Pirates! PRS Medi & Vidomina

Kiliah kom upp igen med nål och tråd, en trasa och en flaska med sprit. Hon började hälla sprit på trasan och gav Kapten John flaskan och log.
"Ta några riktigt stora klunkar. Detta kommer göra ont." Hon satte trasan mot hans ben och började ta bort blodet. Sen tog hon upp nålen och en bit tråd och tog ett djupt andetag innan hon började sy igen såret

Hällde i sig alkoholen och jämrade högt då smärtan var ett faktum. Ethan tog Johns hand. "Här, du kan hålla i min hand.", sa han och John gjorde som han blev erbjuden. De andra såg på obekvämt till någon harklade sig. "Vi låter de vara ifred. Kom, vi fixar någon mat, vi måste fira segern!". En av männen hytte med näven mot skyn och de andra stämde in i ett jubel innan de lämnade däck för att gå ner och där laga ihop någon slags middag de hade kvar från sina plundringar.
"Det gör ont.", jämrade Kapten John och tog sig för låret för att se på när Kiliah sydde igen det.

Hon slog bort hans hand och sydde ihop innan hon lindande om med en annan tygbit och reste sig upp.
"Det där gjorde ont men du kan slåss med svärd?" Hon log mjukt och blinkade med ena ögat.
"Nu har det slutat att blöda och det är väl bra?"

"Mm.", kvävde Kapten John och jämrade sig för att sätta sig tillrätta. Han ville hämta andan innan han gjorde något annat.
"Kom, sätt dig. Kiliah.". Hans riktiga dialekt avslöjade sig. "Jag är glad att se att du inte har en skråma. Gud vet vad som hade hänt med dig om de fått tag på dig.". Tyst mumlade han något ohörbart. Ethan hade nu ställt sig upp och började halta därifrån. "Jag ska inte störa er..", sa han skämtsamt och Kapten John gav honom en menande blick och såg på när Ethan försvann utom synhåll till de andra en våning ner.
"Är det inte dags att du finner din rätta plats på tronen?", frågade han henne när Ethan hade försvunnit utom synhåll.

Kiliah satte sig intill Kapten John och såg upp mot himlen och slöt ögonen.
"Jag tror att jag inte blev skadad iallafall. " Hon vände sig mot honom och log.
"Så du menar att jag är kaptenen? Vad skulle de andra säga?" Hon flinade mot honom och höll ut armen.
"Kom jag är hungrig."

"Du vet vad jag menar.", sa han, men lät diskussionen vara. Av Kiliah beteende tolkade han att hon inte ville prata om hennes förflutna eller framtid. Han tog sedan stöd från bänken och tryckte sig upp på fötter. "Okej, kom, vi ser om de andra lyckats koka ihop någon festmåltid..!".
Han gick före ner till nedre plan där han fann de andra duka på ett av borden. Tända ljus, varm mat som ångade inbjudande. Det doftade gott. Förmodligen hade de tagit till med finmaten, tänkte John och drog lite på läpparna. "Det gjorde vi bra grabbar och Kiliah. Vi förtjänar en god måltid. Hugg in!". De började genast ta för sig av maten och hälla upp av romen.

"Jag vet vad du menar." Hon log och ledde honom till salen och sjönk ner vid honom och började att äta.
"Jag har en sak att säga." Utropade hon och ställde sig upp på sin stol och harklade sig.
"Ingen förutom Kapten John lyckades lista ut vem jag är.... Eller vem jag var." Hon log och höjde sin tillbringare.
"Jag var Kiliah prinsessan från de gröna ängarnas land, Irland. Men nu är jag Kiliah havets prinsessa!"

Ethan och de andra hade ätit en del av maten och druckit några glas av rom, vilket fick de att inte vara på sin allra bästa sida. När Kiliah utropade vem hon faktiskt var jublade alla. "Prinsessan av havet!", sa de i kör och skålade även med Kiliah. Genast ville de greppa tag i henne för att ha henne nära. Fortfarande hade hon en förtrollande kraft över männen som alla ville ha henne, men Kapten John markerade snabbt att sådant beteende inte var okej. Han hade riktat sin pistol mot den som försökte greppa tag i Kiliah. "Kiliah är nu en av oss, så ska därför behandlas på sådant sätt.", sa han tydligt och genast blev det tystare. Det hördes mummel från några, men sedan harklade kaptenen sig och sträckte sig efter sitt glas. "Seså, vi är här för att fira!" och genast blev det högljutt igen.

Hon såg på dem och försökte slita sig från dem och såg bedjande på John och såg sedan pistolen.
Hon tog sedan mat när hon kommit loss och började att äta.
"Så vad tror ni?"

"Tror om vaddå?", frågade Kapten John och tog av maten. Han plockade av olika grönsaker och frukter och placerade de på tallriken och hällde upp mera rom i sitt glas och i Kiliah som satt bredvid honom.
"Det är skönt att du är oskadd och tack för hjälpen med såret, jag hoppas det blir bättre snart.", sa han och smakade av drycken från sitt glas.
Ethan såg misstänksamt på de båda. "Vad är det ni inte säger till oss andra? Det känns som att ni döljer något för oss."