Dark love

"För att jag har sagt det förut med. Jag behöver en människas hjälp. Jag valde dig men du lyssnade inte. Jag tog för mycket blod och jag vill inte att dö dör." Hon lade huvudet på sned.
"Så vill du ha något? Läsk eller glass?" Hon suckade och satte sig på sängkanten och drog en hand genom håret.
"Vad tror du att jag är?"

han la i hopp allt han visste om henne och då slog det honom.
Hon är en vampyr.
Han började för söka ta sig los igen. Han ville långt bort från henne om det han tänkte var sant.

"Du kommer inte kunna ta dig loss jag ber om ursäkt." Hon såg på honom.
"Du kommer ändast att komma loss när jag släpper loss dig och jag tror du är för svag för att ens stå på egna ben. Jag drack så mycket så jag tror fortfarande att du borde sova." Han reste sig och gick närmare.
"Gör inte slut på de krafter du fått tillbaka. Du kommer då dö av blodbrist så lägg dig."

Han lugnade sig lite.
” jag tror jag vet vad du är” sa han med en skakig röst.
Han tittade på henne han var så rädd.
Men hon är fortfarande lika valet tänkte han men sen försökte han få sig själv att sluta tänka så.

"Så vad är jag?" Hon såg på honom och drog filten mot hans hals och stoppade om honom och lade huvudet på sned och log svagt.
"Jag ber om ursäkt att jag drack så mycket. Det var inte min mening." Hon ryckte på axlarna.
"Jag hade inte jagat ordentligt och jag blev bara sur." Hon suckade.
"Om du rymmer kommer du att säga till de andra och jag måste fly. Jag har ingen större lust att fly."

” du är en vampyr” sa han med en rädd röst.
Han hade blivit tröttare. Han ville igentligen kasta bort filten och kämpa för att ta sig los men han orkade inte det.
Han bara låg och kände värmen från filten.

"Det stämmer." Hon smekte hans kind och hörde dröören och hon reste sig snabbt.
"Vänta här." Hon gick iväg och kom tillbaka med en man i kanske 30 års åldern med en ställning och han såg på honom.
"Vad heter du?" Han drog ner filten och lyfte upp hans arm och såg på honom.
"Jag ska föra in en nål i din arm så ligg still är du snäll:"

” jag heter Axel” sa han med skakig röst.
Han var så stilla han kunde.
Han gillade inte nålar så mycket men det skulle antagligen inte vara någon fara.
Han tittade på läkaren.

Han tvättade ordentligt innan han förde in nålen och hände upp en påse med blod och så vände han sig om.
"Du rör den inte unga dam." Han såg på henne och suckade.
"Jag stannar här så länge så du inte gör något dumt. Jag känner dig." Han suckade tungt.

Hon såg på honom och vred bort huvudet och satte sig.
"jaja Lestat. Du är inte min mästare. Du skapade mig inte men jag uppskattar hjälpten. "
Hon höjde ett smalt finger.
"Men jag bad honom om hjälp men han svarade inte. Vägrade att komma. Jag ville ha honom."

Axel lyssnade men förstod inte riktig.
Han undrade om läkaren också var vampyr för i så fal var det två vampyrer här inne.
” är du också vampyr prisis som henne” frågade han läkaren.
Han tittade på läkaren och hoppades han skulle suga nej.