[PRS] Step brothers

"Jag förstår bara inte varför vi behövde välja att gå på den här festivalen idag, ut av alla dagar," Edward skakar på huvudet och pekar mot bilfönstret med blicken på sin pappa. "Ser du inte att det regnar?"
"Det ser jag mycket väl, men jag kan inte direkt se vad det ska bli för väder i förväg, vet du." hans pappa parkerar bilen innan han vänder sig om mot sin yngsta son. Tony hade inte haft möjlighet att följa med, vilket gör Edward en aning ledsen ärligt talat. "Sköt dig." Edward blåser upp sina kinder då hans far, med det sagt, öppnar dörren till förarsätet och stiger ut. Edward tänker däremot inte sköta sig.
Sjuttonåringen ser hur nästan alla stånd har stora parasoller över sig, men ovädret verkar inte hindra stadens befolkning att komma och roa sig. Edward följer efter sin pappa och får tillslut syn på två bekanta gestalter, han bestämmer sig för att överraska en ut av dem. Han höjer på farten, och när han är tillräckligt nära bestämmer han sig för att hoppa upp på Dereks rygg. Visst har de sett varandra skolan då och då, sagt hej till varandra.. men de har inte riktigt pratat med varandra.
"Saknat mig?" frågar Edward.

"De borde vara här nu", säger Alessandra, söker oroligt med blicken efter Mr Baker.
"Ta det lugnt, de kommer", mumlar Derek till sin moder i ett försök att lugna ner henne, men hans mamma pressar bara ihop de målade läpparna i ett nervöst leende som svar.
"Rätta till tröjan lite, mi amore, det ser ut som om du har en säck på dig", säger hon utan att ägna Dereks klädval en blick. Sjuttonåringen fattar inte på vilket sätt den grå(i hyllning till vädret) tröjan ser ut som en säck, men han hinner inte tänka mer på det.
Hans balans rubbas nästan när någon kastar sig med benen om hans midja - bakifrån.
"Saknat mig?" frågar den välbekanta rösten.
Edward.
Det nästan pirrar till i Derek, men han lyckas behålla självbehärskningen och knuffa ner den andre från hans rygg.
"Vem är du nu igen?" frågar han den andre.
"Jaa juste, han som jag träffade på bokhandeln för två år sedan."

Förolämpat tittar Edward på Derek och lägger handen mot sitt hjärta.
"Kommer du verkligen ihåg alla gånger vi stött på varandra? Jag vet att det är omöjligt att inte tänka på mig, men wow, två år är en lång tid," skjuter den lila håriga tillbaka med huvudet på sned. Om han ska vara ärlig har han saknat att prata med Derek, eller ja.. han har saknat att vara omkring Derek. Minnena från förra lördagen är fortfarande färska i hans huvud. Edward hälsar på Ms Chavrone, och Derek gör detsamma med hans pappa, innan han fortsätter. "Jag kände igen dig så fort jag såg säcken du har dragit över huvudet," han flinar överlägset och lägger armarna i kors, han hade nämligen hört lite av deras konversation när han smygit fram. "Väldigt fashionabelt." Egentligen skämtar han bara, eftersom att han också älskar gråa långärmade tröjor. Plus så ser Derek väldigt bra ut i det hans mamma kallar säck.

"Ännu en som älskar min smak i kläder", säger Derek och ler sarkastiskt mot Edward. "Ni får vara glad att jag inte valde att ha på en svart sopsäck med hål för armar och ben som jag tänkt."
Egentligen så har Derek saknat att prata med Edward, men han har inte direkt tänkt erkänna det för denne anytime soon.
"Jag hoppas du känner dig älskad", muttrar han till svar, kastar en blick mot föräldrarna innan han vänder sig mot Edward igen.
"Vad hände med Tony?" frågar han sedan, då modern nämt något om att nittonåringen inte skulle dyka upp idag.

Edward låter ett skratt sippra emellan hans läppar, ärligt talat så skulle nog Derek se bra ut i en sopsäck också. Och av någon anledning kan han få en klar bild i huvudet där Tony springer runt i spandex, grön som hulken, och Derek skuttar efter i en sopsäck. Konversationen från en vecka sedan verkar ha grävt sig fast i sjuttonåringens huvud.
"Borde jag känna mig älskad?" frågar han och vickar på ögonbrynen mot den längre innan han harklar sig och rycker på axlarna. "Han sa att han hade för mycket plugg, men antagligen är han upptagen med sin hemliga flickvän. "Han är noga med att Derek är den enda som ska höra det.

Derek fnyser enkelt, men låter det ofrivilliga leendet kröka hans mungipor.
"Jo alltså", säger han, försöker komma på ett bra svar. Det funkar inte, och han suckar uppgivet och drar i ärmarna på sin grå tröja. "Men du får väl hälsa honom - dem-lycka till, eller något."
Egentligen är en del av Derek lite lättad över att nittonåringen inte kom med - det betyder ju att han får mer tid med Edward, men han säger inget, bara studerar den jämngamla killen.

Edward flinar mot den längre och drar en hand genom sina lila lockar.
"Borde jag känna mig älskad av dig, var frågan snarare" retas han, men låter ämnet glida undan. Ärligt talat så har Edward själv rätt svårt för att tro på kärlek, men som alla försöker påminna honom om, man kan älska någon utan någon romantisk relation. "Visst," han rycker på axlarna och stannar till när de kommer in till den stora nöjesparken, som i vanliga fall är en stor, stor parkering. Karuseller, tävlingsstånd, och matkiosker står uppradade. Edward slickar sig om läpparna och pekar mot en ut av kioskerna. "Jag vill ha sockervadd!"

Derek låter ett enkelt skratt leta sig fram mellan hans läppar och ser på Edward.
"Sockervadd?" frågar han, ger den lilahårige killen en misstrogen blick. Derek har aldrig tänkt på Eddie som en sockervaddsperson.
"Men visst, om du säger det så."
Han kollar mot kiosken Edwards blick är riktad mot, börjar gå mot den.
"Kommer du?" frågar han den andre, ler.

"Vadå, vad är det för fel på sockervadd?" frågar Edward och ger den andra sjuttonåringen en mördande blick. Kön är liten och han antar att det är för att folk sparar det bästa till sist, eller bara för att de inte vill åka karuseller med godis i händerna. Han lägger sina händer mot disken och låter sin blick följa efter den runda mannen i kiosken, som nu håller på att fixa sjuåringen bredvid honoms sockervadd. Edward ser ner mot den lilla killen, som stirrar upp på honom. "Vad?" frågar han i en muttrande röst och en rynka mellan ögonbrynen, och den lilla killen rycker i sin pappas byxben för att gå därifrån när de får den söta godisen i struten.
"En mellan, rosa~" säger han när den stora mannen vänt sin blick mot honom.
"Ska ni verkligen äta sockervadd det första ni gör?" hör han sin pappa fråga när de kommer gåendes, men ignorerar honom.

Derek rycker på axlarna åt Mr Bakers fråga och eftersom att Edward inte svarar bestämmer han sig för att ta sig till orda.
"Jag vet inte riktigt", svarar han och ler enkelt, kastar en blick åt Eddies håll. "Din son här verkar tycka väldigt mycket om att förstöra sina tänder."
Egentligen är Eddies tänder i princip hundra procent raka och vitare än någon tandblekning han sett, men den informationen lämnar han ute.
"Fast", tillägger han sedan och drar loss en bit av den fluffiga sockervadden, äter upp den. "Jag har liksom inget emot det."