Daphne & SagaG prs

- Flera år? sade hon och kände hur ångesten reste sig i magen.
Hon tänkte på hur det skulle vara att gå runt på lägret i flera år och aldrig känna någon tillhörighet, aldrig veta om hon hade några syskon.
- Har du blivit erkänd? frågade hon honom. Kanske var det därför han inte ville prata om sin familj, för att han inte visste vilka de var.

- ja men vill inte prata om det, sa han.
- du måste vara försiktig i Hermes stuga, sa han.

- Försiktig? frågade hon nyfiket

- Hermes är stuvarnas gud och han barn snor saker, sa han.
Han hade varit med om flera gånger när något blivit stulet i den stugan.

- Jaha, sade hon. Hon undrade vilken Gud man var barn till om man kunde få sina händer att lysa,
- Finns det någon gud som är gud över ljus? frågade hon och sneglade mot den stugan som såg ut att vara byggd i rent guld.

- det fins en som är gud över sol vet jag, sa han.

El svarade inte. Hon var trött. Det hade varit en lång dag, och det kändes helt overkligt att hon för bara några timmar sedan hade suttit i klassrummet och trott att hon var ett vanligt barn, en medelmåtta.

Dom gick in i Hermes stuga.

Stugan var stökig, och överfull. El kände sig illamående vid tanken på att behöva bo här länge. En lång kille med lockigt hår kom fram till dem. Han gav simon en sur blick, och vände sig mot El.
- Hej, jag heter Connor. Jag är ledare här i Hermes-stugan.

Simon brukade aldrig tillbringa mer tid en nödvändigt i denna stuga han var hällre på andra ställen där han fick vara ifred.