[PRS] Rollspelargärna och Countess

Mannen kände hur polyjuice-elexiret sakta slutade verka. Om han ville fortsätta se ut som Killian behövde han genast dricka mer. Men istället för att sträcka sig efter flaskan började han gå närmare Leah, och stannade inte förrän han stod tätt intill henne. Han log brett. Märkte hur Killians ansikte påverkade henne. Utan förvarning tog han plötsligt hennes ansikte mellan sina händer, höll upp det mot sitt och kysste henne. Och mitt under den långa kyssen förändrades hans utseende. Snart var det inte längre Killian som pressade sina läppar med hennes – utan Gideon – den unga dödsätaren vars ansikte prydde efterlysningsaffischer över hela landet.

Hon svalde hårt när han gick mot henne, hon ville backa men hennes kropp hade frusit till is. När hon kände hans händer mot sin hud och hans läppar mot sina så gick det som en varm stöt i kroppen. Hon besvarade kyssen mjukt och la försiktigt handen på hans kind. Hon backade bakåt när hon såg hans ansikte ändras, hon kände genast igen mannen som hade kysst henne, plötsligt kände hon bara ett grovt illamående eftersom hon hade kysst honom. Hon drog upp sin trollstav och höll framför sig mot honom.
- herregud jag kysste honom sa hon mest för sig själv med en äcklad min.
- vart är Killian? Sa hon kyligt och såg på honom.
- du vill ha min stav, det vet jag. För din kära herre vill bli mäktig och mörda alla mugglarfödda ellerhur? Sa hon och svalde hårt.

Gideon kände hur hon besvarade kyssen mjukt, som om en del av henne fortfarande hoppades på att det var Killian som stod där. Men kyssen avbröts tvärt när hans utseende förändrades och Gideon kunde inte hindra ett skratt när Leah drog sig tillbaka.
”Jag måste medge att du är en bra kyssare”, sa han roat och drog tummen över sina egna läppar. Tittade sedan ner på trollstaven som Leah dragit fram och nu höll framför sig.
”Om du vill se Killian igen föreslår jag att du sänker staven. Eller det kanske inte spelar någon roll om han kommer tillbaka eller inte? Jag menar, du verkar ju redan ha hittat en kille att ersätta honom med.. Och vad var det du sa igår i sjukhusflygeln? Att du är trött på honom. Att du hela tiden vetat att han är exakt som oss andra och inte skulle tveka en sekund för att döda någon?”. Han skrattade till igen. Självklart hade han redan fört vidare Leahs ord till den riktiga Killian.

- jag vill inte höra att du anser att jag är en bra kyssare äckel fräste hon och gav honom en hård örfil.
Hon svalde hårt, visste inte vad hon skulle säga eller göra.
Men hon ville veta var Killian var så hon sänkte motvilligt staven men höll den fortfarande i handen.
- jag visste att något var fel när han ändrades, Killian skulle aldrig ta in ett förhäxat föremål med på lektionen, men jag trodde du skulle föreställa killians vän sa hon lågt.
- berätta vart Killian är sa hon igen och såg på honom medan hon hårt knöt nävarna. Hon blev arg bara hon såg honom.
- Killian skulle aldrig tro på dig, han är stark och han vet att du ljuger. Det enda som skulle göra att han blev krossad är om jag skulle bli tillsammans eller frivilligt kyssa någon som dig, något som aldrig kommer hända utan en imperius sa hon kyligt. Hon visste väl att det inte var Killian och hon hatade att Gideon hade pratat om att hon var med någon annan, men hon hoppades verkligen att han förstod att de förvred sanningen.

Örfilen kom blixtsnabbt och träffade Gideon hårt. Den lämnade ett tydligt rött märke efter sig och fick honom att grimasera.
”Jag ska berätta var Killian är. Men först vill jag att du lyssnar på mig…”, sa han efter en stunds tystnad mellan dem. Han drog en hand över den röda kinden.
”Du förstår, jag är här för att ta reda på vem som har gjort Killian så blödig. Plötsligt vill han sluta vara dödsätare och jag tror att vi båda vet vad som kommer hända med honom när Mörkrets Herre får reda på det”. Gideon gick några steg närmare Leah och drog upp sin vänstra ärm så att mörkrets märke blottades.
”Det här märket betyder att man accepterat lojalitet och lydnad intill döden. Inte ens Killian kan undkomma det… ”. Han lutade huvudet lätt på sidan och granskade henne. Såg ilskan i hennes ögon.
”Jag vill inte se min vän död. Det är du som har fått honom att ändra sig. Så antingen dumpar du honom. Eller.. om du fortfarande vill vara med Killian.. så blir du en av oss”.

