PRS Lupple och Emma07

Zacharias skrattade till igen, flinade på ett kärleksfullt vis emot honom.
"Gjorde jag? Men det är ju så sant?" Han hade då aldrig sett någon gulligare än honom, och han tvivlade inte ens på att det inte fanns någon gulligare i hela världen. Inte i Zachs tycke iallafall. Han besvarade glatt kyssen, vilket fick leendet att växa sig ännu lite bredare hos honom - hans älskade man. Tänk så stolt man kunde vara över honom. Tänk vilken väg han vandrat för att till sist våga kyssa Zach ute på öppen gata utan problem.
"Det låter som en bra plan." log han, själv hade han inte bråttom - han var bara nyfiken.
"Fast jag tror inte det lår dröja så länge förrän du har ett jobb." retades han glatt.

Benjamin stirrade mot honom försökte spela arg men klarade det inte längre än i några sekunder. "Åh tyst. Jag är väl den gulliga då men du får ta rollen som sexigast." Viskade han lyckligt och studerade honom ja nästan glodde på honom. "Du vet att jag älskar varje del av dig, verkligen varje del. Men vissa saker är lite bättre. Som dina läppar. " Viskade han och fortsatte sedan gå med generade kinder. Sedan skrattade han och såg på Zach. "Jag måste bli färdigutbildad först. " Log han och såg på honom. "Så du får stå för försörjningen ett tag till." Flinade han.

Zacharias flinade brett då han påstod att han skulle vara den sexigaste - ett påstående han verkligen inte höll med om. Men det här var också en debatt utan ände, de tyckte alltid att den andre var mer perfekt och bättre än sig själv.
"Jag är glad att du åtminstone gick med på det ena, men det där andra går att diskutera." log han, ett leendes som breddades utav orden som följde. Som han älskade den här mannen.
"Jag trodde nästan du skulle vara modig nog att säga en annan del." flinade han retsamt, med tanke på det samtalsämne han rört vid innan kunde han inte låta bli att retas lite.
"Jo det klart, men ingen arbetsgivare lär ju kunna motstå din charm." envisades han.

Benjamin blev helt förfärad av hans ord, såhär mitt bland folk? Han var pionröd i ansiktet och såg sig oroligt omkring. För att sedan se upp på henne. " Zach!" Sa han allvarligt och lite strängt. Men det var ingen runt dem och ganska snart brast han ut i skratt. "Du är så olämplig. " Viskade han och såg roat på honom.
"Kanske inte." Viskade han och flinade sedan. " De lär inte kunna motstå mina betyg i alla fall. " Viskade han menade, han var duktig i skolan hade alltid varit- det hade ju inte riktigt funnits något annat val. Men det var känt i klassen att han - Benjamin var den som placerades högst upp i betygsskalan. På precis allting.

Zacharias skrattade glatt till, mest över hur gullig hans reaktion var - man blev aldrig besviken när man försökte retas med honom. Särskilt inte ifall man var ute öppet på det här viset ibland folk. Där hemma kunde han väl visa upp en modigare sida, vilket också var något Benjamin älskade.
"Kanske det. Kan man skylla på en bristfällig uppfostran?" flinade han glatt, hans barndom hade ju inte varit den bästa direkt så att säga.
"Nej, och jag säger nog inte tillräckligt ofta hur stolt jag är över dig för det." log han stort, kunde inte säga nog hur stolt han var över sin älskling - med allt.

Benjamin bet sig lite i läppen, försökte hålla sig för skrattet. Det hade varit en helt fantastisk sak att säga. Han kunde inte rå för att han blev något avundsjuk på Zach att han var så öppen och lättsam. "Jag antar att det kan ligga något i det." Flinade han och pussade hans kind för att sedan se på honom med ett mjukt leende på läpparna. " Jag älskar att göra dig stolt." Viskade han lågt och kramade hans arm mer krampaktigt.

Nu för tiden var faktiskt Zach långt ifrån säker på att Benjamin inte skulle våga säga något annat när de var ifred - nej, tvärtom. Han blev allt mer och mer förvånad till sin stora glädje - även om han varit lika glad ifall Benjamin varit lika blyg som när de från början träffats.
"Du skulle aldrig kunna göra mig något annat än stolt." log han stort, lade armen omkring honom i jakt på att få vara lite närmare.

Benjamin följde med närmare honom utan någon som helst protest. Han log stort, stannade honom och ställde sig på tå för att nå upp till hans öra. "Men den delen, du vet den privata som är lite min också. Den är också en favorit." Viskade han mot hans öra, generad men tydligt glad och stolt över det han hade sagt innan han började gå igen, halvt skrattande för sig själv.
"Du är stolt nu med va?" Frågade han hoppfullt och pussade hans kind lätt, nästan lekfullt.
Han hoppades innerligt att han skulle vara det, det var ju verkligen det som betydde mest för honom. Okej det som var ännu viktigare var Zachs lycka, Zach själv - ja allt med Zack låg nog på delad första plats sedan kom de där sakerna om att Zach skulle vara stolt, lyckligt med Benjamin, ja de alla involverade ju de två tillsammans men ur ett Zach-perspektiv.

Zacharias spelade förfärad och stirrade på honom, låtsades inte alls förstå varifrån det här kom ifrån - och särskilt inte ifrån Benjamin. Men det var ju helt otroligt sött hur han blev så glad över det, gud vad han älskade den här mannen. Han tänkte från början säga något förfärat kring saken, men det gick inte särskilt bra att hålla minen och det slutade istället med att han sprack upp i ett stort leende med ett litet skratt.
"Superstolt." nickade han lyckligt, stannade upp honom för att kyssa honom mer ordentligt en gång - det gick ju bara inte att låta bli.
"Jag älskar dig." log han stort.

Benjamin blev för någon sekund måttligt upprörd, han hade inte reagerat som han hade tänkt men snart sprack han upp i ett leende och med ens lugnade sig Benjamin. Han besvarade kyssen ivrigt, lite väl ivrigt kanske. Han la handen på Zachs kind och skrattade lågt. " Det är bra." Viskade han och kysste honom igen. "Älskar dig." Log han och la armarna om hans midja och drog honom närmare sig.
"Vad säger du om att vi går hemåt igen? Vi skulle kunna stanna ute längre. Det är härligt väder- men ska vi sitta lite kanske?" Frågade han och nickade mot den tomma parkbänken som stod inte ens en meter ifrån dem.