prs wolfy & rollspelare

"Kommer du ihåg männen? Vad de hette? Hur de såg ut och vad de sa?" frågade han sedan, tänkte hitta varenda en av dom och döda dom. Han smekte hennes rygg och spände lätt sina käkar.

Hans frågor gjorde henne stressad och panikslagen, nästan som om hon förväntade sig att de skulle dyka upp och göra något illa om hon så mycket som yttrade ett ord om det som hänt. Hon nickade till svar på hans frågor, kunde berätta om dem senare.

"Okej." mumlade han och kysste hennes panna, tänkte njuta medan han dödade dem. Han lyfte enkelt upp henne och gick till sitt sovrum. Han la ner henne på sängen och smekte hennes kind. "Sov en stund." viskade han.

Stella var inte så säker på att hon skulle kunna sova men hon tänkte åtminstone försöka. Det var psykiskt utmattande att plötsligt återfå en hel del minnen som varit förträngda en period. Hon sträckte ut sin hand för att krama om hans innan hon blundade.

James la sig ner bredvid henne och kysste mjukt hennes hjässa. Han höll om henne och suckade lågt, hade saknat henne otroligt mycket.

Precis som förväntat så kunde hon inte somna hur mycket hon än försökte och ansträngde sig. Det pågick bara för mycket i hennes huvud för att hon skulle kunna tillåta sig till att slappna av.

James smekte hennes huvud och slöt ögonen, tyckte hon iallafall kunde vila ut. Han pussade hennes huvud och slöt ögonen en stund, kände sig ganska trött men tänkte inte sova och lämna henne ensam.

”Där var många män, men det var tre som oftast var med mig. En hette Chace. Han är ganska lång med halvlångt lockigt hår och hade alltid en cowboyhatt på huvudet,” började hon tyst berätta efter en stund, fick kalla kårar bara av att tänka tillbaka på allt som hänt.

James nickade och smekte hennes axlar, skulle hitta honom så fort hon somnat. Han kysste hennes panna och kramade hårt om henne.
"Jag lovar, ingen ska få röra dig mer." mumlade han tyst.

Något mer sa hon inte, tänkte berätta mer senare då hon kände för att prata. Nu ville hon bara njuta av hans närhet och försöka vila en stund. Tillslut somnade hon, tacksam över att kroppen fungerade på det sättet.