Leah backade ett steg när hon såg hans handled, det där märket gjorde henne illamående, den svarta dödskallen med en orm som tunga som var svart, precis som voldemorts själ. Automatiskt tog hon upp sin stav och höll den mot honom när hon såg märket, men sänkte den sedan lite. Hon lyssnade på honom, skulle hon dumpa Killian? Det skulle ju verkligen krossa hennes hjärta att göra slut med honom, men om det var enda chansen för att de båda skulle överleva var det kanske bäst, han hittade säkert en annan kvinna att gilla som var dödsätare och i samma ålder.
Hon hörde vad Gideon sa och kunde inte låta bli att skratta till, skämtade han med henne?
- ja för din herre skulle säkert älska att ha med mig, jag är en smutsskalle om du inte minns det och vad jag kommer ihåg så är inte det din älskade ledares favoriter sa hon och la armarna i kors och med ett höjt ögonbryn.

Gideon slängde en blick mot staven när hon höjde den mot honom igen, men istället för att sträcka sig efter sin egen lyfte han händerna åt sidan för att försäkra Leah om att han bara ville prata – inte skada henne.
”Mörkrets herre kan vara mer förstående än du tror. Särskilt med tanke på att dina bröder redan står på vår sida.”, sade han med en lugn och sansad röst.
”Men valet är ditt. Antingen följer du med oss.. eller så låter du honom gå”. Gideon granskade henne. Han ville gärna veta varför Killian hade fallit för Leah. Hon var mycket yngre än honom, och dessutom mugglarfödd.

Hon såg på honom innan hon kollade ner i marken, hur skulle hon någonsin kunna glömma Killian? Fast han ville säkert inte att hon skulle bli en dödsätare, han själv ångrade ju valet. En miljon tankar flög i hennes huvud och hon visste inte vad hon skulle svara, om hon tackade ja så skulle hon bli en dödsätare,vara med de som skadat hennes egen familj. Men samtidigt hade hon ett litet hopp, ett hopp att om hon kom nära Voldemort kunde hon kanske ta reda på hans svagheter och kunna läcka ut till aurorer som kunde förgöra honom för alltid, hon hade kanske nu en bra möjlighet att hjälpa till att få bort voldemort genom att låtsas bli hans anhängare.
Hon nickade sakta.
- jag... jag antar att jag följer med er sa hon lågt och såg upp på honom.

Gideons ansikte avslöjade ingen reaktion, men i hans ögon finns ändå en glimt av någonting. Ur innerfickan på Killians rock plockade han fram en liten flaska – vars innehåll han drack upp – och genast började hans insida vrida sig som om han hade slukat levande ormar. En värme spred från magen, ut till fingrarna och tårna, och därefter kom den obehagliga känslan som att hela kroppen bubblade av het vax. Snart var Gideon borta igen, och framför Leah stod återigen en exakt kopia av hennes lärare.
”Killian väntar…”, sa han kort när transformationen var komplett och använde därefter sin trollstav för att öppna dörren bakom dem. Han fyrade av en blick mot Leah och gav henne ett snabbt leende innan han stegade ut från kontoret och ner för trappan.

Leah såg när hans kropp ändrades. Hon var äcklad över att Gideon blev hennes Killian, den killian som hon verkligen gillade, den Killian vars läppar hon kysst flera gånger och den Killian som fått hennes mage att pirra. Han förtjänade inte att låna killians kropp, han förtjänade att sitta i azkaban tillsammans med alla de andra dödsätarna. Hon funderade ett varv till, skulle hon verkligen följa med eller skulle hon skicka en förbannelse nu när han hade ryggen mot henne? Hon bestämde sig dock för att avvakta. Hon hade sin stav så hon snabbt kunde dra upp den och gick sedan nerför trappan. Hon stängde dörren upp till killians rum och såg på Gideon som var i form av Killian.
- lovar du att jag får träffa honom när vi kommer dit? Frågade hon och la lätt armarna i kors. Hon vägrade lita på honom eller någon annan dödsätare förutom Killian.
- Hur tar vi oss dit föresten? Genom att transferera eller? La hon till och bet sig löst i läppen