jag bröt tystnaden.
”Vad gör du? Nån kan ha hört dig!” utropade jag och kollade mig noga omkring efter andra elever som var upp så sent som vi. Jag kände också att den törstiga vampyren framför mig inte hade ätit på ett tag och att hon kanske vill göra mig sällskap. Men så kom jag på verkligheten och jag drogs motvilligt med den.
”Vad är du för nån? Du kan trolla men är en vampyr?! Jag måste få veta!” väste hon och sekunden efter det log hon rart mot mig och jag blev förvirrad. Jag hörde klampande steg och förstod att det var ungefär 2 sekunder innan nån skulle kom och se oss. Det var därför Demi nu log, hon försökte lugna ner sig själv, och lyckades just och just. Nu var hennes ögon lugna och jag vågade andas ut.
”Men skulle ni inte ner till sjukhusflygen?” frågade Lily förvånat och höjde på ögon brynen. ”Och var försvann du, Demi? Du var där en sekund och borta nästa sekund?” Lily bara stirrade, och sedan förstod hon men hennes ögon bryn höjdes ännu mer och nu bara gapade hon. ”Två vampyrer i ett och samma rum?” hon såg ut som om hon skulle svimma vilken sekund som helst och nu var jag rädd. Madam Pomfrey skulle säkert bli misstänktsam om jag kom med två svimmade personer.
”Eh... Vi kanske ska gå upp och prata om det här?!” föreslog jag halv hjärtat och försökte tänka klart. Demi? Vampyr? Det kunde inte stämma!
------------------------------------------------------------
Jag vet kanske inte det längsta, men jag hade sagt ni skulle få ida och ni fick ida! Jag vill ha kommentarer!

Bra Meeeeeeer nu snälla du.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer