PRS Lupple och Emma07

"Jag? Ånej, det var ju dig vi pratade om här." skrattade Zacharias glatt, han ansåg sig inte vara ens i närheten så snygg som sin älskade man. Vid det här laget kunde han verkligen inte slita blicken ifrån honom, men det bekom honom inte det minsta att Benjamin påverkade honom så lätt. Vad gjorde det, dem var ju faktiskt gifta.
Benjamin verkade minst lika ivrig som han själv, vilket han var ganska lättad över - det var ju onekligen något positivt.
Han var snabb med att lägga händerna mot sin älsklings kropp, en känsla han redan hunnit sakna, och ägna sig helhjärtat åt kyssen. Han försökte börja leda dem emot sovrummet, samtidigt som han började bli lätt bekymrad över hur påklädd han var - alldeles för påklädd i Zachs smak angående Benjamin.

" Åh tyst, du vet att du är snyggare. " Flinade han och gav sig sedan hän åt kyssen. Det var ett tag sen som han hade varit nära sin älskling på detta sättet och det gjorde allt nästan lite främmande- nytt.
Det var helt underbart.
Han flyttade sina läppar från hans och började röra dem över hans kropp. Det var lite oklart hur de båda tagit sig till sovrummet. Det hade ju absolut inte gått fort och allt eftersom hade fler klädesplagg åkt av.

Det var en lycksalig känsla som strömmade igenom hans kropp. Detta hade varit underbart och behövligt. Han drog upp täcket mer omkring dem och lät sin hand vila på Zachs mage och pussad hans kind sakta. " Du borde verkligen sova. Det har varit en händelserik dag." Viskade han och såg på honom. Han hoppades att detta, denna underbara eftermiddag enbart hade gjort gott för hans återhämtning. Han verkade ju inte sjukare i alla fall.

Den här dagen hade verkligen bara blivit bättre och bättre, och då var den inte ens helt slut ännu även om klockan faktiskt började bli mycket. Men Zacharias tvivlade starkt på att den skulle kunna bli mycket bättre än såhär, det kunde ju inte vara möjligt. Inte efter den här helt fantastiska eftermiddagen.
Det hade ju börjat rätt så bra med Daniels besök, vilket Zach bara såg som något positivt, men det var inte i närheten av det här. Kan hända att han kände sig lite slutkörd nu, men det skulle han inte villigt erkänna i första taget.
"Bara om min snygging stannar här." viskade han leendes tillbaks, kröp ännu lite tätare intill honom - sova lät väldigt lockande. Men han ville inte vara en centimeter längre ifrån Benjamin än nödvändigt.

Benjamin kände hur han närmade sig och han la sina armar bättre omkring honom och nickade. " Skulle inte lämna för nått i världen." Viskade han och pussade hans panna mjukt.
"Sov nu älskade, så kan jag får studera detta gudomliga underverk lite längre." Viskade han och smekte hans kind. Syftade ju helt och hållet på honom, hans man. Även om han själv antagligen var tröttare än han insåg eller ville erkänna.
Det hade varit en prövande dag, det var trevligt att Daniel varit här men samtidigt svårt och jobbigt. Det fanns som ett avstånd mellan dem. Han släppte de tankarna och fokuserade på denna situation. Eftermiddagen med sin älskling men självklart hade detta tagit på hans krafter.

Zacharias följde hans exempel och lade armarna mer omkring honom, trots eftermiddagens påhitt fick han inte nog av att vara nära honom. Att känna värmen ifrån honom, njuta av ljudet ifrån hans hjärtslag.
"Bra." viskade han leendes, han hade kanske inte räknat med att han skulle promenera iväg men det var ändå roligt att höra. En lättnad.
"Men du, det där kom ju verkligen inte från rätt person - om någon är ett gudomligt underverk här är det ju du." log han nästan lite generat, lyfte på huvudet för att ge honom en puss.
"Godnatt." viskade han lyckligt.

