Rollspelare & Wolfy prs

Jason vaknade upp efter några timmar, inte av någon mardröm utan mer av vana. Han satte sig upp och drog handen över ansiktet. Han reste sig upp och gick ut från rummet, han kom på sig själv med att kolla läget med Leah. Han knackade en gång innan han öppnade och gick in.
"Är du h- Vad gör du?" undrade han och granskade henne lite snabbt. Han kunde inte låta bli att le lite när han såg hennes pyjamas men kommenterade inte.

Leah ryckte till då dörren plötsligt öppnades. Då det visade sig vara Jason spärrade hon upp ögonen innan hon stannade upp.
”Varför är jag här? Vad vill du mig?” frågade hon långsamt innan hon backade ett steg. Om de här artiklarna stämde och om det Jessica berättat var sant, så hade hon ingen aning om vad Jason egentligen planerade att göra med henne.

Jason rynkade på pannan och kollade på henne, han fattade inte riktigt varför hon helt plötsligt verkade livrädd för honom.
"Vad är det med dig?" frågade han förvirrat och kliade sig på bröstkorgen. Märkte även då att han lämnat sitt rum utan tröja. Han funderade på att vända och gå och klä på sig, han gillade inte när alla hans tatueringar var på display sådär då alla verk betydde något för honom.

Hon hade svårt att avgöra om han bara spelade oförstående eller om hans reaktion var äkta. Istället för att förklara för honom med ord tog hon fram sin mobil så han själv kunde läsa artiklarna. Nu kunde det förstås vara så att han inte tänkte vara ärlig eller så skulle han bli arg, vilken som av de reaktionerna skulle inte vara en bra kombination med hennes rädsla.

Jason tog hennes mobil och läste igenom artiklarna. Han rynkade på pannan och funderade på vad han skulle reagera. Han kunde bli arg eller leka offer. Han gav tillbaka mobilen och la armarna i kors. "Packa dina saker. Jag kör hem dig." sade han bara och kollade på henne. "Du tror på det där, eller hur?" sade han och log svagt, det var ingen glädje i leendet utan otroligt mycket sorg. "Det är så jävla dumt av mig att tro att jag skulle kunna lära känna någon, som inte visste något om mig, ta hand om någon och bara hoppas på att den inte skulle tro det värsta om mig." sade han och kollade på henne en stund innan han skakade på huvudet. "Var nere om tio."

Hans leende talade om för henne att han bar på väldigt mycket sorg, vilket för ett ögonblick fick henne att komma av sig helt. Hon försökte dock snabbt samla sig.
”Nej.” Leah tänkte inte alls packa sina saker eller vara nere i hallen om tio minuter. ”Inte utan en förklaring. Jason, igår hade jag ingen aning om var jag hade dig. Du var som flera olika personer. Du vet mycket mer om mig redan än vad jag vet om dig.”

"Vad vill du ens veta, Leah? Jag är inte Damon, jag kommer inte gulla med dig för att sen fucka upp dig. Det enda jag seriöst vill dig är att du ska må bra. Att jag förstör för Damon är självklart huvudagendan men ditt välmående spelar också roll annars hade jag dödat dig utanför festen. Jag vill att du ska vara såhär, du ska vara uppkäftig och säga emot och begära saker." sade Jason och kollade på henne en stund. "Men jag tänker inte slösa tid på att se till att du mår bra när du tror på sånt skit." sade han sedan och skakade lite på huvudet. "Jag förtjänar mycket, det argumenterar jag verkligen inte emot, men det där förtjänar jag inte. Din dömande blick är inget som jag förtjänar." mumlade han lågt.

”Jag påstod aldrig att jag trodde på artiklarna.” Leah lutade sig mot väggen. ”Hur skulle du ha reagerat i min situation?” Nu visste hon inte hur enkelt eller svårt det var för honom att se från någon annans synvinkel, men han skulle väl också ha blivit misstänksam om en person han knappt kände erbjöd sig att han kunde bo hos dem och sedan läste artiklar om försvunna tjejer som kopplades till personen i fråga.
”Förlåt,” sa hon sedan ledset. Hon borde ha konfronterat honom på ett bättre sätt eller så inte gjort det över huvudtaget. Göra honom ledsen hade ju inte varit hennes mening.

"Skitsamma, Leah. Bara sov, jag kommer inte skada dig. Förlåt om jag fått dig att tro det? Godnatt." sade han och gav tillbaka hennes mobil innan han gick ut från rummet. Han stängde dörren efter sig och flinade smått för sig själv, han trodde inte att hon skulle köpa det så enkelt. Han skakade lite på huvudet och gick ner mot köket.

Skuldmedvetet såg hon efter Jason innan hon begravde ansiktet i händerna. Käre nån då, vad hade hon nu ställt till med? Egentligen borde hon kanske inte köpa det han sa bara sådär: om det Jessica påstod faktiskt var sant så var det väl självklart att han inte skulle berätta sanningen, utan istället komma med bortförklaringar så hon skulle slappna av. Hon måste få mer information om saken.