PRS Lupple och Emma07

Zacharias kunde knappt hålla inne med ett skratt, det var bara alldeles för härligt och gulligt hur han betedde sig. Han tröttnade verkligen aldrig på hans sätt - det fanns alltid något mer att upptäcka, det fanns alltid något spännande att ägna tankarna åt.
Han var ju väldigt tacksam att retas med faktiskt, men det var inte det minsta negativt - åtminstone inte enligt Zacharias, det kunde ju hända att Benjamin själv var av en annan åsikt.
Även om Zach tyckt Daniels besök varit riktigt trevligt, så var han ändå lättad då han gav sig av - det innebar att han fick vara själv med sin älskade Benjamin istället. Vilket var det absolut bästa på hela jorden, utan tvekan.
"Tack." log han glatt då han tog fram tabletterna, hade snart fått i sig dem - ärligt talat hade han också börjat känna av att han inte hade tagit dem ännu, då han börjat få mer och mer ont i huvudet. Även om han skulle bli glad att slippa medicinerna, så var dem en tacksam hjälp - utan dem var smärtan många gånger jobbigare att uthärda.

Benjamin la armarna försiktigt om sin älskade man och pussade hans nacke sakta. " Vi måste äta." Sa han och såg på honom, trots att det var det sista han ville göra.
Han släppte motvilligt greppet om sin älskling och gick till kylen som numera var fullpackad. Han log stort. Underbart- perfekt.
"Vad vill du ha?" Frågade han och såg på honom med ett litet leende på läpparna.

Zacharias höjde ett retsamt ögonbryn åt honom, äta - det var inte det han väntat sig att få höra ifrån honom för att vara ärlig. Men han skulle inte protestera mot att lite mat hade suttit fint - hungrig var han, inget tal om den saken.
"Jag vet inte riktigt, jag äter vad som helst. Vi kan ta nåt enkelt, som flingor eller nåt?" föreslog han med ett litet leende tillbaks, vände sig mer om för att kunna se bättre - både kylens innehåll och sin vackra make. Som han också passade på att lägga armen omkring, kunde inte låta bli att få vara nära vid minsta lilla chans han fick.

Benjamin svalde hårt och såg det där retsamma igen och bet sig lite i läppen.
" Du har precis tagit din medicin. Mat är bra och äta i samband med det." Sa han lågt och nickade sedan.
"Flingor." Log han och plockade fram för att kunna göra i ordning det.
Hans arm var distraherande, allt med honom var distraherande. Han släppte taget om kylen och lät dörren slås igen och la sina armar omkring sin älskling och kysste honom passionerat på läpparna.
Detta var vad han ville, han ville ha honom- så otroligt mycket.
Utan att en tänka längre så fick han av sin älskling hans tröja och pressade sig mot honom och fortsatte att kyssa honom.

Det var riktigt fint hur han alltid tänkte så logiskt och på såna saker, medans Zacharias själv agerade väldigt mycket på känslor - så det var väl positivt att Benjamin kanske kunde lugna ner honom då och då. Eller också kanske han hade lite dåligt inflytande också, det var ju alltid en möjlighet. Vilket kanske inte var bara positivt, även om det var rätt roligt.
"Flingor blir bra." log han, lät blicken bara vila på honom och njuta medans han plockade fram alla grejer. Han var kanske lite ohyfsad som inte hjälpte till, men han hade ju faktiskt till och med läkarintyg på den saken.
Då hans älskling uppenbarligen ändrade sig och istället kysste honom, flinade han stort och besvarade genast kyssen.
Han var lite förvånad över hur pass vågad, eller ja kanske passionerad, som han var - men det var definitivt något han gillade. Han virade armarna om hans midja och lät händerna slinka in under hans tröja, njöt av känslan av hans bara hud mot fingrarna.

Någonstans, långt bak i tankarna fanns den där rösten om att de verkligen borde äta. Hans älskling behövde energi för att återhämta sig men så fanns det alla de andra rösterna och kroppen som vann varje kamp- överlägset.
Hans fingrar, händer var nästan droppen som fick allting att svämma över.
Han var igen på det där konstiga men helt underbara stället där både tid och rum förlorade all rim och ranson.
Det borde vara en vanesak efter alla gånger de där läpparna- hans man läppar framkallade denna plats men det var alltid lika nytt.
Det tog inte lång tid fören Benjamin även fått av sig sin tröja. Det var kanske då han försvann bort från den där platsen. Han lösgjorde sina armar om Zach och hällde i lite flingor i en skål med mjöl och la i en sked och flyttade bort den framför sin älskling. "Ät. " Sa han med ansträngd röst och försökte hämta andan. "Fort." Bad han sedan med lite mer jämna andetag.

Zacharias bara älskade att hans make var så ivrig, det var riktigt gulligt hur han höll på. Hur han vågade så mycket, men sen var ju bara allt det i sig nog för att få Zach alldeles knäsvag. Hur blev någon så härlig, vacker, snygg, ja... perfekt.
Men det var hans make. Det fanns inget han inte älskade med honom.
Sen var han inte mycket bättre själv heller, utan hade minst lika bråttom han också.
Han blev ganska besviken då han drog sig undan - han hade förlorat sig helt i stunden. Han ville inte alls vara så långt ifrån honom - men å andra sidan kurrade magen rätt ordentligt också.
"Okej." viskade han tillbaks, satte sig motvilligt ner för att börja äta samtidigt som han försökte lugna ner sig.

Benjamin hällde upp till sig också och började sedan äta, han vände blicken mot sin älskling men fick lov att studera flingorna. De båda behövde äta.
Han skrattade lågt och svalde hårt. " Det har alltid varit såhär med oss, du är så.. "började han men kunde inte avsluta meningen.
Han älskade det, han älskade det så mycket och ville att det alltid skulle vara på detta viset. De två som två motsatta magneter, som drog ihop och när det väl började var det omöjligt att dra isär dem.
Han nästan kastade i sig flingorna innan han ställde in allt igen och fick verkligen kämpa för att inte gå till sin älskling och ja, underhålla sig själv medan han åt.

Zacharias kunde knappt hålla blicken borta ifrån honom under tiden de åt, det var verkligen en utmaning. Då hans älskling tog till orda gav han efter för frestelsen och såg på honom, log ett leende som var någon slags blandning mellan kärleksfullt och lyckligt, generat och busigt.
"Syftar du på att vi aldrig växer upp eller att du bara är alldeles för snygg för att hålla tassarna borta ifrån?" frågade han retsamt, de kanske var något barnsliga ibland - man kunde ju tänka att de borde ha lugnat ner sig efter att ha varit ett par under så lång tid. Men icke.
Han skyndade med att äta upp också sin mat, ställde genast undan den då han var klar för att istället gå och dra in sin älskade make i ännu en passionerad kyss.

Benjamin såg på honom och såg det där galet sexiga leendet som fick honom att smälta helt och hållet. Varje del av hans kropp ville fram till honom- nu!
Orden fick honom att skratta och han såg på sin älskade Zach och nickade lite åt det första men skakade sedan på huvudet. "Du menar att du är för snygg?" Viskade han och den retsamma tonen fick hans kinder att färgas.
Herregud. Han blev så otroligt påverkad av Zach, och han älskade det.
När hans älskling äntligen var klar var han påväg fram till honom för att omfamna honom igen men Zach hann före och deras läppar möttes. Hans armar var snabbt omkring Zachs kropp och han var helt förlorad.
Att ta sig ända till sovrummet kändes omöjligt.