Almost PRS

Äh, sluta vara så dramatisk, knorrade Zihao och stack nosen under sängen, vilket resulterade i att Yaosu backade ännu längre bak. Dock inte tillräckligt, då den yngre brodern på något sätt lyckades fatta tag i den bruna svansen för att därefter bokstavligen släpa honom från sitt lilla gömställe. Aj, det där var verkligen inte skönt. Den andres tänder var minst lika vassa som hans egna och eftersom han behövde lägga en del kraft för att dra ut tjugoåringen, gjorde det ännu ondare.
Aj, det där gör ont! Gnydde Yaosu när nästan hela kroppen befann sig utanför sängen, på den öppna golvytan. Bara huvudet var kvar under möbeln, men snart hade han blivit släpad så pass långt att allting från huvud till svans var synligt.
Jag hade inte behövt dra dig om du inte hade varit så feg, påpekade Zihao, som stod och både spottade och fräste då han fått en hel den hårstrån i munnen. Usch, det var det värsta han visste, hår i munnen. Blä.
Vadå feg? Inte visste jag att det var ni som klampade in.. Tjugoåringen tystnade när de gula ögonen lade sig på Hayley och han kände hur hjärtat sjönk i bröstkorgen. Han hade inte sett henne på såhär nära håll på flera veckor, inte noterat den där ljuvliga doften som hon förde med sig. Öronen gled genast tillbaka på huvudet och svansen befann sig snart mellan benen.
Vad fan är det där för sätt? Du ser ut som jag brukar göra när mamma brukade jaga mig med brödkaveln. Zihao skakade på huvudet och himlade med ögonen. Nu förstod han förvisso att allting kändes allmänt extra under fullmånarna, men det där var att gå till överdrift. Han såg ut som en rädd liten valp, förutom det faktum att han var stor och klumpig.
Tjugoåringen ignorerade totalt den yngre brodern och fortsatte glo på Hayley med stora ögon. Det dröjde ett tag innan öronen gled tillbaka upp på huvudet och svansen hängde normalt, men efter någon minut eller så gick det. Dock var det inget positivt eftersom svansen istället började vifta likt en propeller. Han kunde inte styra det där, plus att han inte kunde undgå att bli glad över att de den yngre flickan. Nej, han hade ingen rätt att vara det, men som sagt var det också en såndär grej han inte hade någon kontroll över. Hade de tvingat med henne? Det verkade nästan som det, hon såg väldigt okomfortabel ut.
Åh Hayley, jag är så otroligt ledsen över hur jag betedde mig innan..

På något sätt kan Hayley fånga upp den äldres röst. Hur han gnydde och bråkade med sin lillebror. Hans röst får hjärtat at brista i bröstkorgen på henne. Fan. Hon vill verkligen inte börja gråta på direkten, inte framför allihop. Om hon gråter nu kommer hon definitivt att gråta senare under samtalet. Storböla snarare. Om omständigheterna varit annorlunda hade nog deras babblande fått henne att fnissa, men med tanke på alla känslor som ligger och gror har hon varken lust eller ork att skratta. Ögonen har redan börjat bli vattniga, och även om Yaosus blick är fäst på henne så tvingar hon sig själv att se bort åt ett annat håll. Det är svårt att se honom i ögonen, trots att de är sig olika från vad de brukar göra. För en månad sedan, när hon först började lära känna den tre år äldre hade hon lagt sånt där på minnet, hur deras mamma brukade jaga dem med brödkaveln. Men just nu kan Hayley verkligen inte tänka mer på det. Under den tiden hade hon så gärna velat lära sig allt om honom, nu står det still. Den information hon fått känns bara falsk efter det som hänt. För att tänka på något annat tar hon upp en filt som hänger över en stol. Mjuk och varm. Hon behöver hålla tankarna sysselsatta, fokusera på vad som helst som inte är Yaosu. Sjuttonåringen slingrar filten över sig så att hon kan bli lite varmare. Hon skulle hellre ha haft Zihao i sitt knä. Hans päls är liksom tjockare än filten. Tyvärr är inte det något hon kan be om just nu. Sen kan hon inte hålla huvudet upptaget allt för länge. När Yaosu väl säger hennes namn glider blicken tillbaka till honom. Hayley behöver blinka bort några tårar som ligger och pressar. Hon vill inte gråta framför honom, hon vill inte ge honom det nöjet. Fan. Hon känner sig så förbaskat dålig, dum. Tänk hur naiv hon varit som fallit för sin lärare, som sedan bara dumpat henne direkt efter de legat med varandra. Bara att tänka tillbaka på det får henne att vilja banka lite vett i sig själv. Hon gnager sig hårt i underläppen, tillräckligt hårt för att få hål i den och börja blöda. Men det är det minsta av hennes bekymmer.
