Life - Lupple & Medi PRS

"Jag önskar han vågade ge mig en kniv. Men jag förstår honom." Sa hon och gjorde upp en eld och såg på honom.
"Hur var minn mormor?"

Han flinade lite. "Om du får en son så ska du ge honom en sån här kniv när han skiftar första gången." Log han mot henne. Frej log mjukt. "Jag är mycket yngre än dem andra. Fast det inte syns så noga. Jag minns knappt henne. Bara de sista åren." Sa han ärligt.

"Jag vet att du är yngre. Hon dog i år Frej. Hur var hon typ förra året. Berätta om henne." Hon tände och lade en filt om sig.

Frej log mjukt. "Jag hade inte fått min varg då. Jag träffade henne knappt." Sa han ärligt. "Men hon var sträng, med Gabriel bland annat men också rättvis. Alltid rättvis." Log han ärligt.

"Var hon sträng? Allvarligt? Trodde hon var vänlig men s.." Hon avslutade och fnissade.
"Tror hon var lite arg innerst inne."

Frej log. "Det är inte dåligt att vara sträng Olivia. Jag tror det är en del av att vara ledare." Sa han ärligt. "Och det betyder inte att hon var ovänlig." Log han. "Jasså?" Log han.

"Jag vet. Men jag känner mig så dålig i jämförelse med min mormor. Samt de andra. Jag hade ingen som lärde mig. Levde så länge utan att veta vem jag egentligen var."

Han log. "Jag tror inte din mormor visste allt från början. Hon lärde sig ju. Med tiden, med hjälp av sina rådgivare." Log han. "Det kommer du också göra." Sa han lugnande och fortsatte att tälja.

"Fast hon hade sin mamma. Jag hade ingen." sa hon och nickade mot alla dagböcker.
"Du anar inte hur jobbigt det här är att läsa. liten text jag knappt kan läsa."

Han log mjukt. "Men nu har du massa personer Olivia. Du måste bara känna dig okej med att be dem om hjälp." Log han.