PRS botillia1 & Lupple

Amelia hade inte gått raka vägen hem efter födelsedagen utan gått vidare till en fest och kommit hem väldigt full vilket hennes föräldrar inte varit speciellt glada över vilket hade lett till rumsarrest och en ganska rejäl bestraffning vilket hade lämnat blåmärken.
Så i skolan hade hon fått täcka dem. Hon var glad att Theodor inte var där. Han hade säkert märkt och hon hade försökt tänka men hon hade inte riktigt kommit fram till nått.
Det var fjärde dagen efter hans kalas och hon satt på sitt rum, på sängen och funderade som alla andra dagar.
Förvandlas eller inte förvandlas? Det skulle inte göra ont, hon skulle inte tåla solen speciellt bra, blod och ett evigt liv.
Att inte träffa sin familj var inget hon direkt brydde sig om. Hon hade ju ingen bra kontakt med dem. Det hon brydde sig om var sina vänner. Och det fanns vissa saker hon ville göra, som att gå ut skolan.
Ville hon ha barn nån dag? Som vampyr kunde man säkert inte få barn.
Skulle hon älska Theodor lika mycket om femtio år som hon gjorde nu?

Theodor suckade lågt och lutade huvudet mot det kalla köksbordet, han var helt slut men hade inte tid att vila sig, när han ägnat sina dagar med Amelia så hade han inte hunnit med att göra någonting annat. Han förstod rätt klart att hon inte skulle komma tillbaka vilket både gjorde ont men samtidigt var vad han ville. Hon visste ju inte allt om hur det var att vara vampyr. Hon gick väl efter det han sagt och det man läste i alla vampyrromaner. Att allt kommer vara evig kärlek, att vampyrer inte kan få barn vilket de kan men inte lika enkelt och alla andra skrönor som stod i böcker. Han tog en klunk av blodet i sitt glas och slöt lätt ögonen.

Hon svalde hårt och bet sig lite lätt i läppen. Självklart hade alla förhållande sina problem med två vampyrer? Det kändes mer komplicerat på nått sätt.
Hon suckade argt och tvingade undan sina tankar hon hade ingen som helst aning det hon visste nu var att hon inte kunde vara utan honom. Men hon var människa, känslor kunde förändras.

Han reste sig lätt upp och kollade ut genom fönstret, det var molnigt ute. Theo gick ut från huset och sträckte på sig, han hade inte varit ute på länge och han mådde sämre och sämre. Innan han visste ordet av föll han ihop på marken och när han vaknade upp låg han i sin säng, hans pappa hade burit in honom. Hans syster Leonora hade däremot börjat gå mot Amelias hus och knackade stressat på dörren.

Amelia stod vid fönstret, satt på sängen och ändrade var femte minut. Hon ville till honom men hon ville inte göra valet. Det kändes som ett för stort val. Och hon drogs mellan att springa till honom och be om det och att sätta sig på sängen och förstå vilken idiot hon var.
Det var ganska sent när det plötsligt knackade på dörren. Hon reste sig chockat upp och sprang ut från rummet och ned till dörren i hopp om att knackningen inte skulle väckt hennes föräldrar. Vilket det inte hade gjort.
Hon öppnade försiktigt dörren och fann Leonora utanför. Hon stirrade förskräckt på henne men klev ut och stängde dörren tyst efter sig.
" Schyy." Viskade hon för att påpeka att de behövde vara tysta.
"Vad är det?" Sa hon sedan i samma viskande ton.

- jag vet att du kanske inte vill bli förvandlad men snälla, ge mig bara ett par droppar av ditt blod. Theodor är totalt utmattad och har inte ätit på flera dagar och det enda som hjälper är ett par droppar blod av den han älskar för att bli bättre. Risken är annars att han förlorar sina vampyrkrafter och blir mänsklig och han är över 100 år gammal vilket innebär att han kommer dö så Leonora stressad.
- jag hinner inte förklara allt nu på hon till.

Amelia såg på henne, chockad över det hon sa och sprang in i huset, tog på sig skor och en jacka och började gå, halvt springa åt det hållet Theodor bodde. Han var sjuk. Hennes älskling.
" Jag måste dit." Sa hon lite hysteriskt och började springa helt och hållet.

Leonora svalde hårt och följde efter henne.
- du behöver inte ta dig dit Amelia sa hon högt. Theodor låg på sin säng med huvudet lutat mot kudden. Där stod ett orört glas blod bredvid hans säng.
Leonora stannade när de var vid deras hus och öppnade lätt dörren.
- han är på sitt rum på hon till och såg på Amelia.

" Såklart jag behöver." Fräste hon upprört och snart var de vid huset och hon fortsatte att springa och smällde snart upp dörren till hans rum och stängde den efter sig och nästan flög till sängen och satte sig.
"Åh älskling." Viskade hon och försökte greppa hans hand, men var i panik. Han såg sjuk ut.

Theodor såg upp på henne och suckade lågt. Hans hår var rufsigt och han såg blekare ut än vanligt.
- jag så ju att ni inte skulle ta med henne, jag tänker inte dricka hennes blod sa han kyligt till Leonora som stod i bakgrunden.
- Theodor. Du har inte ätit sen din födelsedag och du har arbetat mycket. Sa hon och suckade.
- du behöver inte bita henne, det räcker med lite blod, bara att sticka henne med en nål eller något på hon till. Theodor såg på sin syster och satte sig.
- du rör henne inte fräste han men sjönk ner mot kuddarna igen .