”Kan ni gå härifrån?” Frågar hon paret i en liten viskning. Hon vill liksom inte ha en publik medan hon lyssnar på Yaosu. Hon vill inte lyssna på honom överhuvudtaget, men ja, de två andra hade helt enkelt övertygat henne att ge det en chans. Joshua, som ser att det är lite bråttom ser tillfället i akt att få bära upp sin lurviga pojkvän och bära med honom ut. Gulligt. Vilken ursäkt som helst för att få röra vid allt fluff. Och sen blir det bara de två kvar. Det är nu tårarna än en gång börjar leta sig över kinderna på henne, och hon sätter sig ner på en stol. Benen är alldeles skakiga, skulle inte vara så säkert om hon stod upp. ”Zihao tyckte att jag skulle lyssna på dig.. Joshua också, så att jag kan gå vidare utan att ta genvägar för att inte träffa dig.”

Det var lite av ett mirakel att Joshua lyckades lyfta upp Zihao, även om den yngre broderns bakdel fortfarande släpade halvt över golvet. Merlin vad komiskt det såg ut, men också..tja, det kändes som om de definitivt var mer än bara vänner. Gulligt, väldigt gulligt. Ögonen följde paret tills dörren stängdes bakom dem och lämnade de andra två i tystnad. Tjugoåringen noterade hur Hayleys ben skakade när hon slog sig ner på stolen bredvid sängen. Var det för att hon var kall eller för att hon höll på att brista? Kanske en blandning?
Yaosu hoppade upp på sängen och lade sig ner tvärs över gardinstången, så att han kunde se den yngre flickan i ögonen. Tårarna som slingrade sig nerför hennes kinder fick hans egna ögon att bli alldeles glansiga och snart började ett rännil leta sig ner för hans egna, pälsiga kinder. Åh, han hade väntat på att de skulle sitta öga mot öga igen i flera veckor, men nu när de väl gjorde det visste han varken vad han skulle säga eller hur han skulle bete sig. Han placerade huvudet mellan tassarna och snörvlade till, medan svansen fortsatte svänga fram och tillbaka bakom honom.
Förlåt. Även fast han inte sade orden högt så var de tysta, fyllda med ånger till bredden. Öronen gled tillbaka över hjässan på honom och lade sig platta i samma veva som svansen slutade med sitt evinnerliga viftande. Tjugoåringens gula ögon sneglade upp mot Hayley lite då och då, innan de fäste sig på madrassen igen. Och så fortsatte det, fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Jag borde inte ha låtit ångesten ta över sådär, men det..jag blev vettskrämd över det faktum att jag inte ens kom ihåg vad jag gjort eller sagt efter att vi låg med varandra den där andra gången, fortsatte den äldre och fäste tillslut blicken stadigt på Hayley. Magen hade nog blivit större vid det laget, även om han inte kunde se något tecken på det för stunden. Hon såg likadan ut som hon gjort innan, kanske lite mer mager, men fortfarande lika vacker. De blonda lockarna, kristallblå ögonen och fylliga läpparna..de gjorde Yaosu andlös.
Och jag vet att det inte är någon ursäkt, det är det verkligen inte heller, men jag fick panik. Om jag bara inte hade öppnat min dumma käft hade jag aldrig sagt sådär, speciellt inte eftersom jag egentligen ville..jag ville ha ett förhållande med dig. Du får verkligen inte tro att jag använde dig för sex, för det gjorde jag inte. Jag visste redan den första sekunden jag såg dig att du var speciell och att jag inte skulle kunna släppa dig. Sättet du talar och tänker på, din ärlighet och envishet..jag kan inte låta bli att älska din personlighet, Hayley. Yaosu tystnade och satte sig upp, bara för att fösa ner gardinstången på golvet. Jag var en idiot då och är fortfarande en idiot. Däremot har det inte passerat en enda dag utan att jag ångrat mig och fan, jag kan fortfarande inte sluta tänka dig och du skulle bara veta hur gärna jag vill banka skiten ur mig själv varje gång jag vaknar och tänker tillbaka på allt jag sa, när jag tänker tillbaka på hur dåligt jag hanterade det.

