Ginerva2003 & Medi

"Nej Sara jag är inte hungrig på det sättet." Han greppade tag om Matilda och lade en hand över hennes mun.
"Du väljer. henne eller jag. Om du väljer mi så måste jag sluka henne. Rymmer du kommer jag efter dig." Han såg arg ut.
"Varför ska ni människor vara så komplicerade?" röt han och tog Sara så han höll dem båda intill sg. Ha suckade.

Sara var livrädd, hon visste inte vad hon skulle göra. Hon kunde inte låta honom lada hennes bästa vän.
” jag väljer henne” sa hon med skakig röst hon kände att tårarna var på vägg. Hon trodde inte detta om honom men hon hade väll fel.
Hon försökte slå till honom hon var så ledsen arg och besviken på honom allt som fas i hennes huvud var varför.

"Ah då vet jag. Men oroa dig inte. Du kommer aldrig att märka av att hon existerat alls." Han slog till Sara över huvudet så hon skulle tappa medvetandet och tryckte sedan sin tumme mot Matildas panna. Snart lyste trycket upp och sedan började han äta. Ingen skulle minnas henne. Ingen skulle veta att hon existerat, inte ens hennes föräldrar.
När han var klar torkade han sig om munnen och sjönk ner på knä. Log och smekte Saras kind.
"Sara älskling? Du svimmade." Viskade han mjukt och tog upp henne i famnen. Nu kunde han hålla sig kvar längre.

Hon förstod inget det är ju inte som att hon skulle kunna glömma sin bästa vän bara sådär. Hon kände smärtan i huvudet innan hennes kände hur hon föl till marken och allt blev svart.
Hon hörde hans röst och kände en väldig huvudverk. Hon öppnade ögonen och såg på honom.
"Okej" sa hon och lutade sitt huvud mot hans bröstkorg.
"Kan vi åka hem nu jag skulle nog behöva ta en huvudvärkstablett" sa hon och blundade igen för det kändes bättre då.

Han log och kysste hennes panna.
"Självklart min älskade Sara. Jag kanske ska boka om överraskningen om du har huvudvärk." Han reste sig upp och gick mot bilen. Satte henne i passagerarsätet och satte sig själv i förarsätet.
"Jag har lärt mig att köra bil. Det är ju det som är bra at vara jag." Han log och smekte hennes kind.
"Slappna nu av Sara och lyssna på mig."
Han började snart att sjunga en vaggvisa och sträckte sin hand mot hennes och fattade tag om den.
Han körde sakta tillbaka och parkerade galant utanför deras hus innan han stängde av bilen genom att vrida om nyckeln.

"Tack" sa hon glad för att han förstod att hon inte orkade med det just nu när hon hade så ont i huvudet.
"Har du någon aning varför jag svimmade" frågade hon.
"Vad bra men var försiktig när du kör" sa hon. Hon tystnade och lyssnade. Tillslut kunde hon knappt håla ögonen öppna. Hon slöt ögonen och sov djupt. Hon drömde om att hon sprang på en äng skrattades och såg honom längst bort på den, hon sprang mot honom, men desto mer hon sprang desto längre bort kom han. Drömmen fortsatte så tills det började åska och allt blev bara hemskt i drömmen.

"Men jag kör sakta. Jag är så försiktig." Han såg henne somna och reste sig och tog henne i famnen. Snabbt gick han in, lade henne i sängen innan han avbokade bordet. Han lovade att komma tillbaka. Snabbt stoppade han om henne och gav henne en lätt kyss på huvudet och slog sig ner vid hennes sida.
Han hade läst någonstans att människor kunde bli demoner. Försiktigt smekte han bort en hårslinga från hennes ansikte.
"Åh dumma lilla människa. Jag tror jag har fallit för dig."

Drömmen blev helt och hållet dålig det var något som jagade henne i drömmen men hon vågade inte titta bakom sig. Vad det nu en var så kom det närmare och närmare. Hon försökte ropa på hjälp men det verkande som att han inte hörde det.
" Det kommer hjälp" sa hon i sömnen med rädsla i rösten. Hon började slå med armarna. Hon var väldigt rädd.

Han fattade tag om hennes händer och drog henne i famnen.
"Sara vakna." Han smekte henne över kinden och försökte väcka henne.
Det skulle bli tungt.
"sara vakna du drömmer mardrömmar." Han smekte hennes kind med sin hand innan han återigen började att sjunga svagt för henne. Med ömma kyssar utforskade han hennes kind.
Det hade gått en halvtimme nu och han log, det skulle bara bli lättare.

Hon vakande inte men hon lugnade sig. Hon märkte i drömmen att det som varit bakom henne var borta. Hon försökte att springa mot honom och denna gången lyckades hon. Hon kramade om honom.
" Jag älskar dig så himla mycket" sa hon i sömnen. Hon drömde länge innan hon tillslut öppnade ögonen sömnigt.
"Vad är klockan" frågade hon medan hon gäspade. Hon tittade in i hans vackra ögon.