PRS Medi och Emma07 Vampire

Matthew nickade lite.
"Jag vågade inte läka det snabbare än så ifall du skulle misstänka nåt", sade han uppriktigt, nickade sedan lite igen.
"Lite olika, men inte särskilt mycket skillnad", sade han ärligt och log mjukt mot henne.
"Förstår det", sade han mjukt.

Hon gick runt huset och låste upp dörren till trapphuset och höll upp den.
"Kom in. Eller är det något påhittat med? Att vampyrer behöver inbjudan."
Hon log mjukt och lade huvudet på sned,

Matthew log mjukt mot henne.
"Nej, vi behöver ingen inbjudan", svarade han mjukt, följde med in där.
"Berätta om dig själv", bad han mjukt.

Hon gick och låste upp.
"Jo jag jobbar.." Mer hann hon inte säga innan hon såg in i lägenheten och hennes mun öppnades. Backade och pekade skräckslaget. Från dörren såg man in till köket och på bordet stod en stor vas med säkert tio dussin blommor. Hon vände sig mot Matthew och pep till.
"Matthew?"

Matthew såg in och rynkade pannan, misstänkte direkt att det måste vara Jordan som ordnat det där på något vis. Killen var verkligen sjuk i huvudet. Ilskan fick Matthew att vilja leta upp Jordan och göra upp med honom, men han ville inte lämna Alice ifall hon då skulle utsättas för fara.
"Om du vill kan du få sova över hos mig istället. Han kan inte ta sig in där", sade han, det var iallafall en sak han hade koll på - en vampyr kunde inte ta sig in i en annan vampyrs hem utan att ägaren ville det.

Hon nickade och såg på honom.
"Men jag måste packa först. " Hon klev in och gick in med skorna.
"Kom in Matt." Hon hade gått in i ett garderob och hämtade en väska.
"Din bror är sjuk i huvudet." Hon såg på blommorna.

Matthew nickade lite, hoppades på att kunna skydda henne bättre där. För trots den korta tid han känt henne hade han ändå hunnit bli riktigt kär i henne. Han nickade sen instämmande.
"Verkligen. Ärligt talat vet jag inte vad jag gjort för att han ska hålla på såhär", sade han, för vad han visste så hade han inte gjort något mot honom.

"Sover ni?" Hon stack ut huvudet och granskade honom.
"Jag tänkte ifall ni inte gör det så packar jag sänglakan till mig." Hon log mjukt och pekade mot köket.
"Vi kan hämta mat imorgon va? Det är synd att slänga mat som kan ätas."

Matthew log mot henne och nickade.
"Vi sover", svarade han snällt, de behövde inte riktigt lika mycket sömn som tidigare men sov ändå. Han nickade igen.
"Såklart", sade han sen.
"Behöver du hjälp med nåt?", frågade han mjukt.

"Okej hon såg på sitt påslakan och stoppade undan och lade ner en necessär och stoppade ner lite kläder.
"Jag har tills imorgon. Det borde räcka." Hon hängde den över axeln och gick mot dörren.
"EN fråga. Han nämnde er far. Vad menade han med det?"