Det är en lång tystnad i rummet. Om Hayley inte varit så förfärligt rädd här och nu hade hon nog skrattat rejält åt hur dumt det sett ut med hennes vän konkandes på en betydligt större varg. Tyvärr finner hon det inte roligt i nuläget, hon finner allting bara väldigt bittert, sorgligt. När den där rösten ekar i öronen igen blir klumpen i magen större och större, samma sak med den torra halsen. Hennes blick är fäst på sina händer där dragandet av nagelbanden fortsätter. Hon kommer nog behöva plåster på varje finger senare, då de gång på gång börjar blöda. Men det är lite av en tröst.
"Jag önska du kunde ha pratat med mig om din ångest istället för att pressa på att ligga med mig." Ja, det känns konstigt. Samtidigt hade hon inte tvingat honom att svara på det. Rösten hakar upp sig ett flertal gånger och hon behöver ta ett par djupa andetag. När han sedan börjar nämna saker han gillar med henne brister det. Tårarna bara rinner, som att det inte tar något slut. Just nu kan hon inte lita på de orden. Nej, han har ärrat tilliten rejält. "Men det är vad jag tror, att du använde mig för sex. Det har jag trott enda sen den dagen.." Hayley drar frustrerat händerna genom de blonda lockarna, för dem bakom öronen, öronen som är fyllda med olika silverörhängen. Hon gillar örhängen. Men det har inget med det här att göra. "Och det känns så jävla ruttet, du vet vad som har hänt mig, du är den enda som vet det. Ändå.. så bara förstör du den tilliten. Helt ärligt tror jag inte att jag kommer kunna lita på dig eller andra efter allt det här." Det är inte bara Yaosus fel, men det här var liksom det som tuppade det hela över kanten. Ingen mer tillit. Hayley kramar hårt om de magra knäna, som att naglarna ska ta hål på huden eller något. Att det ska få henne på andra tankar.
"Och det har inte passerat en enda dag utan att jag ångrat hur förbaskad naiv jag var. Helt ärligt får jag väl skylla mig själv över allt det.."

Jag vet, det var ett av de största misstagen jag gjort i hela mitt liv, men jag hade ingen kontroll över mig själv, försökte Yaosu desperat förklara och stirrade skamset ner mot de stora tassarna. Om han hade vetat vad han höll på med hade han förhindrat det där och då. För en annan var det nog inte så lätt att förstå, kanske till och med på gränsen till omöjligt. Han förväntade sig inte att bli förlåten, däremot var han tvungen att försöka få henne att förstå att han aldrig planerat att använda henne och att han inte heller gjort det. Precis som han tänkt då hade det de haft på gång varit riktigt, genuint på alla sätt och vis. Åtminstone för honom själv.
”Hayley, lyssna på mig[/i], började tjugoåringen bestämt och spände blicken i henne. Du måste tro på mig när jag säger att jag inte använde dig för sex, jag skulle aldrig kunna göra något sådant. Jag har aldrig varit ens attraherad eller intresserad av en annan människa innan, och inte heller blev jag attraherad av dig bara för att jag ville ligga med dig. Det var din skumma personlighet som fick mig att falla för dig, din skumma personlighet och andra små mysko fasoner. Hör du det? Jag föll för hela dig, till och med delarna av dig som du själv kanske inte alltid uppskattar. Yaosu tog ett djupt andetag och snörvlande till ännu en gång, medan tårarna fortsatte leta sig ner genom den mörkbruna pälsen. Att hon ens trodde att han använt henne på det sättet gjorde ont. Han förstod varför hon trodde det, men det gjorde inte smärtan enklare att hantera.
Jag gjorde ett misstag, ett jävligt dumt misstag, men du får inte tro att jag gjorde det med flit. Och du var inte naiv, Hayley. Naiv är man när man vill att någonting ska vara sant trots att det inte är det..skillnaden är att det du och jag hade var sant, det var riktigt. Den äldre slet blicken från den yngre flickan och skuttade ner på golvet, för att sedan gå bort mot det lilla pentryt och sätta på en kittel med te. Det måste ha sett förfärligt dumt ut, men han hade blivit ganska bra på att navigera världen på fyra ben. Han kunde till och med hålla upp en kopp med te utan problem, däremot inte bära brickan den stod på, så istället fick han putta den framför sig i sakta mak.
Här, drick..och snälla sluta göra dig själv illa, bad han när blicken föll på hennes blodiga naglar. Stackars nagelband.

