Privatroll mellan Masato och Vidomina

Arwen nickade och sa lugnt
- Jo, jag ska jaga, med gåendes, mend Silva med bara för att bära björn, eller älg.
Vill du följa med eller stanna här?

Hon flinade då hon hörde om de på värdshuset och nickade och sa.
- Ja, de är väldigt trevliga där, men så är det som det ska vara.
Alver är inte otrevliga om de inte måste.

Adelaide såg fundersam ut och tippade lite huvudet på sne för att tänka efter. Sedan mötte hon Arwens blick igen. "Hm, jag följer gärna med om jag får, men jag kan inte jaga, men kanske jag kan hjälpa till att bära något?". Hon lät tvekande, det lät otäckt att jaga, tyckte hon.
Adelaide log när hon hörde om alvernas natur att vara trevliga. Hon blev påmind om de som hon just träffat en våning ner som hjälpt henne att hitta till Arwens rum och fylldes av en känsla av trygghet. Hon hade blivit välkomnad här. Men så dök bilden upp av den där mannen från värdshuset och leendet försvann genast. Var hade han varit? Hon blev osäker ifall hon ens behövde vara rädd för honom. Adelaide hade inte lagt märke till honom när hon gått tillbaka till värdshuset för att sova.

Arwen såg på henne och sa.
- Du får gärna följa, och du behöver inte jaga.
Jag sköter det, med min pilbåge och pilar.

Hon såg på Adelaide och a.
- Har du ätit någon frukost föresten?

Adelaide nickade förstående och mötte hennes blick. "Det låter bra.", sa hon sedan och svalde. När hon sedan frågade henne ifall hon ätit någon frukost skrattade hon lite först, men sedan skakade hon på huvudet. "Nä, jag hann inte det.". Adelaide sneglade på brickan som Arwen serverats tidigare samma morgon, hon verkade ha ätit frukost, konstaterade hon och såg tillbaka på Arwen. "Ingen fara.", sa hon sedan och ville verka artig, inte till besvär.

Arwen kallade till sig en kvinna och sa.
- Kom med mer frukost åt min vän här.

Alven nickade och gick snabbt iväg och Arwen såg på henne och sa.
- Du kan titta dig runt medan vi väntar.

"Okej.", svarade Adelaide och ställde sig upp från stolen. Hon knäppte händerna bakom sig och gick ett steg framåt och iakttog rummet. "Det är ett väldigt fint rum.". Sa hon, ut i luften, som att hon tänkte högt. Adelaide tog ett ännu ett steg och vred på huvudet för att se sig om. "Det är inte alls likt som hemma.", sa hon sedan.

Alven såg på henne och sa.
- Jag har aldrig varit i en mänsklig by, men jag skulle vilja.
Men jag vet inte ens hur människorna skulle reagera om jag kom till deras.

Hon satte sig vid sitt skrivbord och började rita av Adelaide bara via tanken

Adelaide såg fundersam ut och satte sig ner på Arwens säng. Hon satt sig så långt ut på kanten som möjligt för att inte ta för mycket plats. Hon. upplevde att hon fortfarande trängde sig på och var främmande i hennes rum. "Du är välkommen till min by. Vi alla skulle välkomna dig så.", sa hon och log mot henne håll.
Adelaide granskade Arwen. "Vad ritar du?", frågade hon och lät sådär nyfiken igen som hon gjort tidigare tillsammans med Arwen.

Arwen hörde henne och fortsatte rita och sa.
- En bild av dig, jag gillar att rita av folk, men jag kan kasta bort den om du inte vill att jag ritar av dig.

Plötsligt knackade på dörren och Arwen gick och öppnade och tog emot maten och gick till Adelaide med den och sa.
- Hoppas det ska smaka.

"Får jag se?", sa Adelaide och gick fram till Arwen för att kika på pappret hon hade framför sig. "Du är jättebra på att rita ju!!", sa hon och lät alldeles uppspelt. Adelaide kom på sig och backade ett steg. När det knackade på dörren och hon blev serverad mat gick hon för att ta emot maten. "Tack.".
Hon satt sig ner vid ett litet bord med maten framför sig. Adelaide tittade först på maten och tog sedan försiktigt en tugga av något som liknade ett bröd. Maten liknade inte sådan mat som hon annars åt hemma i byn.