PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

”Vi kan börja leta i lite äldre böcker efter månstenen.” sa My och såg sig omkring i biblioteket. Det var ett hyfsat stort biblioteket, men rätt så bra ordning. Vid en disk en bit in satt en äldre tant och skrev på ett papper.

Ana spelade återigen dum.
"Månstenen?" frågade hon och låtsades tänka efter. "letar ni efter en sten från månen?"

"Jag vet inte om den är därifrån men den heter iallafall månstenen," sa My.
"Oraklet ville tydligen att vi skulle hitta den av någon anledning...", fortsatte hon fundersamt.

"Okej..." sade Ana och låtsades fundera en stund. "Finns det några typ monument som är kopplade till månen?" hon kände en rysning gå genom ryggraden. hade oraklet verkligen skickat någon för att stoppa henne från att få tag i månstenen?

”Inte vad jag vet... har dock inte så bra koll”, sa My.
”Någon annan som vet?,” fortsatte hon. Vad fanns med ens för några monument?

Lana
Det var nog väldigt stor tur att de hade stött på ett barn till Athena. Nadja verkade ha några bra idéer.
Lana satte sig vid en av datorerna och satte på den. Hon sökte efter olika monument, men hittade inte så mycket.
"Hur stor tror ni stenen är, för den delen?" frågade Lana och tittade bort mot My och Fanny. "Jag menar, den skulle ju kunna vara jättestor, eller väldigt liten. Den kanske inte ens går att bära med sig..." hon insåg att hon hade tänkt högt och rodnande lite

Lanas tankar om stenens storlek tog upp något My inte alls tänkt på. Stenen skulle ju kunna vara stor som ett frimärke, men den skulle lika gärna kunna vara stor som en bil. Hon hade hela riden föreställt sig den som liksom lika stor som en knuten näve typ.
”Jag hoppas den är stor nog att ta med sig”, hörde hon Fanny säga.
Och My höll verkligen med, det skulle bli väldigt svårt annars.
My satt vid en dator och googlade runt, men verkade inte hitta något.

Ana suckade. Varför kunde ingen av dem hitta rätt sökord? Hon bestämde sig för att försöka putta dem på rätt spår.
"Jag minns när jag var liten och alla mina klasskompisar sade att månen var en ost, för att den hade hål," sade Ana och log. "Min mamma berättade för mig att det var kratrar, inte hål. Att jorden också hade kratrar från att asteroider träffat jorden för många miljoner år sedan." hon hoppades att det skulle vara uppenbart nog. Kunde inte någon av dem tre tjejerna bara söka upp "craters of the moon" eller nånting? Men istället vände sig tjejen som hette Lana sig mot henne.
"Jag är vegan, jag har aldrig ätit en ost i hela mitt liv," sade hon förvånat. Ana suckade. Herregud, Apollons barn må vara charmiga och omtänksamma, men de var oerhört trögfattade. Hon hoppades att My eller Fanny skulle ha bättre tur.

Fanny
Kratrar på jorden... Det påminde henne om någonting hon hört i skolan en gång.
” Vi kanske borde söka på typ ”ceraters of the Moon” eller något?,” tänkte hon högt samtidigt som hon slog upp det i Google.

Äntligen! tänkte Ana och försökte dölja sitt leende. Hon gick fram till Fanny och ställde sig bakom hennes stol medan hon slog upp det. Mycket riktigt fick hon fram monumentet i Idaho, precis som Ana hade hoppats.
"Craters of the Moon, Iowa," läste Lana upp. "Smart tänkt, Fanny!" fortsatte Lana och gav Fanny en klapp på ryggen.
Ana försökte komma på något bra att säga.
"Tja, om ni letar efter en månsten så kanske det är logiskt att leta någonstans där... det finns många kopplingar till månen?" sade hon och rynkade på pannan.