Det är väldigt svårt för Hayley att riktigt greppa tag om orden som sägs. Hela månaden har hon varit säker på att sättet hon uppfattat det som varit rätt.. men uppenbarligen har den äldre av dem många tankar, som faktiskt förklarar en del. Nu kan hon ändå inte förlåta honom, hon kommer inte kunna gå vidare från det hela.. men ja, hon kan åtminstone försöka lyssna på honom. Skulle nog få dem bägge två att må bättre.
”Det var ett av de största misstagen du gjort i ditt liv.. vi hade kunnat bli något fint,” skämtar hon, av någon anledning vill hon lätta lite på stämningen. Men de hade kunnat bli något fint. Sjuttonåringen stryker bort tårarna som rinner ner över kinderna. Att hon reagerar på det här viset visar bara hur påverkad hon är av honom. Principen att vara oberoende av någon har väl försvunnit. Ingen har fått henne att känna på det viset. Kvällen de spenderat med varandra hade ingen gjort henne så lycklig, och nu, ingen har gjort henne så olycklig som hon varit den senaste månaden. Efter en stund låter hon blicken tillslut glida upp mot Yaosu. Han gråter han också, hon har inte lagt märke till det förrän nu. Att han fallit för hennes skumma personlighet får ett leende att stryka sig över läpparna på henne. Vid det här laget är kinderna alldeles rödflammiga och puffiga, ögonen är glansiga och stora. Men han har ju sett henne sådär förut, så det kvittar. Annars vill hon helst inte att folk ska se henne så sårbar.
”Jag tror på dig,” Hayley harklar sig lite, osäker på om hon faktiskt borde tro på det.. men det gör hon, av det hon fått lära känna av Yaosu så skulle han verkligen inte göra något sådant. Förut hade hon varit fast besluten om att det var det han gjort, använt henne för sex. De blåa ögonen följer efter lurvbollen när han svansar fram och sätter på en kittel med te. Att han klarar av att göra allt det där är väldigt imponerande. Sen blir hon ännu mer imponerad när han plötsligt kommer fram med en kopp te. Fan vad hon har saknat honom.. samtidigt påminner hon sig själv om att hon inte kan förlåta allting så snabbt, trots att hon bra gärna skulle ha en kram. Hon gillar kramar.
”Tack..” Ögonen är fortfarande fästa på den tre år äldre, hon kan inte riktigt slita sig från honom medan hon tar emot koppen med te. När han sedan påpekar nagelbanden rycker hon lite på axlarna, det svider en hel del faktiskt. ”Det är en dålig vana jag har, för att tänka på något annat.”

Hayleys lilla skämt fick Yaosu att frysta till, trots att han visste att det egentligen inte var mycket av ett skämt. Snarare att det var sanningen, de hade verkligen kunnat bli något otroligt fint om den äldre av dem inte gjort bort sig så fullständigt. Men nu hade han det och då kunde de väl inte mer att skämta om det? Han betraktade under tystnad hur hon plockade upp tekoppen, medan han själv gjorde sig bekväm på golvet. Däremot lade han sig inte ner och spelade pannkaka, utan satt lydigt bredvid stolen den yngre flickan slagit sig ner på innan. En av tekopparna på brickan var till honom, men det behövde stå och svalna en bra stund innan han kunde dricka det. Tungan var extra känslig för stunden, lite lustigt med tanke på hur han i vanliga fall brukade kunna dricka nästintill kokande vatten utan problem. Alla år av intensivt tedrickande hade förstört nerverna i munnen på honom.
Jag vill gärna tro att vi fortfarande skulle kunna bli någonting riktigt fint..om vi ger det lite tid. Yaosu skrapade lite med klorna över golvet och vände därefter upp blicken mot Hayley igen, med ögonen stora som två tefat. Hade hon precis sagt att hon trodde på honom eller hade han hört i syne? För naturligtvis hade allting han sagt varit sant, dock hade han aldrig trott att hon skulle säga något sådant, att hon faktiskt litade på honom. Hon verkade kanske inte jättesäker över orden, men det var i alla fall någonting.
Bra, för allting jag sa var hundra procent sant..okej, inte sa, men du förstår vad jag menar, fortsatte han och såg därefter fundersam ut. Varför förstår du ens överhuvudtaget vad jag säger? En väldigt bra fråga, han hade aldrig hört om någonting liknande innan och inte heller läst om det. Världen hade tydligen fortfarande hemligheter att avslöja. Till exempel hur i helskotta Zihao och Joshua kom så bra överens, det var en ungefär lika bra fråga som varför Hayley kunde förstå honom.
