PRS Medi och botilia1

Hon såg på honom och lade huvudet på sned och synade honom men sen log hon och nickade.
- Ja älskade.
Hon log och skrattade lätt. Hennes hår ramlade ner i vägen och hon drog bort det.
- Men jag tror din familj är smartare än så. Jag tror de ser att jag är en blodsslav. De är inte dumma.

Han himlade med ögonen.
- vad föreslår du att vi ska göra då? Frågade han och log svagt och la händerna på hennes axlar.

Hon såg på honom och skrattade.
- Jag vet inte. Jag har ingen aning. Hon såg upp i hans ansikte och log mjukt medan hon gick mot ett stort rum.

Han följde henne och kom upp i den stora salen där hans föräldrar och syskon stod.
- mor och far, detta är Julie och hon är min älskade sa han och höll en arm om Julie. Hans pappa granskade Julie och nickade sakta och hälsade på sin son.

Hon såg på de äldre vampyrerna och hon kände kylan från dem. Log vänligt och neg.
- Det är så trevligt att träffa er.

- så, hur hittade ni varandra? Sa hans mamma och såg på julie medan Marcus stod bakom henne och kysste mjukt hennes kind med ett leende.

Hon ryckte till av kyssen och såg på honom och svalde hårt. Hur skulle hon svara? Skulle hon svara?
- Vi sågs ....
Hon visste inte hur hon skulle fortsätta.

- Vi träffades för ett par veckor sedan och jag blev helt slagen av hennes skönhet och då bestämde vi oss för att det skulle bli vi sa Marcus lätt och såg på sina föräldrar.

Hon kände hur hjärtat slog fortare och vände blicken mot dem. Kunde de inte höra det? Hon log mjukt och skrattade.
- Ja så var det. Allt händer så plötsligt. Ni får ursäkta mig.

- det är ingen fara vännen. Ni kanske ganska nyligen träffats? Frågade hans mamma.
- slappna av viskade Marcus mjukt i hennes öra.