Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip log och nickade mot henne, gäspade lätt. Han drog på sig en hoodie med innan han begav sig emot matsalen, slog sig där ned vid ett bord efter att ha tagit mat för att vänta på Aubrey. Han var lite nyfiken på hur uppdraget skulle gå med, han fick väl åtminstone hoppas att de inte nästan skulle bli fast i ett brinnande hus idag. Men det uppdraget hade ju på ett vis också slutat bra, även om han verkligen blivit uppskärrad.

Aubrey gjorde sitt bästa i att ignorera blickar och retsamma visslingar som kom från några bord. Det var uppenbart att de kände igen att hoodien hon hade på sig tillhörde Philip, och nu drog de förstås sina egna slutsatser om vad som hänt under kvällen och natten. Killen som satt närmast Philip vid bordet bredvid höll upp sin hand för att de skulle kunna slå handflatorna mot varandra i high five.

Philip förstod först inte riktigt varför folk visslade och hade sig, det tog några sekunder innan han förstod att de måste känna igen att tröjan Aubrey hade var hans. Det förklarade ju en del, och det var väl inte särskilt konstigt att dem direkt drog slutsatser, Philip hade nog själv också gjort det. Han höjde roat på ögonbrynen åt killen bredvid honom.
"Det är inte riktigt helt som du tror", sade han roat, log mjukt mot Aubrey och hoppades hon satte sig där. Han hade fallit helt för henne och det stod nog skrivet tydligare i hans ansikte än vad han trodde själv.

Aubrey satte sig ner mittemot Philip och vände blicken mot killen som fortfarande satt och flinade.
"Kan jag hjälpa dig med något?" undrade hon med ett litet leende, motstod lusten att himla med ögonen då han skrattandes skakade på huvudet och återgick till sitt. Jösses. Hon började äta av sin frukost, sträckte samtidigt ut sina ben för att med foten kunna röra vid Philips fot och gav honom ett rart leende.

Philip flinade roat åt Aubreys kommentar, åt vidare på sin frukost. Det spelade ingen roll vad de andra sade eller nånting, han var verkligen fäst vid henne vid det här laget. Han log brett tillbaks, blev relativt snabbt klar med maten, såg frågande på Aubrey.
"Ska vi smita?", frågade han, de andra fick väl tro vad de ville om dem och den frågan men om de nu hade ett uppdrag behövde de väl komma iväg på det också.

Aubrey stressade inte med frukosten utan åt lite långsammare än vanligt bara för att småretas med Philip. Hon var ju väl medveten om att han inte hade det bästa tålamodet. Då hon slutligen hade avslutat frukosten så torkade hon sig om munnen med en servett innan hon reste sig upp. Hon var rätt så nervös av den anledningen att hon inte visste hur Philip skulle reagera över att träffa sin pappa igen.

Brukade hon verkligen äta såhär långsamt eller var det bara Philip som var lite mer otålmodig än vanligt? När hon äntligen var klar var han inte sen med att också han ställa sig upp, började sedan gå ut ifrån matsalen. Han hade inte den minsta misstanke om vad som var på gång, utan trodde helt att de skulle iväg på ett helt vanligt uppdrag.

Aubrey kunde inte låta bli att skratta för sig själv åt hur otålig Philip verkade vara. Hon gick för att ta på sig vapen. De skulle förmodligen inte behöva dem men hon kunde ju inte väcka hans misstankar, vilket hon skulle göra om hon promenerade ut från institutet obeväpnad då hon förklarat att de skulle på uppdrag.

Philip såg på henne med lite höjda ögonbryn.
"Vad är det som är roligt?", frågade han lite förvirrat, följde efter och hängde på sig några vapen. Han brukade ta med sig ganska gott om det, bättre att ha med sig några som inte användes än att stå med för få.
"Och hur mycket vet vi om uppdraget nu?", frågade han, han hade ju inte fått särskilt mycket info mer än det där om butiksinnehavaren.

Då Philip undrade vad som var så roligt kunde hon inte låta bli att skratta ännu mer. Då hon lugnat ner sig lite skakade hon bara på huvudet innan hon löst boxade till honom på armen, gav sig därefter iväg. Gick allt som planerat så skulle Philip ha mycket att prata om med hans pappa.
"Inte så mycket egentligen." Aubrey kliade sig på näsan och hittade på något angående uppdraget som hon hoppades att lät trovärdigt.