PRS Lupple och Emma07

Zacharias tröttnade aldrig på de där orden, hur ofta han än sade dem - han skulle aldrig tröttna på att säga dem till sin älskling heller för den delen. Varför skulle han, han skulle ju aldrig kunna sluta älska denne fantastiske man?
"Vi kan sitta ner om du vill, eller gå hem om du hellre gör det." log han glatt för att passa på att lägga armarna om honom med. Zach röstade nästan lite på hem - då fick han mer tid ifred med Benjamin, vilket var något helt fantastiskt. Nåt han aldrig skulle kunna tröttna på.

Benjamin skrattade lågt och skakade lite på huvudet och såg upp på honom. Med en fundersam blick. "Kanske hem. "Viskade han tillslut med ett leende på läpparna.
Tog hans ena hand och ledde honom åt hållet mot lägenheten. "Så till lite mer allvarliga saker. Vet du när du ska träffa dina farföräldrar?" Frågade han fundersamt. En tidpunkt vore ju en väldigt bra sak att veta.

Zacharias skrattade till igen och flinade lite roat åt hans svar.
"Jag misstänkte nästan det." retades han lätt, kramade hans hand då han började gå bredvid honom hemåt igen.
"När som helst lät det som på Matthew, han höll på att prata om det med dem." svarade han, han hade egentligen inte fått reda på mycket alls om det här med att träffa dem men det hade iallafall verkat som ganska snart på brodern.

Benjamin suckade lågt och såg på honom. "Åh tyst- jag tror du lika gärna som jag vill hem." Viskade han flinande och pussade hans kind men nickade sedan. "Det är bra, att de är lediga. Så ni två." Log han. "Du och din bror kan bestämma en tid som passar för er." Fortsatte han leendes och harklade sig lite. Det kändes lite bättre nu, han hade ändå berättat om sin oron för Zach och hans svar hade varit väldigt tacksamt och lättande. Så just nu var han inte alls orolig om de inte skulle göra hans älskling olycklig det vill säga.

Zacharias flinade glatt emot honom, gillade skarpt den här sidan av Benjamin som sade såna här saker.
"Jag kan ju inte förneka det." viskade han tillbaks, tanken på att få vara ifred med sin älskling var just nu väldigt lockande. Det var den alltid. Han älskade honom av hela sitt hjärta, och det fanns inget bättre än att få vara med honom.
"Ja, och så du och Amanda om ni vill med." sade han - han tänkte inte tvinga sin älskling dit, men det hade ju självklart varit roligt ifall han ville det.

"Exakt, så kom inte här och retas." Flinade han och kramade hans hand hårt för att sedan bli mer allvarlig igen. Ja det var det också. Han log svagt och nickade. "Såklart jag vill med. " Sa han och pussade hans handrygg. Det var kanske inte så att det var det roligaste han skulle få uppleva de närmaste dagarna men han tänkte inte lämna Zach i sticket, inte nu. Han var säkert nervös av helt andra anledningar.

Zacharias svarade med ett flin på det första han sade, för att sedan lite mer allvarligt lyssna på vad hans älskling talade om sedan. Det var både en lättnad och glädje att höra att han tänkte följa med - han ville ju självklart ha med honom, dels för stödet. Men på något vis var han ju också stolt över sin älskling, han var en fantastisk man och lite undermedvetet så var han väl alltid lite stolt över att få "visa upp honom". Men han var också nervös - vem sade att hans farföräldrar skulle vara likadana som han kom ihåg?
"Tack." log han glatt.

Benjamin log stort, försökte le uppmuntrande. "Du behöver inte tacka älskling, jag är din man. Det är sånt här man gör tillsammans." Viskade han ärligt för att sedan svänga in till porten. Låste upp den med portkoden och öppnade dörren för sin älskling.
"Jag vill finnas vid din sida både i lyckans och olyckans tider."Viskade han och klev in efter honom för att sedan leda upp honom till lägenheten. Väl framme vid dörren så låste han upp den också och klev in. Tog av sig både skor och jacka i en enda rörelse nästan och fortsatte sedan inåt.

Zacharias uppskattade verkligen högt hans försök, de betydde mycket - att han alltid försökte och gjorde sitt bästa, vad han än själv verkade tycka och tänka. Det fick honom att älska honom ännu mer, för det måste ju vara tecken på att också Zach var älskad ifrån Benjamins håll ordentligt.
"Tack. Jag älskar dig." viskade han lyckligt tillbaks, passade på att sno en kyss ifrån honom innan han gick efter in i hallen för att börja dra av sig ytterkläderna.

Snabbt besvarade han kyssen och studerade honom medan han drog av sig ytterkläderna men gick sedan till köket för att fylla på ett glas vatten. "Vatten?" Frågade han mot honom och sträckte sig för att ta ned ännu ett medan han drack av det nyss påfyllda vattnet med ett stort leende på läpparna.