Racing roll wolfy & Emma07

Matthew öppnade munnen för att svara, men stängde den igen då han inte kunde komma på ett enda bra svar. Åtminstone inte något som inte riskerade att låta ovänligt, och han ville inte förvärra situationen mer än vad den redan var. Istället nickade han bara och reste sig för att gå ut i hallen, blev genast lättad av att få sällskap av Sienna dit. Ute i hallen log han snabbt mot henne, vågade inte säga något ifall hennes föräldrar skulle höra. Han drog på sig skorna, kollade ordentligt ifall dem kunde se eller ej innan han gav henne en snabb puss.

Sienna sträckte ut sin hand mot honom för att ge honom den lilla papperslappen, väldigt besviken över deras gemensamma dag behövde sluta på det här sättet.
"De är ganska hopplösa ibland," mumlade hon och log lite över den snabba pussen han gav henne. Hon visste att hennes föräldrar menade väl men det hade ändå överreagerat lite där. "Jag hade i alla fall det väldigt trevligt tillsammans med dig idag." Hon hoppades innerligt på att han inte blivit avskräckt nu, varken av hennes unga ålder eller hennes föräldrar. Men det skulle vara typiskt hennes otur.

Matthew log snällt mot henne, samtidigt som han tog emot den lilla lappen.
"Tack. Och det är ingen fara", sade han snällt med ett snett leende.
"Detsamma. Ringer dig sen", sade han mjukt.

Hon nickade lite innan hon sa hejdå och lämnade hallen. Hennes föräldrar skulle bara börja undra om hon stannade kvar där ute mycket längre till. Hon pratade med dem en stund innan hon gick upp till sitt rum, ville inte bli korsförhörd utan istället för vara ifred.

Matthew sade hejdå och smet ut därifrån, gick försjunken i tankar hem till sin lägenhet. Det hade varit en händelserik dag, och bara att tänka på Sienna med hennes vackra leende fick honom att le. Samtidigt gick tankarna lite på pappan - kanske skulle han till slut våga anmäla honom, nu när han knappt träffade honom?
Resten av dagen gick snabbt, Matthew var iväg och handlade och lagade mat, och senare framåt kvällen - bara en liten stund innan han skulle lägga sig - provade han att ringa Siennas numer, hoppades att hon inte lagt sig än.

Då hon var klar med sina kvällssysslor, ansiktsrengöring och tandborstning, så släckte hon lampan i badrummet och gick för att sätta sig på sängkanten. Hon sträckte sig efter sin mobil då den vibrerade, tvekade en stund då det var ett okänt nummer men bestämde sig ändå för att svara. Det kunde ju vara Matthew.
"Hallå?" sa hon och la sig ner på sängen.

Matthew log när hon till sist svarade, slog sig ner på sängen.
"Hej sötnos. Det är Matthew", sade han direkt och log lite, glad att höra hennes röst igen. På de timmar de varit isär hade han redan hunnit sakna henne.

"Matty, hej." Hon hade känt honom i ett dygn och redan kommit på ett smeknamn för honom. Hon tyckte dock det passade honom bra och han skulle få leva med att hon kallade honom det. Genast kändes det som om hon befann sig i sjunde himlen igen bara av att höra hans röst.

Matthew log lite, gillade redan hennes smeknamn på honom. Det fick honom att känna sig som hennes, på något vis.
"Hur är det?", frågade han med ett leende, undrade lite ifall hennes föräldrar varit väldigt arga efteråt.
"Ville du hänga med till banan imorgon?", frågade han.

"Jag saknar dig," mumlade hon tyst, dels för att hon plötsligt kände sig lite blyg igen men också för att hon inte ville riskera att hennes föräldrar hörde att hon fortfarande var vaken och pratade i telefon. De skulle garanterat snabbt räkna ut vem det var hon pratade med. "Det vill jag gärna. Vilken tid då?"