Jag håller med, det är en riktigt dålig vana, konstaterade Yaosu och sniffade på sin kopp med te. Kan du inte sätta dig ner bredvid mig istället? Det känns så konstigt att du sitter däruppe medan jag är härnere.. De stora ögonen tittade bedjande på Hayley och svansen började så sakteliga dra fram och tillbaka över golvet igen. Och jag vill gärna ge dig en kram, om du tillåter mig.

Okej.. där förlorade Yaosu Hayley lite grann. Skulle de fortfarande kunna bli något fint? Helt ärligt vet hon inte. Just nu har hon ingen tillit gentemot honom, alls. Det känns fortfarande som att hon inte kan lita på honom, han hade fortfarande gjort något riktigt dåligt och det kommer hon inte kunna glömma. Inte på ett bra tag iallafall. Men hypotetiskt, om de skulle bli tillsammans igen, finns det fortfarande ett problem.
”Skulle du ens vilja ha ett förhållande med mig då? Jag menar du är fortfarande lärare,” med denna fråga betyder det inte att hon är helt öppen för tanken. Nej, men hon vill bara veta det innan.. för om det ska ge honom en massa ångest igen och göra henne oerhört ledsen igen tänker hon skippa det. Till varje pris. Hon orkar verkligen inte med något liknande igen. Hon tar några klunkar av det varma teet medan blicken granskar den andre. Han verkar stirra på henne, ögonen är förskräckligt stora.
”Jag säger inte att jag litar på dig, överhuvudtaget inte. Men jag tror lite på dig.. även om det fortfarande känns som att du använt mig,” mumlar hon och kupar händerna om den varma koppen. Nej, som sagt kommer hon nog inte lita på någon på ett bra tag, om ens någonsin. Det känns fortfarande riktigt tungt i bröstkorgen av att kolla på den tre år äldre, och nu kollar hon inte ens på hans ansikte. ”Jag har ingen aning om hur jag förstår vad du säger.. det är bara knorrande läten egentligen men kan ändå urskilja dem.” Väldigt underligt det där. Varulvar brukar väl inte ha förmågan att kommunicera med människor? Tveksamt ställer hon sig upp från stolen med darriga ben. De bara benen är alldeles knottriga av kylan, trots att hon har en filt virandes omkring sig och klänningen är tjock. Därefter sjunker hon ner bredvid Yaosu. Osäkert. Det känns konstigt att vara nära honom, även om det är hans fyrbenta form. Tårarna har slutat att rinna, men de är fortfarande glansiga och hon kan mycket väl börja gråta igen.
”Det känns konstigt att vara hos dig igen.. det här kontoret påminner mig om så många saker,” både negativa och positiva. När det där med en kram kommer upp höjer hon på huvudet för att kunna se Yaosu i ögonen. ”Kan du ens ge en kram i den formen?”

Så snart jag hade öppnat min dumma käft insåg jag att det fanns betydligt viktigare saker i livet än mitt dumma jobb. Visserligen tycker jag att det är ganska intressant och jag undviker gärna att bli avskedad, men..det finns vissa chanser man bara får en gång i livet och om man inte tar dem kommer man ångra sig tills dagen man dör, förklarade Yaosu och började blåsa lätt på sitt te. Det var svårt då han nästan alltid blåste för hårt, vilket i sin tur resulterade att teet skvätte överallt. Men han var törstig och då fick det helt enkelt bli lite skvätt över brickan, den var ju där för att det inte skulle hamna på golvet.
Jag förstår att det är så det känns, men jag vill fortfarande tala om för dig att jag inte gjorde det. Nu spelar det ingen roll om jag säger det tusen gånger eftersom det inte gör någon skillnad..hoppas bara på att du kommer lita på mig igen, även om det kanske aldrig sker. Tjugoåringen suckade och hade återigen lust att slå till sig själv. Dumma, dumma Huaze Yaosu, varför försatte du dig själv och flickan du tycker om i den här ruttna situationen? Hade du varit lite smartare och inte lika socialt patetisk hade ni kanske sluppit det här helvetet. Men nej, du ska alltid förstöra både för dig själv och andra, typiskt dig. Han ruskade lätt på huvudet och försökte desperat skaka bort de där giftiga tankarna. Om det hade varit möjligt att vrida tillbaka tiden hade han gjort det och då hade de där tankarna kanske varit till någon nytta, men nu var de bara giftiga.
