Yehet och Kkaebsong [PRS]

Under några dröjande sekunder var Zihao tyst, men sedan lutade han bakhuvudet mot spegeln och öppnade ännu en gång munnen.
”Tja, jag vet inte riktigt..för att jag vill försöka lära känna dig bätte antar jag? Eller kanske för att jag i hemlighet har världens crush på dig och inte kunde hålla mig borta”, förslog han med ett skratt och skakade på huvudet. Det lustiga med det hela var ju att det där sista egentligen var sant. Nu återstod det bara att se om artonåringen skulle uppfatta det eller inte. Förhoppningsvis inte, då Zihao inte riktigt menat att låta just den där meningen slinka ut. Jösses, han var verkligen som en liten pojke, eller hur? Som egentligen tyckte om den han var dum mot..

Joshua tittar tyst på nittonåringen innan han med ens börjar skratta, åh jösses.
"Hmh, blir lite jobbigt för dig. Har redan ögonen sätta på att gifta mig med Euijin." Skämtar han, med tanke på föregående samtal under dagen. Han drar benen intill sig, och lutar sin kind mot ena knät. Dock känns det inte lika bekvämt... Men de är nog inte tillräckligt bekväma för att Joshua ska börja klättra på honom. "Vad vill du veta då? Skulle inte ha något emot att lära känna dig bättre."

”Jag är betydligt bättre än Euijin”, muttrade Zihao för sig själv och gjorde en liten grimas. Sedan lyste ögonen upp en aning och nittonåringen ryckte lätt på axlarna. ”Hmm..har ingen aning faktiskt. Kom mest hit för att sitta och glo på dig om jag ska vara helt ärlig. Och Chai är förresten orolig över att du ska svimma. Han tycker att du borde äta mer, vilket jag faktiskt kan hålla med om”, sade han och makade sig lite närmare Joshua, för att sticka ett långt finger i revbenen på honom. ”Titta, du är bara skinn och ben! Du måste äta mer, idiot. Annars kommer du inte att kunna fortsätta som du gör, med träningen och så..”

"Bättre än Euijin? På vad?" Frågar Joshua retsamt, det är konstigt hur deras relation gått från att avsky varandra, till att skämta med varandra om kärlek. "Äsch, han har inget att vara oroa dig för!" Försäkrar artonåringen och och frustar lätt till när Zihao sticker in fingret i hans revben. Med ett litet klagande gnällande ramlar Joshua ner mot golvet, och blänger stint mot den äldre, innan han kravlar sig upp igen. "Jag har klarat mig innan, det är fint! Jag får ju mer tid att träna, och öva, och förbättra. Jag äter ju tillräckligt för att orka med.." Det kanske inte riktigt var sant, men det behöver faktiskt inte Zihao veta.

”Bättre än Euijin på att ge folk sliskiga pussar”, sade Zihao och lipade mot Joshua. Sedan mörknade ögonen märkbart och han skakade på huvudet. ”Vadå fint? Du är jättesmal, Joshua”, envisades nittonåringen och gjorde en liten grimas. ”Du är till och med smalare än jag var innan jag kom hit. Betydligt smalare faktiskt, vilket är allt annat än bra”, konstaterade han därefter och började sticka ännu fler fingrar i revbenen på artonåringen, för att sedan låta dem glida mot den slanka magen. Jösses, den yngre var verkligen bara en massa skinn och ben. Det kunde knappast ha funnits något fett under den släta huden. Till skillnad från Zihao själv, som defintivt inte var ohälsosamt smal.

Joshua vrider obekvämt på sig, nej han filmer inte att ha fingrar instoppade i revbenen på honom, eller händer som inspekterar magen. Artonåringen har muskler, och inte så mycket fett under huden, men det är väl inget dåligt? Nej, i Joshuas ögon förstår han inte vad det är Zihao pratar om.
"Du får ha i åtanke att du är mycket längre än mig," påminner han och granskar Zihao ansiktsuttryck, försöker tyda om den äldre är äcklad eller inte. Kanske en blandning? "Du vet vilken pryd jag är, ibland går det över vad jag äter. Men helt ärligt, det är inte som att det gått överstyr, jag klarar mig ju väldigt bra, eller hur?" Usch.. stackars Zihao som behöver prata med honom om det här.

Om Zihaos fot inte varit blåa och alldeles svullen, hade han till hundra procent satt sig i grensle över den yngre och petat ännu mer på honom. Men nu gick det tyvärr inte. Nittonåringen drog tillbaka händerna och knäppte dem i knät, med rynkade ögonbryn. Visst klarade Joshua sig väldigt bra just nu. Däremot kunde ju det ändras på några ynka på veckor.
”Bara lova att du försöker äta bättre i framtiden? Vi vill inte få ännu fler bakslag inför debuten”, mumlade han och nickade menande mot sin fot. ”Åh, om du inte har något emot det så kanske vi kan testa att sjunga tillsammans sen? Det finns ett piano i ett av rummen intill”, föreslog han sedan och blev med ens på ett aningen bättre humör. Pianon var fantastiska.

Hur ska Joshua kunna lova det? Han gör det ju för att bli bättre, bättre till debuten. Nej, artonåringen vet vad han håller på med, han svälter inte sig själv direkt... därför bestämmer han sig för att inte svara på det.
"Javisst." Börjar Joshua och sättet sig upp lägger ner mobilen i byxfickan, för att sedan försiktigt ta tag i Zihaos händer för att hjälpa honom upp. Dock kan han inte undgå att se ner mot deras händer.. Gud vilken komisk skillnad på deras händer, han kan inte undgå att fnittra till tyst. Jösses vad löjligt. "Spelar du piano?"

”Vad fan skrattar du åt?” Knorrade Zihao och lyckades, med Joshuas hjälp, ta sig upp på fötter igen. ”Och yes, har spelat piano i..ehm..kanske tretton år?” Fortsatte han och ryckte lätt på axlarna. Det kanske inte direkt var det första man tänkte på när man såg nittonåringen, att han var bra på något så sensuellt som att spela piano. Han såg ju inte direkt ut som en sådan person. Men men, man ska inte döma hunden efter håret, eller hur? Vad han visste kunde Joshua vara superbra på kampsport eller något annat liknande. ”Spelar du något instrument?”

Tretton hela år, herrejösses. Visserligen har Joshua spelat fiol lika länge, men hade faktiskt inte fått för sig att piano var en av Zihaos många talanger. Med ett litet leende lägger han sin handflata mot den andres, för att visa vad det är som är så roligt.
"Våra händer.." kanske det är urlöjligt att börja skratta över det, men Joshua känner sig så liten i jämförelse, vilket i hans ögon är både komiskt och deprimerande. "Tretton år.. det är väldigt länge." mumlar Joshua mer för sig själv och håller upp dörren till den ett år äldre medlemmen. "Fiol och piano, lite gitarr men ingenting stort."