Benjamin skrattade lågt och såg på honom, besvarade pussen och drog handen igenom hans underbara hår.
" Vi kan vara varandras gudomliga underverk." Viskade han och nickade sedan. "Godnatt." Log han och slöt sedan sina egna ögon med ett stort leende på läpparna.

Kvällen, hela natten sov han som en stock och när solens strålar väckte honom på morgonen fann han det nästan outhärdligt. Han hade haft en sådan bra dröm- om Zach.
Men drömmen var ju ingenting emot verkligheten. Han gav honom en lätt puss på pannan innan han tog sig loss ur hans grepp och smög iväg till köket för att ordna med frukost och lägga fram de rätta tabletterna för morgonen. När det väl var klart gick han igen och satte sig i sängen, böjde sig ned för att kyssa honom på läpparna. "Godmorgon." Viskade han leendes. Medicinen hade ju sina strikta tider och dessa behövde hållas.

Zacharias sov helt otroligt bra den natten. Bara att vara hemma var ju tillräckligt för att han skulle må mycket bättre än vad han hade gjort på sjukhuset, men att ha Benjamin där vid sin sida och att allt kändes så otroligt bra igen gjorde ju allt. Dessutom var han väldigt glad för sin älsklings skull - att hans bror hade kommit dit var ju onekligen något Zach trodde var positivt.
På morgonen vaknade han med ett leende - han blev ju väckt med en kyss, bättre kunde det ju inte bli.
"Godmorgon älskling. Sovit gott?" viskade han mjukt.

Att se honom le sådär på morgonen var verkligen det bästa, det gjorde hela hans dag. " Väldigt, jag menar. Du var ju där." Viskade han och smekte hans kind försiktigt. "Själv då?" Frågade han innan han tog sig innanför Zach och satte sig i sängen och la ned brickan på sängen och tog skålen med yoghurt och bär han gjort till sig själv och började äta. Mm så gott.
Han såg sedan på Zach och log svagt. " Så jag har en tanke för dagen." Sa han leendes. " Det är fint väder. Jag tycker vi borde gå till parken. Få lite luft." Log han och kramade Zachs hand mjukt innan han fortsatte att äta sin frukost.

Hans älsklings ord lockade fram ett lyckligt leende hos honom, för hur var det ens möjligt att bli sådär gullig som han var? Bara en sådan sak som att han smitit upp och ordnat frukost åt dem.. Det var alla de här sakerna han bara älskade med honom - han var så spontan och slutade verkligen aldrig att förvåna och imponera på Zach.
"Jag har sovit alldeles strålande bra." log han tillbaks, satte sig lite bättre upp för att både kunna se på honom men också nå maten och äta lättare.
"Det låter som en briljant idé. Nästan lika bra som den här." log han med en menande nick emot brickan, frukost på sängen var ju alltid väldigt uppskattat.

Benjamin skrattade lågt, lyckligt- öppet. Detta de mest vardagliga sakerna som att äta frukost blev på något magiskt sätt så otroligt lyxigt nästan bara för att Zach var där- hans Zach. För en stund, han visste inte hur länge så glömde han helt bort att äta och bara satt med blicken fastnålad på Zach. Han var verkligen perfekt. På alla sätt och vis. Hans utseende var ju perfektion men det var verkligen inte det enda- det var verkligen helheten.
Det var när han pratade, en stund efter att hans ord hade nått hans öron som han insåg att han hade fastnat med blicken på honom och log lite generat och skrattade mjukt och nickade.
" Nästan lika bra?" Viskade han tillbaka och lutade sig mot honom och kysste hans axel fjäderlätt. " Du är en perfekt idé." Viskade han och smekte hans kind innan han hann samla sig och satte sig ordentligt igen och tvingade i sig det sista av yoghurten.
"Promenad." Log han och bet sig lite i läppen. Han såg fram emot det, inte bara promenaden utan också möjligheten att få hålla sin älsklings hand bland folk. När de tankarna korsade hans hjärna så insåg han själv hur långt han hade kommit och han ville säga det på nått sätt men kanske var det bättre att visa det för sin älskling?