Helt ärligt tycker jag själv att det mest låter som en massa knorrande läten, men jag kan ju samtidigt höra min egen röst i skallen, så vem vet? Kanske du kan läsa tankar? Den äldre frustade till och log smått. Vem visste? I framtiden kunde de kanske skriva en bok om det, typ en uppdaterad version om hur varulvar och människor kan interagera. Nu tvivlade han på att samma sak gällde när det kom till andra, men men. Personligen hade han tyckt att det varit intressant att läsa om.
Det här kontoret påminner mig varje dag om det som hände..kan inte ens lägga mig i min egen säng utan att börja storböla varje natt, erkände Yaosu och följde Hayley med blicken när hon satte sig ner bredvid honom. Det var uppenbart att hon frös, han kunde riktigt se hur huden knottrade sig på de bara benen. Förhoppningsvis skulle hon låta den stora värmefilten jaga bort kylan åt henne, och då menade han naturligtvis sig själv när han talade om värmefilten. Han var ju typ det när allt kom omkring, ett stort moln av fluff på sjuttiosju kilo.
Med ett knorrande läte, den här gången utan några tillhörande ord, lade tjugoåringen sig tvärs över benen på den yngre flickan. Han försökte täcka så mycket av henne det bara gick för att därmed kunna jaga bort all den där hemska kylan som torterade henne. Kanske hon inte ville ha honom där - hon ville säkert inte ha honom där, men varm skulle hon i vilket fall bli.
Kram och kram, jag vet inte vad man ska kalla det här för.

”Om vi skulle ha haft ett förhållande Yaosu, skulle jag aldrig ha låtit dig bli av med ditt jobb, aldrig.” Försäkrar Hayley. Visst är det fint att han tycker att det finns viktigare saker i livet än hans jobb, men han trivs med det och hon skulle aldrig vilja vara en anledning för att han blir avskedad. Nej, hon skulle nog inte kunna leva med sig själv om det skedde. Han fick ju inte vara kvar på läkarlinjen, och om han förlorar det här jobbet… nej, det ska helt enkelt undvikas, i såna fall. Nu har de inte ett förhållande, så han behöver inte oroa sig över det, men det var hypotetiskt. Fan. En del av sjuttonåringen vill bara glömma bort allting och krama om honom här och nu. Men hon kan inte låta sig själv göra det, hon kan inte låta sig bli så beroende av någon. Det kommer aldrig att lösa någonting.
”Jag hoppas också att jag kan lita på dig igen.. jag vill verkligen det.” Även när han är i sin fyrbenta form gör det ont att kolla på honom, det känns inte lika betryggande som det gjort för en månad sedan. Men det känns fortfarande bra att prata med honom. Nu kommer hon nog inte berätta om personliga saker igen, åtminstone inte på en bra tid. Kanske hon aldrig kommer prata med honom om det igen, kanske hon inte kommer att prata om det med någon igen. Men hon ska inte ta ut det i förväg, tilliten måste komma tillbaka. Förhoppningsvis snart. Lyckligtvis kommer hon på andra tankar när de börjar prata om läsa någons tankar.. gud, det hade varit riktigt roligt om hon kunnat det.
”Skulle vara häftigt.. men jag kan inte riktigt förstå Zihao än,” Den där tjocka klumpen i halsen börjar sakta men säkert försvinna med hjälp av det varma teet. Den varma koppen värmer upp henne lite mer, filten har inte riktigt gjort ett särskilt bra jobb än. Det där leendet som växt upp på läpparna försvinner lite. Blir han också påmind om det som hänt pågrund av det här kontoret?
”Började gråta så fort jag satte fötterna i ditt kontor.. men det behöver jag inte göra varje dag.” Hon förstår vad han menar, hon skulle också börja storböla över att bli påmind av allting som hänt. Nu påminner hon sig själv om det varje dag, så det blir en del tårar ibland, men hon behöver iallafall inte gå in till kontoret varje dag. Det värmer hjärtat att Yaosu reagerar liknande som hon själv. Nu vill hon inte att han ska vara leden, men det känns ändå bra av någon anledning. Kinderna, som redan blivit rosiga av tårarna blir ännu mer röda när den stora lurvbollen lägger sig tvärs över benen på henne. Hayley gnager sig i underläppen, osäker på om hon vill ha honom där eller inte. Men, av någon anledning bestämmer hon sig för att dra in den tre år äldre i en kram, och hon gömmer ansiktet i den tjocka pälsen. Varmt.